Bara jag som ändrat mig och vill vara gift, men utan ståhej? :P

Hej.
Kompisar till mig gifte sig med bara 3 kompisar närvarande eftersom de inte ville ha ståhej runt vigseln eftersom de ville "bara" gifta sig. De kommer att ha fest vid senare tillfälle. (datum ej bestämt). Tycker att det är ju det viktigaste att bli gift och inte festen. Fast fest är ju kul men inte det viktigaste. 

Tycker absolut ni ska göra det ni känner er mest bekväma med!

Vi tänkte från början bjuda hela släkten. Vi har varit bjudna på flera bröllop i släkten de senaste åren och jag kan fortfarande känna ett litet sting av dåligt samvete för att vi inte bjuder tillbaka, men vi insåg att skulle vi ha det stora bröllopet skulle det aldrig bli av...!
Så nu kommer vi att bjuda hans familj (föräldrar, syskon och deras familjer) och mina föräldrar och mina närmsta vänner (enkelt förklarat, lite rörigare än så i verkligheten). Det blir 23 personer om jag räknat rätt.

Det känns ändå lite småläskigt, men nu är det iaf hanterbart för oss.

Eftersom vi inte är gifta än (juli nästa år) har jag väl inte så mkt erfarenhet att dela med mig av, men så här är upplägget som det ser ut idag:

Fotografering innan bröllopet (han fotar nog under vigseln också).
Vigsel ganska sent på em i litet kapell. (En barndomsvän sjunger för oss.)
Gästerna och vi åker till församlingshemmet ett par km bort och där äter vi buffé och tårta. (Jag skippar gärna det där med brudskål, får se vad sambon tycker...)
Vi har inte tänkt ha någon dans eller party. Tillställningen är alkoholfri och tanken är att vi ska avrunda tidigt för att ta in på hotell och sova där under bröllopsnatten.

Hoppas ni hittar er väg till äktenskapet och lycka till!

det där låter ungefär som det vi har tänkt oss..

är bara lite oroad för att det kan bli stelt, men det är säkert obefogad nojja..  :P

Vi har ett alternativ som är SÅ vi och så himla rätt, men
vi kommer inte hinna få ihop de slantarna..
Drömmen hade varit att gifta sig bara vi och 2 vänner på nyårsafton i år,
men då vi vill kunna köpa de ringar vi sett ut så behöver vi spara lite till tyvärr..
hade annars varit helt perfekt..
dagen är liksom speciell i sig, man kunde vigt sig i kyrkan på eftermiddagen,
ätit en riktigt lyxig middag och avslutat med att kika på fyrverkerierna.. :P
*Drömmer*

Känner igen mig i dina funderingar. Vi har också velat fram och tillbaka om hur vi vill ha det, stort eller litet, kyrkligt eller borgligt, kanske åka utomlands och gifta oss bara vi.......många frågor och funderingar på vad som är rätt för just oss. Och jag tror inte att vi har funderat färdigt än heller (vi gifter oss i augusti nästa år).

Just nu lutar det mot en liten kompromiss;
Vi ska vigas borgerligt hemma i vår trädgård
Vi bjuder bara de närmaste släktingarna och vänner (vilket iof landade på 60 pers.)
Det ska vara en avslappnad stämnig (vilket vi redan i inbjudan är tydliga med), inga konstiga klädkoder el. dyligt.
Inga tärnor eller bestmen, bara vår två-åriga dotter som ska stå tillsammans med oss.
Jag ska inte ha en vanlig bröllopsklänning utan typ en kort champangefärgad sommarklänning, gärna i spets. M2b ska ha en vanlig kostym.
Ingen långrandig, högtidlig vigsel utan den långa borgerliga versionen (som är typ 3 minuter) och så en gitarrist som spelar när vi går fram plus en låt efter vigseln.
Efteråt ska vi ha fest i en bygdegård. Ska inte ha traditionell dukning utan har tänkt att alla ska sitta runt runda bord, även vi som inte heller ska sitta med föräldrar utan med våra barn och våra lillasystrar med respektive.
Maten blir en cateringbuffé och jag ska göra tårtorna själv.
Och sen ska vi festa!!! För det gillar vi allihop!

Det vi alltså är ute efter är en avslappnad otraditionell bröllopsdag där vi får fira dagen med våra närmaste. Och där alla är sig själv och har roligt, även vi! Själv hatar jag tillställningar där men inte ens törs gå på toaletten.

Vet inte om du har fått något tips av detta. Jag tror helt enkelt att var och en får komma fram till vad som passar. Ställ dig frågan; Vad passar oss??

Om datumet och upplägget är er dröm, och bara ringarna står i vägen. Så köp några billiga ringar och ha tills vidare. Man kan alltid byta ringar senare. Enkla men snygga silverringar kanske? 
Om det känns viktigt att prästen välsignar ringarna så kan ni alltid be en präst att göra det senare med rätt ringar   

Vi gick en annan väg, som är långt ifrån rätt väg för alla...
Vi hade 65 gäster, brudkål, middag, tårta, bar och allt sånt som de flesta större bröllop har.
Men vi flyttade fokus från oss --- till temat.
Vi valde medeltidstema. Vi bad gästerna att klä sig enligt temat och skrev redan i inbjudan att klädseln skulle påverka bordsplaceringen.
Vi hittade en cateringfirma som specialiserat sig på medeltid (och lite andra tidsperioder) som även erbjöd femkamp.
Och så fick jag tag i proffessionella gycklare / eldshowsartister (dvs nycirkusartister).

Visst i kyrkan vart det ju en del fokus på oss. Men ärligt talat så märkte jag knappt av gästerna. Vi var i vår egen lilla bubbla och de enda personer jag tänkte på var oss, prästen, samt marskalker, tärnor och näbbar. Alltså vi som var framme i koret.

