Missnöjd med bröllopet

Men stackare! Försök se fram emot ert barn iaf, fokusera på det så känns det säkert bättre :) Men jag förstår att det är jobbigt! :/

Så tråkigt att det inte blev som du tänkt dig.. hur hade du velat ha det om du fått bestämma helt själv? Du skriver att du "gått med" på att gifta er i stadshuset, var det din man som ville det?

Kan det vara så att pga alla graviditetshormoner och stress inför flytt etc så är du extra känslig för kritik och för att det inte blev exakt som du tänkt dig?

Ush va jobbigt att du inte fått det bröllop du egentligen ville ha...

Försök att tänka ut någon positiv sak med eran dag & håll fast tankarna krig det. Ni är ju trots allt man & fru nu så försök att gläd dig åt det iaf.

Förstår att du velat ha en bättre bröllopsupplevelse, men försök se det från ett större perspektiv. Nu ska ni leva resten av livet som äkta makar, ha barn inom kort & flytta till större bostad :) En massa saker att ta fasta på istället för att älta att det inte blev som du önskat! (inte för att jag inte tycker att du får vara besviken utan för att känna dig en aning bättre & gå vidare med vardagen).

Se till att ni gör något romantiskt ihop en helg snart & få lite mysig egentid kanske får dig att må bättre. Ska ni på någon bröllopsresa? Se till att den blir vad du vill att den ska vara.

Tycker oxå att du kan berätta för dina närmsta vänner & familj om dina tankar, det hjälper ju oftast att prata om sina tankar för att kunna släppa dem sen!

även om "verkligehten" betyder att långt och fint liv tillsammans med min nu äkta man så förstår jag till helt och hållet att du kan vara ledsen och besviken. 

Jag tycker att du har all rätt att ha dessa känslor och jag tycker att du riktigt skall låta det kännas. göm inte detta inom dig och skäms inte för att du är arg/besviken/ledsen.

Var ledsen så länge du behöver och så länge du vill. Det är din rätt.

Jag menar inte att vara ytlig och värdesätta en dag och bröllopet med än resten av livet och äktenskapet, men man har faktisk alltid rätt att känna och rätt att vara besviken och sorgsen.

 

Jag vill ge dig ett ljus i mörkret... Och inte bara tröst eller en klapp på axeln.

Även om du inte vill tänka på det ens just nu så kan ni faktiskt göra om den här dagen. Den är inte borta för alltid.
Att förnya sina löften är en vacker sak även om det inte är samma som själva bröllopet. Ta tid och spara ihop pengar så att ni kan få en dag som passar er båda.
Även om det är lite snart inpå så kanske det hade kunnat passa att förnya löftena i kyrkan samtidigt som ni döper ert första barn?
Ni behöver inte ha någon stor fest om ni inte vill, ni kanske istället smiter iväg på en romantisk weekend på något hotell eller pensionat där ni kan rå om varandra alla tre. Lyxa till det med en fin middag bara ni två och bäbisen (jo det går faktiskt att få en underbar kväll även med eventuella barnskrik bara man är på rätt ställe)...

Försök hitta något positivt med den dag du haft, men kom ihåg att det är ok att vara ledsen också...

stackars dig! förstår att du är ledsen, men huvudsaken är ju egenligen att du och din man är gifta. Så länge äktenskapet är bra så spelar det egentligen inte inte så stor roll hur bröllopet var.
jag vet folk som hade ett underbart bröllop men skilde sig efter ett  år.
Tänk på alla kändisar som har drömbröllop men bara är gifta i två månader.
Snart kommer den viktigaste dagen i ditt liv och då tror jag att det blir lite bättre det här med bröllopet.
Ni kan ju ha en bröllopfest för vänner med kanske förnying av löften om du känner att det blev för litet.
Kram till dig

Kanske kan ni ha en lite bröllopsfest med lite lättare plockmat typ sallad och liksom göra om det i vår el i sommar? Ta tex och döp barnet i nån trädgård el lokal och be prästen välsigna er och sen har ni gemensam slödder och bröllopsfest.. Behöver ju inre kosta massor.. Då kan ni ju bjuda på dans!

Dagen är inte skriven i sten. Den går att förstärka med positiva inslag vid annan tid. När ert barn kommer till världen tror jag din missnöjdet flyger ut genom fönstret och bröllopsdagen bleknar i jämförelse med allt det fantastiska som ligger framför era fötter! För det är verkligen viktigt att se framåt inte bakåt. Det blev inte exakt som du ville men känn iaf att du gjorde det bästa du kunde vid tidpunkten och även om bröllopsdagen känns som en stor grej så är det livet och alla de andra dagarna som egentligen spelar roll när det kommer till kritan.

usch.. är så ledsen för din skull. Vad säger din man då? Hur upplevde han dagen? Hur brukar era vänner vara vid festliga tillfällen? är dom såna som spexar och håller tal osv? Var det andra som dansade? Vad hade ni för typ av musik osv? 
Vi har allat tror jag iaf.. mycket förväntningar inför en sån stor dag som ett bröllop. Det är olika saker som påverkar dessa förväntningar.. bla media.. eller tex bröllopstorget alla berättar hur dom haft det.. eller vad dom planerar.

