Så träffades vi - raggning och romantik

Jag hade internet-dejtat i flera år och var färdig att ge upp hoppet, så många misslyckade dejter!

Men denne kille kunde uttrycka sig i skrift på ett helt annat sätt, vi hade långa skriftliga samtal om allt mellan himmel och jord innan vi till slut bestämde träff. Dagen innan vi skulle ses satt jag i soffan och halvslumrade, då jag plötsligt fick en nästan kuslig känsla av optimism och välbehag. Svårt att beskriva, jag fick bara en så himla bra känsla för honom.

Första intrycket när vi sågs stämde inte alls med bilderna på nätet. Rösten, gesterna, kroppsbyggnaden, inget förutom ögonen var som jag förväntat mig!

Men det gjorde ingenting, jag vande mig snabbt, ha ha!

Efter sju månader flyttade vi ihop, efter två år och fem månader friade jag till honom, och nu måste jag nypa mig i armen för att fatta att jag på lördag ska gifta mig med mitt livs kärlek! Han är världens finaste man, efter mer än tre år tillsammans är vi lyckligare än någonsin och ska försöka få barn så fort bröllopsyran lagt sig!

Ååh, vilken rolig tråd.

Jag och min m2b har gått i samma skolor sedan mellanstadiet, där märkte vi inte av varandra värst mycket alls. Sedan började vi båda sommarjobba på ett äldreboende i "byn" jag bodde nära. Men jag var upptagen på annat håll. Fast jag måste erkänna att jag alltid haft ett gott öga för honom.
Åren går och jag blir singel, flyttar till Norge, vantrivs och flyttar hem till mina föräldrar igen. Att få något jobb på äldreboendet fanns det inga chanser om... Men sen får jag veta att en av vikarierna hoppat av och jag får komma och jobba istället.
När jag fick veta att han skulle jobba där den sommaren också blev jag så glad att et förvånade mig.. Efter några veckor var det dags att lägga in stöten. Jag skulle vara ensam på kvällen och frågade om han ville hålla mig sällskap och titta på filmen Sunes sommar. Det ville han och sedan den dagen har vi varit med varandra.

Det var sommaren 2009, 2010 fick vi en dotter och i år ska vi gifta oss. Jag är så glad att jag inte stannade i Norge, att jag fick jobba där och att jag vågade fråga... Sedan visade det sig att han varit kär i mig i flera år.

Jag hade varit skild i ett år och under det året dejtat HEJVILT på ett sätt jag aldrig gjort... internet har ju inte funnits innan *S* under ett år tillät jag mig att dejta allt och alla.. bara för att lära känna mig själv och se vad jag var ute efter egentligen. De puckon jag träffade under detta året skulle jag kunna skriva en hel bok om.. men jag lärde också känna killar som än i dag betyder mycket för mig..en kille som jag kallar för min "brorsa" en kille jag hade en KK-relation med i ett drygt halvår och en hel del roliga stunder fick man ju...Jag var helt enkelt öppen för det mesta och försökte låta bli att ha massa krav.....

Sen började det bli träligt.. jag mådde inte så bra under sommaren och gjorde om min presentation på de olika sidorna jag var inne på, fick ett gratis medlemsskap på tre månader på Mötesplatsen och hoppade på det. Jag var ganska cynisk i min presentation, cynisk men ärlig och talade om att jag inte var ute efter tillfälliga sex-kontatker, inte kompisar och att jag var tjock, småbarnsmorsa som för tillfället var arbetslös, jag var inte flyttbar och så vidar så vidare. Killar gillar inte ärliga presentationer kan jag tala om.. herregud vad många mail jag fick om att jag var en surfitta...*ASG*

Sen gick mitt medlemsskap ut.. man kunde fortsätta vara medlem men inte läsa mail man fick på sidan.. jag försökte smyga in vad min hotmail var, något man fick ta försiktigt för om det upptäcktes så togs hela profilen bort och jag lyckades nog...Satt en sen kväll och bläddrade igenom killar i Västra Götaland och så fastnade jag på en kille.... han var såå snygg.. jättelik en av mina favoritskådisar Nicholas Cage..men jag bläddrade förbi för han var på tok för snygg för mig...
FEM minuter senare plingar det i min inbox och jag har fått ett mail från en kille vars namn jag inte känner igen...öppnar det och gissa vem som skrev????

