Är jag ensam om detta fenomen? Jag lider väl inte direkt av det, men det är ju mysigt... Pussar och annat är det inga problem med, så det stör verkligen inte vår relation, men i sexsammanhang så är hångel halva förspelet i mina ögon...
Har ni varit med om liknande?
Måste vara anonym av respektskäl för min man ;)
Men jo, efter 10+ år tillsammans så är det bara att inse att jag inte är tillsammans med någon kyssare. Pussas kan han - snabba hej och hejdåpussar, men långa kyssar eller hångel är det en kamp att få till.
Har aldrig riktigt förstått varför, han är bara sån 
Vissa människor är bara såna att de föredrar att utelämna hånglet. Varken jag eller maken är speciellt brydda i att hångla. Längre o kortare pussar (utan dessa sliskiga tungor) är mycket mycket trevligare :)
Nu har vi tur som är lika o ni lite värre som är olika. Men diskutera med honom o berätta hur du känner o att du gillar hångel. Ni kan säkert komma fram till nån kompromiss.
Då väljer jag också att vara anonym av respekt för min blivande make 
Min är likadan och det är samma här. Pussar är inget problem. Längre kyssar ibland. Hångel, väldigt sällan. Vi har också ganska många år på nacken i vårt förhållande, så jag har förlikat mig med saken. Han vill helt enkelt inte. Det gör mig inget egentligen, men lite oftare skulle nog vara mysigt 
Hehe. Jag värnar också främst om min mans integritet.
Det här är det enda klagomål jag har på en annars underbar man som är perfekt på alla sätt. Han kan visserligen kyssas, men bara som förspel. Och som enda förspel. Vet inte hur många gånger jag har påpekat att han måste TA på mig! Då gör han det, rakt på sak, och som ett nödvändigt ont.
Jag skulle verkligen önska att han tog sig tid att smeka, överallt och länge och bara gradvis och retsamt närmande sig. Men han verkar inte finna något nöje alls i det. Jag förstår inte det riktigt, jag tycker ju om att smeka och pussa och utforska, och att se hans reaktion på det jag gör. Men han verkar inte uppskatta det heller.
Förmodligen behöver vi båda inse att det inte alltid funkar att behandla andra som man själv vill bli behandlad i det här sammanhanget. Men det är så svårt att prata om. Särskilt eftersom han är lite känslig för kritik...
Min är inte heller nån kyssare och det saknar jag ibland.
Men på nyårsafton så helt plötsligt smällde han igång med värsta kyssen och då blev jag ju helt knäsvag, hehe. Kändes som jag var helt nykär. Så nu försöker jag tänka att nåt hångel om året ger mer krydda än slentriankyssar hela tiden.
Det hänger ju mest på kompabilitet, vissa kvinnor kysser sjukt bra, andra gör det inte..
(I förhållande till hur jag gillar det, andra kanske tycker att det dom gör är fantastiskt)
Lever man med en kvinna som är bra på att kyssas så hånglar man massor, jämt :)
Är man tillsammans med en kvinna som inte kan så bra på det så drar man ner på det eller undviker det helt..
Ibland har man hjärta att säga ifrån och försöka få henne att ändra sig och ibland låter man bli.
Gällande under sex så blir det bara avtändande om någon kysser en dåligt, så då låter man absolut bli..
Kysser hon bra, så slutar man inte för ens läpparna blöder :)
Så funkar det för mig iaf..
Haha så vi ska alltså tolka det hela som att vi är dåliga på att kyssas och att det är helt enkelt därför?
Håller lite med faktiskt. Min kille kysser ganska dåligt och kan inte säga att jag blir tänd då.
Eller också är det så att jag helt enkelt inte tycker om att kyssas. Pussas och kramas och myser gör vi mycket.
