"Slösaktig" sambo
Jag och min sambo har varit ihop i ca 5 år, och vi har en fin lägenhet i centrala Sthlm ihop. Han har ett bra jobb och har ungefär dubbelt så mkt kvar efter skatt som jag har (jag är nyutexaminerad och har precis börjat jobba). Vi har i princip delad ekonomi. Vi har varsitt konto, men vi har båda tillgång till dem och om den ena behöver pengar så säger man till när man tar vad man behöver.
Mitt "problem" är att han spenderar väldigt mycket pengar på kläder och restaurangbesök (luncher etc med jobbet). Denna månaden var det över 7000 på kläder och ca 3000 på restaurangbesök (utöver vanliga matinköp). Han har iofs en mycket högre inkomst än vad jag har, men i slutet på varje månad så är det oftast jag som har mest pengar kvar på kontot.
Vi bor i centrala Sthlm då det är hans stora önskan att bo där och för mig spelar det ingen roll. Dock gör ju detta att vi har högre utgifter än vi hade haft i vår hemstad ca 15 mil utanför vad gäller mat och boendekostnad. Hans jobb ställer stora krav på kläderna, men det är också ett stort intresse han har och han älskar märkeskläder. Jag har också en dyr hobby då jag rider, men då har jag dragit ner på annat - man kan inte få allt helt enkelt.
Det går runt, och vi går inte back, men jag tycker det är så tråkigt att det går så mycket pengar till hans kläder och hans restaurangbesök istället för till t ex gemensamma resor och saker till vårt gemensamma hem (där jag hade haft råd att betala hälften, men inte hela summan). Eftersom vår överenskommelse är att vi har så gott som gemensam ekonomi så tycker jag också att man har ett ansvar att inte göra av med för mycket pengar på sådant som bara kommer den ena till gagn (vår "hobbykassa" är ungefär lika stor per person, och den har jag inte räknat in i detta).
Vi försöker göra matlådor åtminstone 3-4 gånger/vecka, och dessa tar han med sig och äter, men han jobbar ofta sena kvällar och då blir det ofta ett oplanerat restaurangbesök på eftermiddagen istället. Men det är klädkontot som är det största och för mig onödigaste, tillsammans med andra spontana grejer som han "unnar" sig när han behöver peppa upp sig när det är tungt på jobbet eller så (en ny elektronikpryl, nya skor etc).
Han håller med om att det är tråkigt att konsumera alla pengar och säger att han ska bättra sig därför att han också vill ha resepengar, men i nästa sekund så "unnar" han sig en ny märkeströja eller dylikt, och motiverar det med att det är viktigt för hans image på jobbet (vilket det är, men han har garderoben full redan).
Jag delar alltid på mina pengar, och han också. Han är verkligen inte snål, men det är lite av hans problem... han har växt upp ganska kärvt, och nu när han har pengar så spenderar han dem i samma takt de kommer in, vilket jag tycker är jobbigt. Jag har en klump i magen varje gång vi ska betala räkningarna därför att det rinner ut så fruktansvärt mycket pengar från kontot... Vad gör man?