Han hade läst min presentation och gillade den.. han skrev något i stil med att han tyckte det var så skönt att jag skrev det jag tänkte och inte vad jag trodde att andra ville läsa..Han lade till att han inte gillade sushi (som jag skrivit att jag älskade) och att han inte var ute efter en kvinna utan vänner men att han hoppades att vi kanske kunde byta lite mail under tiden jag letade efter en man.........

Jag svarade och den natten bytte vi 4-5 mail, dagen efter chattade vi via messenger i stället...till kl 4 på morgonen.. och han skulle upp o jobba sen *S* (han flexar som tur är ha ha)
några dagar senare ringde han första gången och jag blev varm i hela kroppen av hans röst.. mycket underligt..Jag hade 3-4 killar "igång" som jag chattade med och jag fick liksom mindre o mindre tid för dem och när det gått 5 dagar talar jag om att jag på lördagen ska åka in till Göteborg (där han bodde) och shoppa lite med min son och sen träffa en kompis i ALingsås...då tyckte han att jag kunde träffa honom o hjälpa honom shoppa julklappar (det var i slutet av oktober) till hans tonårsdöttrar som bor i USA...eftersom han ju som man inte hade en aning om vad tjejer vill ha.....

Jag sa okej.. min son på då 3 år var ju med och det var ingen dejt...Min son föll dock pladask för denna man..och P spelade lite på det.. han bjöd oss på Mc Donalds, fixade ballonger till min son, bjöd på fika och köpte lördagsgodis till min grabb.. min kompis fick jobba över- så här i efterhand undrar man om ödet grep in.. för istället för att träffas kl 12 så kom hon inte ifrån jobbet förrän kl 18.

Jag o sonen sa hej då och P fick en tafflig kram.. han sitter i rullstol så det blev lite konstigt.. jag visste inte om han ville ha en kram och det var ju iaf jag som tvunget måste ta initativet kändes det som, så jag frågade om han ville ha en och det ville han. Sen åkte vi till min kompis och jag lånade hennes dator fem minuter och då kom han in på MSN direkt och ville chatta trots att vi sagt hej då för typ 10 min sen

De närmaste dagarna var jag i uppror.. för jag kände nog att jag ville träffa honom igen..ensam.. men han hade ju sagt att han inte ville ha en kvinna, men på tisdagen frågade han mig om jag ville komma till Göteborg på helgen igen... Han tyckte att vi skulle gå på dejt och jag kunde sova över hos honom, jag fick ta sängen så fick jag säga var han skulle sova, alternativen var också sängen, badkaret eller soffan *S*

Jag sa okej och han hämtae mig hos min kompis i Alingsås på lördagen runt lunch, vi var på en konstutställning och sen åkte vi hem till honom och bytte om och tog något glas vin..sen in till Barken Viking och åt en... underlig middag.. inte jättebra mat och invasion av fuktflugor men vi fick iaf något att prata om *S*
Sen åkte vi hem till honom, mer vin och musik och prat... och det var såååååå jobbigt för jag hade inte en aning om vad som hände. Han hade ju sagt att han inte ville ha en tjej, ändå kändes det som det fanns romantik i luften... så helt plötsligt säger han bara..

-DU!!!!!! Jag kom att tänka på en sak!!!

Och när jag vänder huvudet mot honom och frågar "Vaddå?" SÅ kysste han mig och sen var det kört kan jag säga........

Dejten varade tills måndags morgon och efter några riktigt jobbiga år som varit mycket berg- och dalbana har vi nog nu hittat en bra lunk....det är inte lätt att leva med en man som har en ryggmärgsskada och en man som samtidigt vill rädda hela världen och inte vågar öppna sig känslomässigt....för några månader sedan hände det saker i våra liv som ställde allt på sin spets och helt plötsligt öppnade han sig  helt och talade om att han ville gifta sig med mig......så datum är satt preliminärt till nästa midsommar men det kan bli tidigare för vi har svårt att vänta känns det som....

Vi har dessutom bestämt oss för att försöka skaffa barn.. vilket är ett väldigt mäck också med en ryggmärgssksadad man... men herregud.. vi är starka och det finns så mycket kärlek i vårat hus att vi klarar det mesta känns det som

Jätteroligt sånt här tycker jag, att höra (läsa) alla fina berättelser :D Här finns det också många historier för er som tycker om att läsa www.brollopstorget.se/Forum-1-86/m3969238.html

Vår historia :)

Första gången jag såg min blivande, så var jag 14år och satt hos min bästis och fnittrade på Lunarstorm. Jag föll pladask för hans bilder och att han bodde i samma stad gjorde ju inte saken sämre. Han hade dock flickvän, jag hade pojkvän också iofs, så det föll lite halverst i glömska. Jag kikade på hans bilder emellanåt och beundrade hehe

Två år senare, när jag var 16år, så skrev han helt plötsligt till mig på Lunar. Jag blev eld och lågor, men det blev bara ett fåtal utbytta ord. Jag kunde se honom ibland på stan och då sprang jag och gömde mig. Vi började dessutom få fler och fler gemensamma vänner. Tiden tickade dock på...

