Jag vill ställa in mitt bröllop! :(

Så ska det absolut inte vara tycker jag!

Jag är själv inte gift, inte ens förlovad än men tycker detta låter helt galet fel!!

Jag tycker verkligen du ska säga Nej! Som du själv säger, det är faktiskt Ni som ska gifta er och Eran dag!!

Förstår att det är svårt med boende mm.. Men varför inte ta en "smyg iväg weekend" eller en vecka till ett varmt land och gifta er, med sanden mellan tårna och värme?!

http://www.deluxe.se/brollop_ny.html?gclid=CJC464uw4KwCFZEvmAodMBdAoA

http://www.brollopsresebyran.se/?gclid=CKO2i8Ow4KwCFSgvmAodnDZUnw

Det är ERT bröllop och ni ska få bestämma hur Er dag ska se ut!! Och ni ska minnas den med
ett stort leende på läpparna, tycker jag!

Om ni inte vill ha det så här så ska ni givetvis inte genomføra det! Det är ju du och din fästman som ska gifta er och då ska ni få ha dagen som ni vill. Om folk blir arga, så låt dem bli det. Du ska vara den person som är viktigast i ditt liv. Du måste sätta dig själv først. Du vill inte gifta dig så här och då ska du inte heller gøra det. Eftersom det är din fästmans släkt som krånglar så är det hans uppgift att hantera dem, och du backar upp honom. Boende går alltid alltid att løsa.

Stå på dig! Avboka om du vill det. Detta kanske låter konstigt men om du gifter dig nu och sen kommer du alltid se tillbaka på den dagen som skulle varit bland de lyckligaste som helt fel. Jag vet inte om du har barn än men sen jag blev mamma har jag ändrat mig en del. Förf vågade jag inte säga ifrån och stod sällan på mig men sedan min son föddes är jag chefen. Jag står på mig och gör på mitt sätt fast andra kanske tycker det är konstigt eller fel och ja skiter i va andra tycker. Så om du blir mamma någongång så tror ja det kan hända dig också så då kommer du ångra dig att du tänkte för mycket på andra. Din blivande verkar ju underbar, det är ert liv, er tid och ert bröllop!

Jag tycker verkligen att ni ska ställa in bröllopet och försöka strunta i vad alla andra säger, bara förklara hur ni känner lite snabbt och sen får dem acceptera det. Vi planerade att gifta oss nästa sommar. Vi hade berättat åt våra familjer, bokat kyrkan, bokat catering och var nästan klara med inbjudningskorten. Men jag kände mig inte lika glad som i början, kände att det bröllopet inte skulle bli som vi ville ha det. Vi har inte så mycket pengar så allt skulle bli så billigt som möjligt eller helst gratis. Så nu håller vi på att spara ihop pengar istället utan att behöva vända på varenda krona för att klara oss. Vi berättade till mina föräldrar och dem tyckte det lät som en bra idé, att skjuta upp bröllopet eftersom det inte kändes rätt för oss just nu. Sambons föräldrar blev lite besvikna men sambons syster tog priset, hon blev nästan arg över att vi inte skulle gifta oss. Hon satt med mig och försökte räkna ihop vad allt skulle kosta, hur vi skulle kunna komma billigare undan, vad vi inte "behövde" (som om det vore hennes bröllop hon planerade). Men till slut accepterade hon att det inte blir något bröllop nästa sommar, för det blir inte som vi vill ha det.. Så stå på er och lycka till!

Tack så hemskt mycket allihopa för ert pepp! Jag hade verkligen stått upp för mig och min fästman mer om jag inte varit så rädd för vad som skulle hända efteråt. Jag inser att det är ju faktiskt vår dag och vi förtjänar att få den på vårat sätt. Får prata igenom det ännu en gång med min fästman idag när han kommer hem från jobbet.

Tillhör du/han/ni någon annan kultur eller kyrka? Tänker på det att du skriver att ni inte för flytta ihop annars, och jag antar att det är hans föräldrar som bestämt det utifrån vad du skriver. Hur gamla är ni? Inte för att det har någon betydelse, men dessa två saker kan ju spela ganska stor roll för hur mkt man vågar "sätta sig upp" emot föräldrarna. Hur bor du nu? I egen lägenhet?

Jag tycker du ska prata med din fästman ordentligt. Det är hans familj och därmed (enligt mig) hans ansvar att snacka med sin familj. Det ska inte vara ett tvång från någons sida, utan ett giftermål i Sverige ska alltid vara en överenskommelse mellan två myndiga människor som själva valt att leva tillsammans, en överenskommelse som ingen annan har med att göra.

Om du känner att det verkligen inte går på något annat vis (jag har förståelse för att det kan vara väldigt svårt, särskilt om man har andra kulturer inblandade som krockar), se det som "ett nödvändigt ont" och tänk inte på det som ditt riktiga bröllop, utan bara något juridiskt för att ni ska kunna leva ihop. Sedan så har du och din man en ceremoni/välsignelse precis som ni vill ha den, kanske med din familj om det är vad du vill.

Eftersom du skriver att ni inte får flytta ihop så antar jag att det är något religiöst/kulturellt. Där kan jag tyvärr inte komma med råd eftersom det är en okänd värld för mig.

Men har ni funderat på att bara gifta er borgerligt för att lösa bostadsfrågan och sedan, när det känns bra så har ni en stor fest med välsignelse över äktenskapet istället? 

Stå på er och säg som ni tycker! Strunta i vad andra säger!

Här kommer lite tankar från mig

Vad är det värsta som kan hända? Om nu det värsta händer, vad kan ni göra åt det? hur kan ni på bästa sätt rusta er för att handskas med det? När ni blickar tillbaka på er stora dag om ett par år vad är det då ni vill minnas?

Just nu är ni passagerare i era egna liv. Tänk dig livet som en buss...just nu är det släkten som kör ER buss och ni är medpassagerare som är undanskuffade längst bak. Det är ni som ska köra er buss ingen annan och ni väljer även vilka medpassagerare ni vill ha med er på resan...Visst en del medpassagerare kanske man "måste" ha med sig även om man inte riktigt vill, men det är ni som ska bestämma vilken plats denne får och mellan vilka hållplatser denne får vara med.

Vad kommer att vara vinsterna/positivt med att ni tar kommandot över bussen och börjar köra? Hur kan dessa vinster påverka så att det negativa inte blir fullt lika jobbigt?

Det är ni som ska välja vilken påfart ni vill ta härnäst!!! Ingen annan.