Höll ni eget "tal" för varann i kyrkan eller upprepade ni er efter prästen?

Vi upprepade efter prästen. Ville inte riskera att få scenfrossa och glömma bort hela talet eller att inte klara av att läsa texten.

Nu var jag inte så nervös i kyrkan ändå så vi hade säkert kunnat ha nåt eget tal, men vi hade på tok för mycket att hålla reda på ändå och göra innan vigseln (jag bakade ju tårtan, fixade kläder mm mm) så det skulle bara bli en extra sak att stressa upp sig över... 

Vi sa efter prästen och det räckte gott och väl :)

Vi sa efter prästen.

De flesta brukar välja att säga efter prästen. Det är ju inget "tal" det är frågan om utan löftena till varandra, så även om man väljer att skriva egna löften (det finns ju en tredje variant också, där man utan att läsa efter prästen läser upp redan skrivna löften: "NN, jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig..." etc) måste dessa innehålla samma sak som de löftena man läser efter prästen. De måste alltså uttrycka brudparets vilja att leva tillsammans hela livet.

Vi valde att memorera (NN jag vill älska dig dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt), och sen säga det utan prästhjälp. Det kändes bättre för oss, det rör sig om att lära sig 20 ord.

Vi kände oss också trygga med att skulle vi få en total minnesbläcka så står prästen 1 m bort och kan hjälpa men det behövdes inte och vi är väldigt nöjda.

Det enda som blev tok var att min make blev lite het på gröten så prästen hann inte prata färdigt innan han började. Men det var inget som nån mer än jag och prästen märkte :P. 

Jag fick ju scenfrossa på mitt första även fast jag sa efter prästen.... jag glömde bort vad jag hette =/ haha.

Men vi säger nog efter prästen med. allt för myckte att hålla reda på som det är =).
kram
bonusfamily.blogg.se/brollop/

Vi sa bara JA :)

Om ni bara sa ja måste det antingen ha varit en borgerlig vigsel (vet inte hur sådana går till) eller en präst som inte kunde handboken - eller gjorde tjänstefel bara för att vara snäll. Löftena är nämligen en obligatorisk del av den kyrkliga vigseln en del av det juridiska. Det går inte att hoppa över dem och bara säga ja.