Hjälp jag har bråkat med min blivande svärfar (långt)

Blev postat innan jag blev klar... Han är så trött på att ungdomar ska säga åt honom vad han ska göra. Jag säger då att det är mig han ska bra arg på & inte blivande, men han tänker inte åka på nån svensexa. jag börjar nästan gråta & ber honom att inte straffa sin son som inte har nått med detta att göra varpå han blir fly förbannad & säger att ingen ska säga åt honom vad han ska göra. Jag säger det att jag inte kan säga något men jag kan be. Fy detvar så hemskt, jag har aldrig varit med omnp liknade. Jag var ute på gården & skulle sen gå in till blivande. Han märkte ju att de var ägor. Har mått pest. Ville inte säga nått sÅ han skulle få sin sveNsexa. Vet att hans pappa kom med. Min fråga är hur gör jag nu. Känns som om jag måste ta detta m älskling. Snälla säg inte att jag är dum som ringde. Kom med tips på hur jag ska göra. Mår verkligen hemskt

Jag tycker inte alls att du var dum som ringde, men pappan låter ju på din beskrivning rätt dum .

Men alltså, vad har era pappor med svensexan att göra till att börja med? Det är ju någonting för kompisarna i samma ålder! Ok, om din pappa är involverad för att dina föräldrar har ett bra ställe att vara på, men i övrigt har väl föräldragenerationen ingenting med svensexan att göra öht?!

Jag tycker du gjorde rätt som försökte avstyra tokighetersom din blivande hade varit obekväm med.

 

Sen vad föräldrarna hade på svensexan att göra, det finns väl ändå inga bestämda regler för vilka som får och inte får vara med på svensexorna och hipporna. Det är ju helt upp till dom som anordnar dom. I vissa kretsar är det helt uteslutet med annat än vänner i andra skulle det vara jättekonstigt om inte föräldrar och syskon och andra släktingar är med.

Det kan variera med var man bor, vilket umgänge man har osv osv.

Så det tycker jag var ett lite dumt uttalande faktiskt

Skönt att höra från  någon utomstående att man inte är dum... Jag mår verkligen hemskt, blivande är i väg på svensexa och jag hoppas han har det toppen. Jag kan inte riktigt släppa detta med blivande svärfar. Hur kan man säga att han inte har någon son längre. Jag blir även så arg då han tror att han har varit bästa pappan efter allt han har gjort och att de skulle ha en bra relation. Men jag höll tyst, vilket är bra gjort tycker jag. Sedan säga att han inte ska vara med på sin sons svensexa när han är bjuden. Han blir flyförbannad när jag ber honom tänka om. Han sa upprepade gånger att han var så trött på att ungdomar skulle tala om för honom vad han skulle göra och inte. Jag frågade vad han menade, och han menade att jag och blivande brukade säga åt honom vad han ska göra. Fatta ingetting. Urk mår hemskt.

Jo min blivande ville att alla män bjudna på bröllopet skulle vara med på svensexan. Så går det till hos oss.

Vet inte hur jag ska göra, vad jag ska säga till blivande imorgon. Vill ju inte göra honom ledsen. Men känns som om jag måste berätta detta. Nä fy.

Din blivande vet ju hur hans pappa är eller hur ;) Så berätta du för honom är han har vaknat till liv efter sin svensexa så du får prata om det med någon som vet hur gubben är.

Min exsvärfar var inte den roligaste att umgås med alla gånger om jag ska uttrycka mig snällt, då var jag den av hans fyra ungar och tre svärdöttrar som tog mig tid för honom. Men Jag kunde prata med exet om det och det hjälpte massor. Hade det inte varit för gubbfan hade jag inte tagit tillbaka mitt flicknamn när jag skilldes, men han var så jäkla elak så jag ville inte heta samma ska som honom längre.

Prata och prata igen med din blivande är det enda rådet jag kan ge dig

Jaha, det har du ju rätt att tycka, även om det kan finnas fördelar med att hålla sig till diskussionsämnet istället för att recensera andras inlägg. SÅ dumt tyckte jag inte att det var eftersom det jag beskriver trots allt är den vedertagna seden, även om det finns umgängeskulturer där man gör annorlunda. TS befinner sig uppenbarligen i en sådan, men jag tänkte ändå att det kunde vara en uppbackning för henne att tänka på att en svensexa ursprungligen är någonting för killkompisarna, och att det alltså fanns ännu mindre anledning för svärfar att börja styra och ställa även om de nu varit hyggliga nog att inkludera honom trots allt.

