Lite funderingar på framtiden.
Har nu ett par veckor pratat med min sambo om giftemål. Vi är inte förlåvade men vi har en pojke på 3 år sen har vi vart i hop i 12 år. jag älskar min sambo oerhört mycket och är beredd att ingå ett äktenskap med honnom. Både för trygghet och för kärlek. Min sambo säger att han aldrig kommer att gifta sig och förlåvning kan jag glömma. Alt käns så jobbigt. Senast i dag diskuterade vi var det innebär att gifta sig och alt handlar mest om arv och sånt. Jag vill mest gifta mig för att jag älskar honnom och för att vi har barn. jag har börgat kolla kläningar och sånt men det gör så ont att han har den insällningen han har och jag vill ju inte pressa honnom på nått sätt. Men det käns som mitt livs drömm bara kastas i soporna. Har nästan lust att prata med en sierska eller vad det nu heter och fråga om han nånsin kommer ändra inställning och vilga gifta sig i framtiden. Är det nån fler här som har samma bekymmer och har eran sambo ändrat sig senare då?