Ska vi gifta oss till jul?*långt*
Jag lägger denna tråden i känsliga rummet eftersom jag vet att vänner till mig läser här och känner till mitt nickname väl...
Alltså.. vi planerade att gifta oss på midsommarafton nästa år.. min sambo friade till mig efter en liten kris och eftersom han i alla år sagt att han aldrig vill gifta sig igen blev jag ju jätteglad, vi är båda traditionella så ett frieri innebär förlovning och förlovning innebär vigsel inom MAX 18 månader....
Vännerna grattade och frågade när det blir av och vi sa som det var..preliminärt 22 / 6 nästa år..
Men ju mer vi har funderat på det dessto mer känner vi att det finns andra lösningar.
Tex så skulle det bröllop vi först planerade innebära att vi skulle få spara 3-4000 kr /månad, vi har inget i buffert just nu pga husköp och en del saker som brakade i huset efter vi flyttat in så förutom de tusenlapparna i bröllopssparande måste vi ju spara till huset, vi lever på en lön, som visserligen är ganska bra och mitt studiemedel så det kommer bli väldigt tajt under detta året isf..
Vi känner att vi inte vill lägga massa pengar på en enda dag, även om minnet är viktigt så finns det andra sätt att skapa minnen på. SOm någon sa i en tv-serie vi såg häromkvällen så vill vi skapa vår egen saga, inte någon annans....att ha vigsel i trädgården, med solosång, trerätters middag och dans efteråt känns liksom inte som "VI"
Så tanken slog min sambo..julafton....De senaste åren har vi firat jul hemma hos min sambos bror som bor i ett stort hus på landet med sin fru och tonårsbarn från bådas håll.. förra året när vi köpte hus så sa dem att "Nu är det er tur att ta över firandet" vilket vi gärna gör (det är ingen större ekonomisk börda eftersom vi alla delar på det hela) så vi kände att om vi gifter oss här hemma på julafton så är alla här som betyder något... hans föräldrar är absolut viktigast, sen hans bror med fru och mitt barn....Alla andra är fina goda vänner men absolut inte "viktigast"...
Jag har varit gift en gång förr... och det är här mina tankar kommer in....min förra make var otroligt kontrollerande och styrde och ställde mycket, särskilt kring vigseln, detta innebar att ingen av mina släktingar blev bjudna...INGEN. Jag har inte så god kontakt med min släkt iofs.. men mina kusiner och deras mamma står mig ganska nära men de fick ingen inbjudan utan två vänner blev bjudna - två till gav återbud.. av 45 gäster......
Min ena kusin har frågat några gånger "blir man bjuden den här gången eller?" och både jag o sambon har svarat ja.....
Jag vill inte ha några konflikter, de bor inte nära mig men jag känner att jag vill inte såra eller göra någon illa. Jag har frågat en väninna om hon vill vara min tärna, jag vet att mina tjejkompisar redan har börjat planera en möhippa....trots att jag nog inte vill ha en eg..
Jag vill inte ha massa sura miner och trots att jag vet att det är vår vilja som är viktigast så tvekar jag även om min sambos idé kring julvigsel känns jättemysig..
Vi tänkte ha det som en överraskningsvigsel..alla är ju här och så när vi ätit och "tomten" ska komma (jo vi har tomte trots att det bara finns ett barn under 20) så tänkte vi att jag går ut för att köpa tidningen hehe.. och går ut i gargatet och byter om till brudklänning...mannen ska redan vara finklädd..det är ju Jul... och så kommer en tomte (som är den som ska vara vigselförrättare också) delar ut klapparna och när det är klart avslöjar "Tomten" att han har en överraskning till och då ska vi be min son gå och hämta mig.. han får inte veta något om vigseln heller eftersom han inte kan hålla tyst *S* och så gifter vi oss hemma (precis som vi visserligen också tänkt)......
Vad tycker ni.. är det en dum idé...ska vi istället satsa på en borgerlig vigsel och inte skicka ut inbjudningar, eller ska vi leva snålt i ett år för att ha en traditionell vigsel? (detta innebär ingen resa, inte ens en helg denna sommaren, inget äta ute, inga klädköp osv under året...något vi skulle behöva eftersom vi haft ett jobbigt år det senaste året)