• Anonym

    Kalla fötter

    Hej

    Jag undrar bara hur vanligt det är med kalla fötter? Sitter här och planerar bröllop inför nästa år och fick plötsligt en klump i magen.

    Började med att jag inte riktigt om jag tycker om min klänning (som jag ångrar att jag köpte för så dyr peng, känns liksom helt befängt att lägga så mycket pengar, jag tappade huvudet) och sen började jag oroa mig för att festen inte ska bli tillräckligt rolig för mina gäster och att vi lägger ut för mycket pengar i onödan och sen oroar jag mig för att jag själv inte ska tycka mitt bröllop är roligt (att familjen ska råka i luven på varrandra) och mest av allt (i allra största hemlighet) oroar jag mig för att det är dumt att gifta sig överhuvudtaget. Tänk om äktenskapet bara förstör allt?

    Jag är också så hjärtligt trött på att det bara är jag som gör allt planerande. Känns som om det bara är jag själv som ska gifta mig. Samtidigt förstår jag att min sambo är kräkfärdig på mig med allt mitt bröllopssnack, men jag kan liksom inte låta bli. Jag är som besatt...jag är väldigt ängslig till naturen och vill ha kontroll på allting.

    Är det någon som känner igen sig? Går det över? Kan man ha någon bra strategi?

    Jag vill ju att det här ska handla om glädje inte ångest....

  • Svar på tråden Kalla fötter
  • marimekko86

    Jag har kännt mig osäker ibland och nojjat över att festen inte ska bli rolig, att folk inte ska trivas, att det kommer gå dåligt med allt eller så. MEN det går över. När vi skickat ut inbjudningarna och folk kom med lyckönskningar och alla blev så glada och berättade hur mycket de såg fram emot bröllopet så kändes det jättebra.!


    Nu när jag vet att folk är glada och peppade på bröllopet så känner jag mig ändå lugn och säker på att det kommer bli en asrolig dag.! Jag hade min möhippa igår och om mina vänner kunde få mig att må så gott och blir så glad under den dagen så vet jag att de kommer se till att mitt bröllop blir minst lika underbart.!


    Min blivande man var inte helelr särskilt aktiv i början, men nu mot slutet har han börjat engagera sig mer. Han var helt enkelt inte så brydd om VART vigsel och fest skulle vara och ville inte sitta och pyssla med inbjudningskorten liak mycket som jag ville, han är mer intresserad nu när vi har valt mat, tårta och ska dekorera

    Försök tänka som såhär, det går i vågor, du ör inte ensam. Sedan är det dina gäster som med sitt glada humör och sin glädje för er skull som kommer göra hela festen.!


     

  • butterfly

    Tyvärr känner jag faktiskt igen mig lite när jag läser din text. Jag har själv stunder som jag känner att klänningen jag valt är fel, alla planer jag gjort är bara skräp och värst av allt så känner jag en panik över tanken att jag snart skall gifta mig. I mitt fall tror jag mera det beror på stress än något annat. Jag använder för mycket tid att tänka på alla de här detaljerna och därför börjar jag må dåligt.

    Min sambo förstår inte min panik. Märker att han typ stänger av helt när jag börjar prata om bröllopet och mest bara nickar utan att egentligen alls lyssna på vad jag säger. När vi här om dagen gick till en butik för att titta på hur vi skall ha våra inbjudningskort plockade jag fram alla bilder på kort (som jag visat honom flera gånger under de senaste månaderna) och började söka efter saker till dem. Min sambo tittade kritiskt på bilderna och gick sedan snabbt runt butiken och plockade upp lite olika tillbehör. Vi kom hem och på 15 minuter hade han lagt ihop ett helt ljuvligt kort. Det är helt olika vad jag hade tänkt mig men snyggt är det. När jag fråga varför han inte sagt något om hur han vill ha det när jag gått där och tjatat på om det ryckte han bara på axlarna och sa "inte orkar han ta stress så långt före". Han lyssnar helt enkelt inte på mig när jag tjatar om bröllopet för han kan inte för världen förstå varför jag tänker på blommor så här långt i förväg. När han gör något så gör han det effektivt och snabbt. Han vill inte sitta i månader och varannan dag lite fundera på vilken färg blir bäst eller vilken musik skulle passa. Han vill snabbt plocka fram några alternativ han gillar och sedan välja och saken är ur världen.