Ytterligare nästan två år senare, så skrev han igen till mig och denna gången blev det en väldigt lång konversation. Lunar blev till MSN och vi pratade vidare. Hela tiden var vi medvetna om att vi hade gemensamma vänner, men lyckades på något sätt alltid undvika varandra i vimlet. Han såg mig ibland på stan och försökte närma sig, men jag missade honom och vice versa.

8 oktober 2005, jag var 18år och han fyllde 20år ett par dagar senare, så hamnade vi båda två på en release-spelning för ett lokalt band på en ungdomsgård för de som går gymnasiet. Vi var båda väldigt blyga och det tog en timma eller två innan han vågade hälsa, genom att skrika hej tvärsöver hela lokalen. Efter ytterligare någon timma, så tog jag mod till mig. Han satt där, ensam i en soffa, så jag gick fram och satte mig brevid.

Från den stunden, då våra blickar möttes där, var all nervositet som bortblåst och det var självklart för oss båda - det var vi. Från den kvällen, som vi spenderade resterande tid av tillsammans, så har vi umgåtts eller pratat med varandra varje dag och vi blev direkt ett par. Vi räknar vår årsdag från den dagen.

Efter det gick det undan.
I maj 2006 flyttade vi ihop och fick samma helg veta att vi var gravida.
I slutet av -06 föddes vår dotter.
I februari -07 förlovade vi oss.

Nu gifter vi oss, 13 augusti 2011, och vi kunde inte vara lyckligare! :D

MrsT2011: Vi gifter oss 27 Augusti. Så det börjar närma sig.

Sasssyy: Vilken historia :)

Hej!
Jag och min man träffades på ett uteställe i november 2000. En kompis till honom kände min kompis och på så sätt kom de fram till oss och började att prata. Han visade intresse direkt och var väldigt "på". Jag tyckte han var lite galen för han dansade helt vilt på dansgolvet hahaha. Hur som helst blev det efterfest hemma hos honom. Vi pratade mycket och beslöt att vi skulle höras igen.
Jag skulle sova hos min kompis och hela vägen hem till henne tjatade hon att jag skulle ge han en chans. Jag var så kräsen och lät inte många killar komma in mig på livet... Tillslut tänkte jag att ok jag ger han en chans och sms:ade honom.
Min man reser en del i jobbet och det gjorde han redan då. Det dröjde några dagar innan han svarade och när han väl gjorde det var det korta och ganska ointresserade sms enligt mitt tycke så jag tänkte att han deffinitivt inte var intresserad längre. Men det visade sig vara just för att han var på tjänstresa med hektiskt schema och hade inte tid att höra av sig så mycket, dessutom uttrycker han sig inte så bra i skrift ...

På vår första riktiga dejt gick vi på bio och efteråt käkade vi mat på en restaurang. På den vägen är det, efter 5 månader flyttade jag hem till honom och nu har vi varit tillsammans i 10 år och gifta i 5 år. Vi har fått två fantastiska barn   och vårt liv tillsammans är helt underbart!!!

Hurra, jag gillar såna här trådar! Mer romantik åt folket!

Jag och min fästman började hösten 2006 samma utbildning, direkt efter studenten, och även om jag minns väldigt väl vårt första möte (vi presenterade oss och jag sa på en gång, med ett leende, att jag aldrig skulle kunna kalla honom hans riktiga namn, utan ett smeknamn) var jag inte alls intresserad. På julfesten bjöd han upp mig att dansa till storbandet som spelade, och jag blev faktiskt förvånad två gånger - först att han bjöd upp och sedan att han var en fantastisk dansare! Vi hade en jättetrevlig kväll, full med dans och skratt och prat. 

