Fan vad jobbigt att känna såhär!
Jag äter cerazette. Vet att jag missat ta kanske 1-2 ggr på senaste kartan. Har ingen aning när jag fick mens sist. Jag har dock haft en molnande känsla, mensliknande nu i snart 4 dagar som gjort mig fundersam. Om jag missar en piller, kan det hända att jag får mens kanske 2-3 dagar efter. Men nu vet jag att det var några veckor sedan jag missade och nu har jag denna värk men ingen mens. Vilket är väldigt ovanligt. Brukar inte hålla i sig mer än 1 dag annars max och sen kanske ingen mens.
Hur som, jag gjorde ett test nu för 2 timmar sen (apotekets test) och det var negativt. Kanske för tidigt för test? falskt? eller bättre på morgonen? eller så är det ngt annat som spökar bara.. Jag skall testa mig imorgon morron igen för säkerhetsskull.
Jag är sambo sen snart 2 år och han är den jag vill vara med för livet. Vi båda vill ha barn, men kanske inte just nu. Jag skulle kunna tänka mig just nu, då min biologiska klocka tickat på rätt länge nu och ibland väldigt intensivt. Men samtidigt är jag inte riktigt redo, känns som världens omställning med husbyte och allt annat. Jag nämnde för sambon igår att jag måste testa mig. Han blev givetvis chockad, men reagerade mkt bättre än jag trodde, jag trodde han skulle bli upprörd (av chocken då), då jag vet att han inte just nu känner sig så redo, har mkt med hans jobb att göra då han jobbar upp sig nu och det kanske tar ca 2 år innan han är där han vill, sen så.
Sitter på jobbet och känner mig lite nere, besviken. Men samtidigt lättad när jag tänker på omställningen.. Fan vad jobbigt. Önskar jag kände bara antingen eller! går upp och ner :(
Hur som, jag gjorde ett test nu för 2 timmar sen (apotekets test) och det var negativt. Kanske för tidigt för test? falskt? eller bättre på morgonen? eller så är det ngt annat som spökar bara.. Jag skall testa mig imorgon morron igen för säkerhetsskull.
Jag är sambo sen snart 2 år och han är den jag vill vara med för livet. Vi båda vill ha barn, men kanske inte just nu. Jag skulle kunna tänka mig just nu, då min biologiska klocka tickat på rätt länge nu och ibland väldigt intensivt. Men samtidigt är jag inte riktigt redo, känns som världens omställning med husbyte och allt annat. Jag nämnde för sambon igår att jag måste testa mig. Han blev givetvis chockad, men reagerade mkt bättre än jag trodde, jag trodde han skulle bli upprörd (av chocken då), då jag vet att han inte just nu känner sig så redo, har mkt med hans jobb att göra då han jobbar upp sig nu och det kanske tar ca 2 år innan han är där han vill, sen så.
Sitter på jobbet och känner mig lite nere, besviken. Men samtidigt lättad när jag tänker på omställningen.. Fan vad jobbigt. Önskar jag kände bara antingen eller! går upp och ner :(