Tärnorna som aldrig blev några tärnor...

Förstår dig till fullo.. har själv haft liknande situation där man haft någon underbar vän som man delat glädje och sorg med en vänskap som man trodde skulle vara livet ut. Har ibland försökt återuppta kontakten men det har inte fungerat. Inte blivit samma känsla. Och då har inte ens situationen berott på att vi bråkat.
Du får ju själv känna om du vill ta kontakt med dom eller ej. Kanske deras livsituation ser annorlunda ut idag?
Men du får också vara beredd på att ni kanske inte helt enkelt har något att säga.. efter det där första -Vad kul att höra av dig .. vad gör du nu för tiden.. sen blir d tyst för man har inget att prata om längre...

En tanke som jag har  tröstat mig med är en text som jag hittade, minns inte exakt vad som stod i den men innebörden var ungefär så här..

När människor möts, och dom berör varandra så finns det ett syfte med det mötet i individens liv just vid den tidpunkten.
När detta syfte är uppfyllt så försvinner dom här människorna.
Vissa människor/ möten har bara ett kortvarigt syfte..
Medan andra kommer in i ens liv för att stanna. Dom har alltså ett varaktigt syfte i ditt liv och du i deras.

Texten var mycket finare i orginal men jag hoppas du förstår innebörden. Det kanske inte är en tröst för dig men när jag " sörjer" min fina vän..jag tror det är ett sorgearbete trots att hon lever i allra högsta välmån.. så tänker jag ibland..Oki .. Det fanns ett syfte med vår vänskap.. det finns inte längre / är uppfyllt. Och kan därför lätttare släppa tanken på henne,och se dom fina stunderna vi hade istället för min ledsenhet över den förlorade vänskapen. Jag tänker även samma med ett destruktivt förhållande jag hade.. Det fanns ett syfte.. det är därför jag är den jag är idag..

Vet inte om tanken kan hjälpa dig.

Angående vänner så har det periodvis varit så för mig också. Just nu så har jag många fina personer runt mig som betyder mycket. Men det har också gått många år när jag inte haft någon speciell vän...
I mitt fall så var det nog att jag ibland inte såg träden för skogen.. dvs jag såg inte möjligheter.. jag vågade inte ta kontakt. Men efter att jag rivit den muren så har jag funnit många nya vänner.

kanske du har någon i din omgivning en arbetskamrat, en syster till din m2b eller avlägsen kusin eller något som du kanske tycker är trevlig och egentligen har varit lite nyfiken på. Kanske du ska ta första kontakten? ring upp någon av alla dom där personerna som (jag iaf) alltid säger när man träffas.. Nääääääää nu måste vi ta den där fikan snart..

Lycka till.. o du, du är inte ensam..d finns många där ute som inget hellre hade velat än att ha en riktig sån där go vän. O d är inte alla förunnat att ha "tjejmiddagar" så tråkigt jag ibland har tyckt att d känns när jobbekompisar sagt och eller skrivit på fb jaha nu kommer mina vänner för  nu ska vi ha "tjejmiddag"  Visst känner man sig utanför .. men var inte rädd för att ta initiativ..bjud in själv till en tjejkväll.. kanske din "framtida " bästis är en sån person som du kanske inte trodde du skulle passa ihop med