Vet inte om jag vill ha en möhippa...

Jag är inte heller så sugen på någon möhippa och jag har helt enkelt gjort så att jag har sagt till dom som troligtvis kommer bli inblandade (om det blir någon) och sagt att jag vill INTE "det här och det här och det här"...
Ingen "förnedringshippa" inga akrobatiska aktiviteter osv.
Jag har önskat en lugn hemmakväll med tjejkompisarna innan bröllopet och sagt att om det ändå blir nåt som jag inte gillar så ställer jag helt enkelt inte upp utan går hem.

Jag känner precis likadannt. Jag hade en jättemysig möhippa här i England med mina kompisar, de känner mig så väl och jag hade en dag då vi åt brunch, sen åkte till spa, sedan middag och sen lite kul kareoke (med privat rum!) i Soho.
Jag var supernöjd!

Nu gifter jag mig nästa helg och åker hem till Sverige i  morgon. Jag  vet at mina kompisar hemma i Sv erige har ordnat med något, och jag är helt säker på att de har fixat en typisk svensk förnedrings möhippa, bara för att dem själva tycker det är kul. Även om jag tycker om mina tjejkompisar där hemma s¨å tror inte jag att dem känner mig lika bra som mina kompisar här då jag inte bott hemma på 9 år, och inte fattar hur mkt jag skulle hata en sådan slags grej. Jag vet inte vad jag ska göra, jg ska ju egentligen inte veta om ngt så kan inte direkt säga till dem! 

Jag tycker att du ska vara ärlig och säga till dina vänner hur du känner.
Istället för att vara orolig.

Jag tycker definitivt att du ska prata med dina vänner om hur du känner inför detta och varför (man ska aldrig underskatta värdet av att motivera..)

Jag har sagt till mina vänner att jag absolut inte vill ha någon möhippa och varje gång möhippor har kommit på tal har jag sagt att jag vet att det är vanligt att man har möhippa och att det är fint tänkt av dem men att jag verkligen inte vill ha någon (och förklarat varför och vad det är jag vänder mig emot osv).

Tyvärr vet jag inte om detta spelat nån roll för min egen del.. jag oroar mig rätt mycket över att det rätt som det är ska bli nåt spektakel, eftersom det itne riktigt känts som att mina åsikter spelat nån roll alla gånger, men tycker ändå det är viktigt att säga vad man själv tycker och känner för det här inslaget i bröllopsplaneringen. 

Bra att du har sagt det! Problemet är här att jag redan haft min möhippa, vilket gick jättebra, men nu ska jag tll Sverige där jag vet att mina svenska kompisar har planerat något i smyg...så det är inte meningen att jag ska veta. Ska jag säga något ändå?

Jag tänker att om du ändå pratar med någon av dina svenska kompisar, eller kanske eventuella syskon som kan tänkas vara inblandade, så fall in på samtalsämnet "möhippor" och berätta om den som dina vänner i England anordnade, vad ni gjorde och hur glad du var över den och hur den var ordnad. Berätta om din inställning till möhippor och vad du anser vara en välordnad och lyckad sådan och tryck  på hur viktigt det är för dig att en möhippa inte innehåller förnedringsmoment (och annat som du inte vill vara med på).

Man kan ju inte göra annat än att prata om det och hoppas på att ens önskan respekteras.
Och sen har man faktiskt all rätt i världen att säga "Nej, jag ställer inte upp på det här" om det ändå anordnas en möhippa som innehåller allt det man sagt att man inte vill ha. Och då kan man faktiskt också hänvisa till att "Vi har ju pratat om det här med möhippor tidigare och jag har berättat om vad jag tycker är en bra möhippa och vad jag inte vill ha/ställa upp på/delta i..."

....och sen är förstås allt det här mycket lättare sagt än gjort.. här på forumet tycker jag att det är ganska lätt att formulera mig, motivera det jag säger och vara diplomatisk och rationell (osv) när man pratar om hur man "ska" hantera såna här situationer. Men jag vet att skulle jag bli hämtad för en förnedringshippa med tillhörande utklädningslåda (det som många ser som en "traditionell hippa" och som jag verkligen hatar) så skulle jag säkert antingen bryta ihop eller bli asförbannad. Inget av alternativen är särskilt bra och jag hoppas att jag kan följa mina egna råd och leva som jag lär om jag skulle hamna i den situationen.. 

Tack för ditt stöd! Jag tycker det är gulligt av dem att vilja ordna något, men samtidigt tycker jag som du att det är viktigt att dem får veta att jag verkligen inte skulla trivas på en förnedringsdag, eller att klä ut mig eller leka gatumusikant. Min syster var tvungen att sälja kakor i form utav penisar i Stockholm på sin möhippa för några år sedan, herre gud - vad är det som är kul med det?

Jag har nu bett min fästman att skriva till mina kompisar där hemma, då det är honom de har tagit i  kontakt med eftersom de var tvugna att veta när jag kommer hem till Sverige. Hoppas dem lyssnar! Jag är rädd att dem inte kommer göra det heller! 

Jag har sagt att jag inte vill ha någon, dels för att jag inte vill göra en massa konstiga saker men också för att det känns jättekonstigt att fira sista tiden i "frihet". Jag menar, jag vill inget hellre än bli gift ju :)

Jag fick just veta att en av mina barndomskompisar inte kan komma på bröllopet, och då blir det så få som skulle vara med på en ev möhippa (av dom, en gravid och en med liten bebis) så jag kommer nog att säga att jag inte vill ha nån möhippa. De jag har bjudit är ju mina bästa vänner, de träffar jag ju och gör roliga saker med annars också.
Det skulle ha varit roligt att göra nåt med min syster, mina bröders flickvänner och mina kompisar, men min släkt kommer inte ner förrän dan före bröllopet.
Lycka till ni andra!

Jag ska heller inte ha nån möhippa. Vill inte!! :)
Funderar däremot att bjuda in tjejerna till knytkalas samma kväll som killarna har svensexa för min sambo. :)

Det var ju ett jättebra förslag. Så kanske jag också ska göra... Ska fundera på det.

Ja, antingen det eller att jag föreslår att vi går ut och käkar ihop, helt opretentiöst. Dom som vill hänger på liksom. :)

Jag har sagt ifrån, tydligt och bestämt att jag INTE vill ha en möhippa Mina vänner har respekterat mitt önskemål och låter mig vara.

Jag är lite kluven i frågan, på ett sätt hade det varit kul men på ett sätt inte...Förnedringshippa vill jag inte ha, visst, någon liten grej går väl bra, jag är inte den sortens person som skäms och jag kan skratta på min egen bekostnad... men det finns en gräns, till exempel som att sälja snopp-bakelser som Sofia 786s syster fick göra ;)