    Jag önskar jag kunde ha min sambos inställning till vårt bröllop för jag tror jag själv skulle må bättre på det sättet. Alltid när jag känner de där känslorna som du pratade om så är det när jag suttit längre stunder och funderat på hur vi skall göra än det ena och det andra. Därför har jag börjat tvinga mig själv att helt enkelt inte tänka på vissa saker så onödigt tidigt. Om du klarar av att själv lägga bröllopet ur tankarna ibland så tror jag du mår bättre. Försök att inte tänka på det konstant. Då när något skall göras så sätter du ner dig och gör det aktivt men efter det lägger du det helt ur dina tankar så att du inte varje kväll kollar på nätet efter idéer. Lättare sagt än gjort men jag hoppas du lyckas med det för du mår säkert bättre själv.

  • Anonym (slappna av)

    Men för guds skull, sluta oroa dig över att allt kanske inte blir perfekt! Du behöver en bröllops-detox. Ni ska inte gifta er förrän nästa år, alltså är det läge för att låta bröllopet vila en månad nu. Under hela september ska du inte säga ett ord om bröllopet till din blivande. Kommer du på något ska du endast ventilera det här på BT. Jag är säker på att din man vill gifta sig lika mycket som du, men allt lull-lull med blommor, klänningar etc är faktiskt din sak att ta tag i.

    Sluta kväva honom med allt tjat och sluta kväva dig själv med all oro. Det ska vara roligt och mysigt att planera bröllop, och allt måste inte vara perfekt. Klänningen har du bockat av på listan, sluta fundera över den. Alla blivande brudar tvivlar på sin klänning någon gång, även jag. Men när jag tittar på alla vackra bilder från bröllopsdagen kan jag inte förstå hur jag någonsin kunde tvivla på den.

    Om du inte lyckas slappna av på egen hand tycker jag att du ska läsa boken "Good Enough" av Elizabeth Gummesson. Den hjälpte mig enormt mycket när jag var i början av bröllopsplaneringen. Perfektionism är lite av en kvinnofälla, vi vill ha kliniskt rena hem, bjuda folk på fantastiska middagar, vara snygga som filmstjärnor och hinna med och orka allt, allt, allt! Det finns ingen som kan leva upp till sådana krav på sig själv. Alltså behöver man hjälp med att nöja sig med att vara lagom, att inse att allt inte behöver vara perfekt, och framför allt: Att det är viktigare att må bra än att vara perfekt.

    Lycka till, försök nu slappna av och få lite perspektiv på saker och ting. Många människor träffar aldrig sitt livs kärlek och lika många lever som sambos med sin kärlek livet ut. Vi som blir gifta har fått vår dröm att gå i uppfyllelse, detta ska man aldrig glömma och tappa bort i en stressig bröllopsplanering. Försök landa i vetskapen om att hur det än blir, så blir det bra. Och vad gäller relationen och irritationen över att han inte hjälper till så tänkte jag dela med mig av mitt eget relations-motto: "Det viktigaste är inte att ha rätt, det viktigaste är att ha det bra."

  • Anonym

    Oh ni är så  kloka!! Och ni har helt rätt! Alla tre!

    Jag hade helt glömt att våra gäster säkert kommer vara glada alldeles av sig själv och bröllopsdetox, vilken fantastisk ide! Glad

    Jag ska ta en paus. Du har helt rätt, det är mycket viktigare att må bra än att vara perfekt.

    Det kanske inte verkar så märkvärdigt för er själva att bara skriva några rader till svars, men för mig har det verkligen gjort en skillnad. Jag känner jag mig mycket bättre till mods. STORT TACK!

    Nu ska jag ut och springa en runda i det fina vädret. Hoppas det skringar mina tankar och att ni också har det bra, särskilt hoppas jag att du "Butterfly" också ska må bättre.

    Varm hälsning
    {#emotions_dlg.flower}

Svar på tråden Kalla fötter