Brudskålen skötte vår toastmaster (som vi döpt till skrifvare istället  ) och hans assistent. Dom inledde med att berätta lite om vilket århundrade vi var i (1311) och vad som hände runtom i världen just nu. Dom hade konstruerat egna skriftrullar genom att limma ihop A4-papper i pergamentliknande kvaité som dom läste ifrån... Alla såna småsaker som andra hade tänkt på. Gjorde att fokus flyttades från oss.
Sen kom en kille och tog över inför femkampen. Tio killar ställde upp och fick klyva potatis med svärd (en rigg där man satte fast potatisen i en kätting och sen svingade runt så man fick ett rörligt mål), dom fick kasta spjut, skjuta pil och båge och anfalla en liten säck med pik... Och jag eggade på publiken att hurra och bua, så vi kom i rätt stämning.
Hela kvällen fortsatte så, fokus låg på upplevelsen, inte på oss.
En enda gång blev vi uppmandade att pussas. Det skålades massor, men inte nödvändigtvis med oss...
Och det kunde inte varit mer perfekt från vår synvinkel...

Jag säger inte att du ska ha ett temabröllop. Men det här var vår lösning på att slippa stå i fokus men att ändå kunna bjuda alla. Om alla hade kommit så hade vi blivit 100 personer. Så det var tur i oturen att vi krockade med älgjakten  

Men som sagt. Om ni har ett datum som är magiskt för er, ett upplägg som ni vill ha och bara en sak som står emellan er och er dröm.
Så lös det problemet... Allt går. Man behöver inte få det perfekta på en gång.
Om ni ångrar er och vill ha festen mm sen så kan ni alltid få det i efterhand
Om ni inte kan få rätt ringar på en gång, så byt upp er när ni har råd och få dom ringarna välsignade... Kanske  i samband med att ni förnyar löftena inför era föräldrar och närmaste vänner innan en fest som ni har hunnit spara ihop till då? 
Allt går att lösa...
Det viktigaste är er kärlek och att ni är överens om hur ni vill ha det 

Jag och min man gifte oss i fredags den 14 oktober i stadshuset, tillsammans med två vittnen från kommunen.

En kort vigsel (även om vi valde den långa versionen).

Jag hade vit brudklänning, håruppsättning med slöja och tiara, brudbukett och tårta. Vi hade en gullig fotograf som fotade sitt allra första bröllop.

På kvällen åt vi middag och hade en mysig kväll på hotellrummet.

Efteråt kändes det helt rätt. Det kändes som att det här var jag och min man. Det var det här vi ville - bara säga ja.

Jag tror det i princip är samma sak i kyrkan och att de kan ordna vittnen om ni inte vill berätta det för någon.

Man ska göra precis det man vill!

Vi ska gifta oss på nyårsafton i största hemlighet, i rådhuset tillsammans med två vittnen och vårt barn. Efter vigseln ska vi traditionsenligt ha nyårsfest hemma hos oss och då berätta för vår vänner. För oss känns det alldeles lagom, då ingen utav oss gillar att vara i centrum.

Jag tycker ni ska göra det som känns rätt för er, låt inte drömringarna stå ivägen, de kan ni skaffa vid ett senare tillfälle och göra det till ett fint minne oxå. Lycka till!

Min syster och hennes man gifte sig kyrkligt med bara sina närmaste vänner närvarande. De valde att helt "utesluta" familjerna då de inte ville ha så många eller tvingas välja mellan syskonen etc.

De vigdes i ett litet mysigt kapell och av bilderna att döma var det helt magiskt.

Efter vigseln gick de hem till min syster och åt middag, hon hade dukat fint och senare på kvällen kom många av deras vänner på fest och fick då reda på att de gift sig ännu lite senare gick de ut och dansade med sina vänner. De säger båda två att de fick sitt drömbröllop för att de slapp allt ståhej och stå i centrum en hel dag.

 

Välj ut några av era absolut närmaste hitta ett mysigt kapell eller be prästen komma dit ni vill vara. Efter vigseln kan ni kanske gå ut och äta på någon fin restaurang och sen spendera bröllopsnatten på ett mysigt hotell.

 

Sätt er ner och fundera på vad NI vill och glöm alla "vi borde" "det förväntas att" etc. Lycka till!

Vi gifter oss också nästan helt på tu man hand. Jag har varit gift förut och har 3 barn sedan innan (vi har ett gemensamt som är 6 månader) så att ha ett stort kyrkobröllop känns HELT out of question, faktiskt! :) Vi vill gifta oss för VÅR SKULL, för att vi vill bli man och hustru och det var det som var det viktiga.. Först hade vi tänkt gifta oss och gå ut och äta middag själva också, bara ta med barnen, men kändes det inte riktigt rätt heller.. vi vill ju samtidigt dela dagen med våra absolut närmaste och vi klär ju ändå upp oss i vit klänning, kostym och kravatt, så vi bjuder hem alla till oss i vårt fina hus på kvällen. Vi kommer duka fint för 21 personer, (som sagt var: bara de allra närmaste) ta catering för förrätt och varmrätt, köpa god champagne och gott vin och beställa en brudtårta att bjuda på som efterrätt. Vi är båda sociala och tycker om att ställa till med fest och bjudningar, men på nåt sätt så kändes det inte rätt denna dag, varken i tiden eller i sammanhanget.. fest kommer vi kunna ställa till med ändå, ekonomin är inga somhelst problem, men just den här dagen är det vår kärlek till varandra som ska vara i fokus. Vi och vår familj, det som är det viktiga i livet... :)

Jag var bjuden på ett bröllop där brudparet var klarade vigseln med vittnen själva och gästerna var med på festen. Helt ok det med och något att minnas bara för att det var annorlunda.