Själv så var jag på ett bröllop för ett tag sedan där brudens sida var vad jag upplevde väldigt "tråkiga" eller kanske inbundna.. vad vet jag känner inte dom.  Brudgummens sida var dock lite mer "festsugna" brukar vara glada och spralliga. Själv höll jag tal osv. Men brudens föräldrar eller vänner höll inte tal. Det var endast ett fåtal personer som dansade och det var brudgummens släktingar... Ärligt talat så kändes bröllopet mer som en begravning.. folk satt i smågrupper och pratade. Brudens mamma blev t om full och gjorde bort sig. Brudgummen berättade efteråt att han upplevt samma sak som jag.. men det var definitivt inte deras planering det var fel på utan gästerna som faktistk var tråkiga och inte levde upp till hur man förväntar sig att folk ska agera vid ett bröllop, med tal, dans tjo och tjim..

Jag vet inte hur dom ni bjöd brukar vara i vanliga fall på olika tillställningar. Kanske dom inte är personer som gärna håller tal..eller är personer som spexar till det. Det kan ju vara en förklaring till varför det blev så just denna dag. Kanske det var för att det var så lite folk.. Är det någon som känner sig förfördelad för att du inte tog hjälp av dom med planeringen? Det kan finnas många förklaringar till varför det blev just så denna dag. 

När du fått lite distans till dagen så kanske du kan fundera över varför det blev som det blev. Just nu känns det som att du anklagar dig själv att du gjort fel. Jag är säker på att du gjort ditt yttersta för att dagen skulle bli precis som du/ni ville. Har du o din man kanske olika synpunkter på hur ett bröllop ska vara? Är han romantisk i vanliga fall? Jag förstår din ledsamhet och besvikelse själv hade jag blivit helt förstörd. Men om det är så som jag funderar så kanske det inte är så konstigt att det blev som det blev.

jag känner inte dig men jag tror inte att det är ditt fel att det inte blev som du förväntat. Men kanske det var så att du förväntade dig saker från dom här människorna som dom vanligtvis inte brukar göra? Jag tycker dock det är oartigt att gå utan att säga hejdå, inte minst när sällskapet är så litet att det märks så tydligt när någon försvinner. 

Du har fått flera bra tips av tidigare inlägg hur ni kan "återuppleva" dagen, förstår att det kanske inte är så jättestor tröst just nu.. men kanske längre fram. Lägg inte för stor skuld på dig själv.. jag håller också med om att du skulle kunna berätta för dom som var på bröllopet iaf att du är ledsen över hur det blev. Och om du inte vill det så prata med någon väninna.. och din man.

Önskar dig / er all lycka... 

Men Gud vilken miss, autocorrect ändrade mingel till slödder... Sorry

Stackare!!! Jag håller med tidigare inlägg, ta god tid på dig att sörj för detta och försök sedan att blicka framåt. Tyvärr går saker inte ibland som man tänkt sig men du har en massa underbara saker att se fram emot. En bebis och nytt hem! Det är inte illa det! Ska själv gifta mig om ett halvår och jag och min blivande har bokat och planerat sen ett halvår tillbaka så jag vet hur mycket det är att tänka på för att det ska bli som man vill ha det (för det är inte lätt). Du skrivet att du ordnat nästan allt själv plus att du ör gravid(!). Jag tycket du ska försöka se de positiva sakerna du fixade för bröllopet och inte vara för hård emot dig själv. Du gjorde det bästa utifrån den situation du var i.

Jag har något jävligt tråkigt att berätta och det är att mitt bröllop som var i maj oxå blev väldigt misslyckat och ordet missnöjd är bara förnamnet. Maten var för att vara lindrig - USEL, köttet var oätligt och jag och min mamma som satt ganska nära varandra gav varandra "herregud-blickar* och många åt inte upp. Vi gifte oss vid 16, halv nio hade ca 15 av 35 personer gått av diverse anledningar. Musikanläggningen fungerade inte och vid 23 hade ALLA ! gått hem. Vi hade ju planer inför hela kvällen/natten som gick åt fanders. Fortfarande ett halvår efterått känner jag mig ledsen och besviken över hur det gick.

Men jag vill tänka att eftersom det var så tokmisslyckat kommer jag och min man att leva lyckliga i alla våra dagar och det är ju det viktigaste av allt.

Så ledsamt att det behövde bli så här.Jag hoppas du kommer må bättre snart.Kramar

Var inte ledsen, se de positiva i de; du är gift! Du kan göra om ditt bröllop utomlands, med ert barn, ensamma ni 3!