TS, jag hoppas din blivande make har haft det riktigt kul och att svärfar inte ställt till med något. Som Houdini säger kan du ju prata med honom när han kommer hem och berätta varför du var så upprörd igår. Om han har hört någonting konstigt under dagen kan han ju få bakgrunden till det. Men annars kan du ju inte göra så mycket mer åt svensexan nu!

Och sen är det ju upp till mannen att bestämma vilket slags relation han vill ha med sina föräldrar i framtiden, och ditt jobb att stötta honom i det han beslutar.

Tack för era svar! Fick ett sms av blivande i natt där han skrev att han hade det toppen & han var så lycklig. Han skulle sova borta så jag har inte pratat med honom än. Vet att svärfar kom men att han åkte hem tidigt. Ska prata med blivande idag & berätta vad som hände. Skönt iaf att han fick en toppen svensexa. Men känns tungt att berätta allt men det känns som det enda rätta.

Tack ni som svara! Pratade med blivande direkt när han kom hem & han blev fly förbannad på sin far. Han hade ju märkt att de var något & undra varför jag inte sagt nått. Jag ville ju att han skulle få en toppen svensexa, vilket han oxå fått. Dock hade hans pappa varit sur hela tiden, men hade iaf varit m & åkt goocart samt spelat paintball, men hade åkt hem vid nio innan de hade käkat. Men blivande hade bara tänkt att det var en sån dag. Tyvärr tror jag han e psykopat:( Min blivande kände sig så trött på alltihopa hade velat ringa & skällt ut honom men det tjänar inget till & han reflekterande i banorna omser kanske skulle vara dags att säga upp bekantskapen. Dock har vi valt att inte göra något. Vi har ett bröllop som vi inte vill få förstört. Känner mig bara så besviken & hans mamma som bara låsas som inget ting , tycker kanske att hon skulle ha ringt. Men frågan är Nu vad gör man. Vill eg inte veta av dem och tycker det bara känns obekvämt. De kommer sitta framme vid hoörsbordet, på min sida:( men men. Bara att bita ihop! Hur skulle ni ha gjort??? När man läser trådar så dukar ni alltid ge goda råd. Flytta dem är inget alternativ. Får fokusera på dem jag älskar och villha där!

Om det hade varit jag i din sits så hade jag nog gjort om bordsplaceringen. Jag hade inte velat ha dem bredvid mig på min bröllopsdag när känslorna fortfarande är så vilda. Jag hade frångått hela honnörsbord-grejen, och hellre haft fria bord där alla fick sätta sig där de ville, än att tvingas genomlida vad som ska vara mitt livs lyckligaste middag med tvungen artig konversation med en människa som inte tycker om mig, och som jag inte tycker om. Jag resonerar som så att på vår dag är det VI som ska vara lyckliga. Vi står i fokus, vi och vår glädje. Det är viktigare än några traditioner kring bordsplacering.

Men jag förstår vilket liv det kan bli om man väljer bort svärföräldrarna vid sitt honnörsbord. Det underlättar ju knappast framtida relationer, särskilt inte om man hanterar det på ett sätt som gör det tydligt att  de blvit bortvalda. De skulle säkert uppleva det förnedrande och undra om precis varenda gäst därinne undrade varför de inte sitter vid honnörsbordet.

Du skriver att svärfar är psykopat, men har du funderat om det kanske är så att han är alkoholist? Det låter lite så när du skriver att han får sådana väldigt utbrott och känslovågor och allting sådant, och det är långt ifrån lätt att upptäcka det.

Bara en tanke att ta med sig, det går ju inte att avgöra bara baserat på din text förstås. 

Oavsett så tror jag att mamman kanske efter alla år fott nog av att "städa upp" och mäkla efter pappan, så jag tycker inte du skall lägga någon skuld på henne.

Ang bordsplacering så kan ni ju ha dem vid honnörsbordet, men tipsa dina föräldrar om att försöka hålla dem lite i styr (de sitter ju inte med varandra), och så kanske fylla på honnörsbordet med flera av era vänner? Det måste ju inte bara vara närmaste släkten, man kan ju gärna ha vänner där också.