Efter jul började vi umgås mer och mer, först tillsammans med andra, men så föll det sig att det en gång i början av mars bara var vi i vårt kompisgäng som skulle ta en "efter-konsert-öl". Intentionen var att prata med andra också förstås, men väl på puben hade vi vare sig ögon eller öron för någon annan. Därefter sågs vi mer och mer - jag åkte absurt bakfull ut på landet för att höra honom spela solokonsert, vi gick på stan tillsammans, vi pluggade inför tenta tillsammans... På kvällen efter tentan var det så självklart att vi skulle spendera kvällen ihop, så jag bjöd in honom på en kopp thé precis samtidigt som han bjöd in sig själv på en kopp thé. Great minds think alike! 

Dagen efter skulle jag spela på en lunchkonsert och normalt sett är jag väldigt noga med att få mycket sömn. Men tiden bara flög iväg med honom, och jag kände precis som jag känt ända sedan vi verkligen pratade på riktigt över efter-konsert-ölen - jag är så harmonisk och lycklig med honom och vi förstår varandra i precis allt! Det går att prata om ALLT mellan himmel och jord, och dessutom... den kroppen, det leendet, de ögonen...! Till slut, ett par timmar efter midnatt, fick jag be honom att gå hem för att jag skulle få någon sömn. Vi säger hejdå och jag börjar borsta tänderna. Då ringer telefonen. "Du, jag har glömt någonting, kan jag komma tillbaka och hämta det?" frågar han. Jag säger förstås javisst och undrar om det är nåt jag ska ta med mig ut, men nej, det räcker om jag bara kommer ut till porten. Så jag går ut till honom, och då säger han sådär väldigt blygt "Egentligen har jag inte glömt något alls... Jag ville bara fråga om jag får ge dig en godnattkyss?" 

Såklart han fick!!! När kyssen dessutom visade sig vara den ljuvaste, godaste, känslosammaste och känsligaste kyss jag någonsin fått, så smälte mitt sista motstånd (jag skulle ju vara en stark och självständig kvinna hela mitt liv utan några män!). 
Det var den 28 mars 2007 och sedan dess har vi varit oskiljaktiga. (Själsligt och emotionellt alltså, för vi har båda värnat om vår utbildning och tidvis studerat i olika länder t.o.m.) Vi spenderade all tid tillsammans även innan vi flyttade ihop officiellt, vilket vi gjorde 1 maj 2008. Vi förlovade oss på midsommardagen i somras, den 26 juni, varpå reaktionen från släkt och vänner blir "äntligen!!!". Vigseln står 26 maj 2012, och jag är världens lyckligaste som får bli hans fru! 

Vår historia.

Under hösten 2005 hade en kompis till mig lite svårt med boende och han bodde då som inneboende hos mig, en fredag skulle det var en stor fest i närheten av där vi bodde och jag tyckte att vi skulle hålla förfesten. Dock höll inte min inneboende med om detta och kläckte ur sig det ca 2 timmar innan det var dags för förfesten. Därför fick alla kompisar börja jaga reda på något nytt ställe att vara på. En annan vän hade precis påbörjat en utbildning och därigenom lärt känna en kille som han visste skulle gå på den här festen. Efter lite påtyckningar så gick han med på att hålla förfesten.
Jag och ett par tjejkompisar kom dit ganska tidigt och jag fick snabbt syn på killen som höll förfesten (min m2b), dock tyckte jag att han var väldigt ohyfsad då han satt och pratade i sin hemtelefon när han fick folk och jag valde därför att inte hälsa på honom. Under själva förfesten pratade vi inte så mycket, minns att jag tyckte att han såg grymt bra ut dock. På själva stora festen stod jag och dansa med mina tjejkompisar, när han väl kom upp och kysste mig (vi var båda lite fulla). Det slutade med att vi gick hem till honom och satt uppe hela natten och pratade (ja, pratade). När jag skulle gå hem på morgonen ville han bjuda mig på pannkakor trots att han endast hade mjöl hemma :P
På lördagskvällen träffades vi igen på en annan fest, denna gången jobbade han (han jobbar extra som dj) men jag väntade kvar på honom tills hans pass var slut och följde med honom hem och vi satt även denna natten uppe och pratade.
Eftersom vi båda hade blivit brända ordentligt innan tog vi det väldigt varsamt och det var väl inte förens efter någon månad som vi faktiskt vågade säga utåt att vi var ett par.
Ett år senare flyttade vi ihop, i september 2009 förlovade vi oss och samma år i december fick vi vår son.
Nu den 13 augusti blir vi man och hustru och jag är så glad över att jag får chansen att spendera hela mitt liv med min själsfrände.