Ett jobbigt dilemma...vill inte såra någon

Usch, jag lider med dig. Sådant kan man få magsår på. Men du, det är Din (Er) stora dag och då finns det inga måsten, ni ska inte förklara er eller känna att ni måste be om ursäkt.
Som Evelinas säger:
Man får bjuda vilka man vill när man gifter sig. Min blivande kommer bjuda sin släkt men jag känner inte att jag har behov av att min släkt (förutom mamma, pappa och min syster och hennes familj) ska vara med. De får gärna komma till kyrkan och titta, det har jag sagt men vi har bestämt oss för ett mindre bröllop tillsammans med de närmaste. Och sen är det upp till oss att avgöra vilka som vi räknar som de närmaste...

Ha inte ont i magen, må inte dåligt för det (lättare sagt än gjort). Det är förhoppningsvis den största dagen (eller en av) i ditt liv, då ska du inte låta den förstöras. Inte av något.

Lycka till!

Vår situation liknar er. Jag har nästan ingen släkt och jag har liten eller ingen kontakt med dem. Min fästman har en stor släkt som alltid träffas. Vi har varit bjudna på flera kusinbröllop på hans sida och träffar hela släkten på kalas osv.

Vi har, efter mkt grubblande, kommit fram till följande: vi bjuder bara de som vi anser oss stå allra närmast. Och då tittar vi bortom släktskap och ser på vilka vi har mest kontakt med. För min sambo betyder det att hans föräldrar och syskon med familjer kommer att bjudas. För mig betyder det att mina föräldrar och mina vänner (med familj i ett fall) och två tjejer som är att betrakta som mina "låtsas-syskonbarn" bjuds.

Det är inte lätt, jag känner ibland att jag velat ha med några fler, jag är jätterädd att såra någon, de är vi båda, men ska de bjudas så måste många, många fler från min sambos sida bjudas och då sitter vi där med över 80 gäster och det varken orkar eller kan vi. Som det är tänkt nu blir vi 25 (inkl. oss själva) och av dem är nog en tredjedel barn i alla åldrar.