Mina föräldrar kommer inte på mitt bröllop och det är mitt beslut. Den saken kommer inte att ändras. Ni som är i liknande situation, hur har ni gjort med placeringarna vid honörsbordet? Vidare, hur har ni förklarat frånvaron för dom som undrar?
Inte alls i din situation men har läst liknande trådar förut. Eller min pappa kommer inte, men det är hans beslut och beror på att det inte går (har inte fått exakt anledning än, men vet att det är nåt jag kan leva med)
Jag valde att placera den bredvid mig som jag vill ha. I mitt fall blev det min morbror då min morfar dog för ett tag sen. Så han är min närmaste manliga släkting och jag tycker mycket om honom. Annars hade det blivit mannens bror, vår marskalk.
Så mitt tips är att sätta de bredvid er som ni vill ha där. Oavsett vad etikett eller nån annan tycker.
Mina föräldrar kommer inte heller att vara med på vårt bröllop. Vi kommer att ha hans föräldrar på varsin sida om oss vid honörsbordet och det blir bara vi 4 : )
Jag tänkte som marsgris, föreslå att hans föräldrar sitter på var sin sida om er, och sedan kan ni väl fylla på med de som känns närmast efter det?
Angående frågor, så kan ni kanske bara säga att ni hänvisar till föräldrarnas privatliv och inte kan diskutera det? Eller att de är förhindrade av personliga skäl-oj, vad svårt, det låter kanske som man snackar om någon politiker eller så...men bara försöka avvisa ämnet. Vilket kanske inte är så bara, ifall folk är påstridiga.
Jag har sett folk här på BT som har satt tärnor och bestman jämte sig i stället. Och satt föräldrar på andra platser.
Ett alternatvi kanske??
Det andra alternativet vi funderade på var att sitta själva men då blev det fel med borden : )
Vad trist=(
Men var inte orolig för honnörsbordet! Det går att göra på andra sätt!
Vi ville inte ha det på ett traditionellt sätt så vi hade ett honnörsbord för 6 personer,
vi i mitten, tärnorna på varsin sida om oss och marskalkarna längst ut.
Det var jättebra :)
Våra föräldrar fick sitta med de andra gästerna fast närmast oss så att säga.
Detta gjorde vi mest för att jag inte skulle stå ut att sitta jämte svärmor & svärfar en hel kväll av privata skäl.
Min far är inte heller välkommen.. så då valde vi att min blivandes mans morfar som ska leda fram mig ska sitta på min Far plats...
Vi kör på eget vis och inget traditionellt hörsbord. Skippar det och sitter vid tärna och bestman istälelt. Roligare för oss!
Kr på det som känns bäst för er och bry er inte så mycket om hur andra gör. Man måste inte ha honörsbord.
Jag tycker du gör helt rätt i att bestämma vilka som ska kommer eller inte. Skulle jag bjudit min "sida" av släkten - så skulle jag valt att inte bjuda min mamma. Det låter ganska hårt - men alla har vi en anledning till varför vi gör som vi gör.
Placera de som du känner är "viktigast" vid honörsbordet!
Lycka till!
När det gäller att förklara varför de inte är där måste det väl vara bäst att svara som det är: De var inte välkomna.
Om någon från min sida släkten skulle fråga varför sambons pappa inte var med så hade jag svarat som det var: Min sambo har ingen pappa. Han har en biologisk far som han aldrig har träffat, men någon pappa har han inte. Det är ju ingen idé att hitta på ursäkter som inte är sanna.
Vid vårt honörsbord kommer det bara bli jag och min blivande... resten av släkten och vännerna sitter vid runda bord sen. Familjen närmast oss och följt av vänner och resten av släkten. Framför vårt bord ska vi ha stolar som folk kan komma och sätta sig vid....
Vi fick tips om detta och i och med en konstig familjesituation på min sida - så kändes detta som ett bra alternativ. Udda? Absolut! Har inte varit på ngt bröllop som har haft det så 
Jag tror inte att det när någon som kommer att fråga och skulle det hända så får jag väl säga att vi inte har kontakt. Det har jag sagt förut och ofta får jag förvånat ansikte tillbaka men inga fler frågor.
Jag har ett barn sedan innan, en 14 åring. Jag funderar på om inte han skulle kunna sitta brevid mig och min svärföräldrar brevid min blivande. Dom står oss närmast och varför fler vi honörsbordet? Vi får se...
En reflektion från mig, som jag kan tycka är småjobbigt ibland, är att bröllop är så traditionsenligt. Det förutsätts familj och släkt för att följa alla normer. Jag har nästan ingen släkt och mina föräldrar har jag ingen kontakt sedan 10 år tillbaka. Hade jag varit yngre hade jag varit superstressad av det hela.
