Vi har ställt in vårt bröllop!
Det var meningen att vi skulle gifta oss nu på nyårsaftonen, men nu har vi ställt in det. Det känns som att marken dragits undan mina fötter och jag famlar i ett nattsvart mörker just nu.
Hela dagen har jag försökt samla kraft att ringa till prästen och berätta att vi inte ska vigas, som planerat. Men jag kan inte, så fort jag ens tänker på det, börjar jag gråta. Så det får vänta till lite senare.Eller så får sambon ringa. Det löser sig.
Han har inte varit otrogen, men han har ljugit för mig, tagit två lån bakom min rygg mm. Vi har varit tillsammans i så många år, att det hunnit rinna en hel del vatten under broarna, och hittills har vi rett ut allt.
Så det är nog inte så otroligt att jag dyker upp här om en tid igen. På det sättet tycker jag att det ibland inte är så stor skillnad mellan att vara gift och ogift egentligen.
I en relation som sträcker sig över årtionden kommer det finnas dalar och toppar, även om de är olika djupa och höga för olika par.
Men det känns som att det är så väldigt viktigt för oss att när vi väl gifter oss, ska vi vara trygga, glada och inte som jag gör just nu.
Jag känner mig sviken, bedragen, lurad och väldigt, väldigt ledsen. Trots detta älskar jag honom, och vi har tre gemensamma barn.
Men som sagt, det är inte rätt läge att gifta oss på nyårsaftonen, som vi hade tänkt. Jag vill att vår bröllopsdag ska vara en glädjens dag, en dag vi minns med ett leende, utan en stor otäck klump i magen, och utan ångest över hur det ska gå med vår privata ekonomi. Vi har en del att reda ut innan jag kan känna så igen.
Jag önskar er alla, blivande och redan varande fruar och män en god jul och ett gott nytt år! Jag hoppas att vi snart ses igen.
Kram på er!
