problem med toastmadam

Hmmm... Ja, frågan är ju vad ni väntar er av henne. Tycker det låter som att du överreagerar ganska stort. Det verkar vara många här inne på BT som förväntar sig att livet är som en amerikansk film där folk skriker, gråter och håller långa tal så fort det nämns ordet bröllop...
Som någon skrev innan, toastmasterns/-madamens jobb börjar väl efter att folk tackat ja till festen och "slutspurten"  av planeringen börjar. Vi gifter oss i sommar och passade på att bjuda hem vår toastmaster på lunch några veckor efter att vi frågat bara för att berätta om våra planer så här långt. Skulle inte falla mig in att vi skulle sitta och vänta på att han skulle ta några initiativ, det är ju vi som ordnar festen! Nu har han varit toastmaster förut och vet vad det innebär så vi känner oss rätt trygga.
Om detta är din bästa vän så förstår jag inte bara varför du inte pratar med henne?? Det är väl inte svårare än att lyfta luren och säga "hej, kan vi inte ses någon dag så berättar vi lite mer om bröllopet och vad vi tänker oss att blir din del i del hela" . Sen är det viktigt för er att ni ber henne vara tydlig med hur mycket tid hon kan låta dethär ta, vad HON förväntar sig av er. Dialog! Kommunikation! Men, återigen som någon skrev; vill ni ha någon som planerar bröllopet åt er, då ska ni fixa ett värdpar. Vill du ha någon som stöttar dig känslomässigt och hänger med på klänningsprovning etc.etc så är det en tärna du ska ha. 

Måste bara säga att jag tycker det här är så otroligt dålig attityd. Jag känner verkligen inte igen mig i dom tankegångarna. Andra människors liv kretsar inte kring mitt bröllop!  Jag vill ha en toastmaster som vet vad han ska göra när dagen väl kommer och som haft sitt namn och nummer i inbjudan så folk kan kontakta honom. Jag vill ha en tärna som är med mig under dagen och hjälper med klänningen, säger att jag är fin i håret och räcker mig näsdukar i kyrkan. Vad mer är det man ska förvänta sig? Och när vi frågat best man, toastmaster och tärna så har vi varit noga med att säga att det inte är ett tvång, utan bara att vi vore jätteglada om dom kan och jag är glad och tacksam att dom ställer upp. Om någon av dom skulle dra sig ur så skulle det inte betyda något slut på vår vänskap, eftersom jag antar att dom har en god anledning till det (vilket förhoppningsvis inte handlar om att jag är en bridezilla som varit otrevlig och jobbig :)

TS, ser att din situation verkar vara helt annorlunda än vad jag trodde från början när jag bara hade läst ditt första inlägg. Visar hur lätt det är att missbedömma en situation när man bara läser ett kort inlägg i ett forum.
Låter jättemärkligt, och jättetråkigt att du i princip inte kan få tag på henne. Mitt råd skulle vara att du försöker höra av dig, om hon inte svarar när du ringer så skicka ett sms. Säg/skriv att du gärna skulle ses på en fika och bara prata igenom vad ni tänk er såhär långt med bröllopet, om hon fortfarande är intresserad. Om hon inte svarar så kanske det är läge att börja fundera på att hitta någon annan. Om det skulle bli så, så skulle jag iallafall helt enkelt ringa/skriva och säga att "Jag har försökt få tag på dig men inte lyckats. och jag kan inte låta bli att tro att det betyder att du kanske inte vill vara toastmadame ändå. Om det är så så behöver vi verkligen veta det så vi kan fråga någon annan."
Jag skrev tidigare att jag inte skulle bli arg om någon tackade nej/hoppade av sitt uppdrag MEN att ångra sig och inte våga säga något är verkligen att sätta någon i skiten: inte OK!