HELVETE va ska jag göra!!!

puffar
 

Jag vet inte riktigt, men jag får känslan av att du inte är redo för att stadga dig ännu. Har du haft tiden då du bara lekt av dig? Många, om inte alla, behöver nog en tid då man som singel bara flörtar och har roligt. Detta är bara en chansning från min sida då jag haft liknande drag tidigare. Men till slut mognade jag och blev redo att slå mig till ro. Innan det hade jag också behovet av att "bli sedd" av andra än den person jag var tillsammans med, vilket jag nu inser var för att jag absolut inte var redo att stadga mig oavsett hur mycket jag älskat den andra parten i förhållandet.

ÅÅ tack snälla ni, för råd och alla bra ord. Det där med numret gck till så här, han hade ett visitkort och gav mig, och nej han fick inte mitt numer, har inte frågat hur han fick tag  det heller, men inte från mig, jag började inte skicka, det var han som gjorde det och jag fortsatte. Jo jag måste nog söka någon form av hjälp, jag har ju förssökt att prata med sambon, och berätta ur jag känner, han är en lugn person som är såå nöjd med tillvaron, medan jag gärna vill att det ska hända något, menar inte att jag vill ha de så varje dag, men en gång i månaden i varje fall. barnvakt har vi nästan aldrig, mina föräldrar kan aldrg och min sambos föräldrar bor så lågnt bort från oss, och våra vänner brukar inte ha tid. ojoj va jobbigt allt känns, vet inte vart jag ska börja, tycker de är så roligt att få sms från den andra, jag brukar skriva till mn sambo men får alltid tillbaka, dessama älskling eller något annat tråkigt, han har ju allt jag kan tänka mig, snäll omtänksam bra pappa, jag tänder absolut på honom och tycker han är bra på alla sätt, därför vet jag inte riktigt varför jag gör så här:(  har pratat med en psykolog på telefon och hon sa att jag skulle prata med min partner och berätta vad jag beöver  förhållandet och fråga vad han ser på vårat förhållande, vilket jag gjort och han tycker allt är bra, jag sa så kan de väl inte va? joo så är det säger han, även att han vet att jag är missnöjd med att vi inte gör något mysigt tillsamans att allt är som ett hjul,,,,,

jag fick ju första barnet när jag var 19 så det är väl tidigt, men innan dess så lekte jag nog av mig lite väll mycket, känns som mitt betende är pga något annat, vilket jag skulle ge vad som hellst för att få hjälp med!!

Bor på landet i typ skogen, vill inte lämna barnen till någon jag inte känner till, med tanke på att jag har en bekant som fick barnvakt av en grane som våldtog henne:( är jätte rädd för sånt, för man vet ju aldrig, men ibland kan vi ju få barnvakt när svärmor kommer, men hon jobbar helger bland och de är då v kan göra något tillsamans :( plus att min sambo startat eget och jobbar mycket, oj va tråkig jag låter :(
 

Du låter inte tråkig, det låter som en massa ursäkter  i mina öron, så det kanske inte är där skon klämmer trots allt? Vill man verkligen så löser man det. Det kanske inte går att lösa varje helg, men någon gång i månaden tror jag faktiskt att du skulle kunna lösa det om du verkligen, verkligen ansträngde det.

Ja, rädd för att bli våldtagen har man all rätt att få vara. Men om du t ex anlitar din kompis 17-åriga lillasyrra så tror jag att den risken är minimal. Om man ska gå och oroa sig för sådant hela tiden så kommer du nog inte släppa ditt barn ur sikte någonsin. De flesta övergrepp sker ju dessutom inom familjen, om det är någon sorts tröst.

Om din sambo startat eget så är det förmodligen en massa arbete och under stora delar av dygnet och veckan under uppstarten, och då är det säkert ännu viktigare att faktiskt släppa vardagen och tillbringa några timmar på tu man hand, annars är nog risken för ett ekorrhjul ännu större.

Förstår det där med att man blir smickrad av uppmärksamheten. Det gäller bara att säga stopp i tid. Jag har själv blivit uppvaktad några gånger och jag, som var singel länge innan jag träffade min BM, tycker att det känns väldigt bra att kunna nobba dessa killar - typ var var de när jag var singel? De kan drägla så mycket de vill, nu är jag faktiskt upptagen, tji fick de!

Vill bara säga till er alla som skriver att ni hjälpt mig mycket, är glad att de fnns människor som ni! Jag prata med min sambo i timmar igår kväll, och jag berätta allt, min sambo tog sig tid och lyssnade denna gång och förstod mig, han sa sååå mycket bra saker och han är så smart och jag kan inte få någon bättre, det ligger nog mycket i mig själv, hur jag mår, hur min uppväxt har varit och vad jag gör nu. jag kan inte skriva allt vi prata om, men jag ska börja om nu, jag ska ta tag i saker själv och jag vet att gräset är inte grönare på andra sdan. Det är helt rätt att jag har dålig självkännsla, jag är en person jag inte vill vara, pga att jag alltid varit sådan, jag vill så mycket mer med livet, och ngen annan än jag kommer kunna lösa det. Tack vare min sambo som älskar mig för den jag är, som ser det ingen annan fått se, så kommer jag kämpa för att allt ska bl bättre!
TACK gen alla kloka ni!!! 

Klart att mycket ligger i självkänslan och det är klart att det pirrar lite när någon uppskattar en. Min sambo är ganska tråkig av sig och det är nästan alltid jag som får hitta på de saker vi gör på helger eller kvällar. Det är jobbigt att ha en partner som är nöjd hela tiden.

Försök att börja skapa aktiviteter runt om er, det är ju kul även för barnen om ni gör någonting och som någon skrev att allt inte behöver kosta pengar.

jo jag vet, och vi gör väl igenkligen saker men som sagt då är alltid barnen med, älskar att va med barnen, men vill ju ha lite vuxen dejt tid. men som sagt så finns de ju möjlgheter, och vist är det tråkigt när dom är så nöjda, vi är såå olika som personer men har samma värderingar på saker, så som hur vi vill "uppfostra" barnen, hur vi vill bo på såna sätt är vi lika. men han är den trygga lugna som ser till att mycket praktiskt fungerar, sånt som jag inte har något intresse av, och jag är den som är kaoset, han säger att det är därför han älskar mig och han vill nte ändra på det, det ända han tycker jag ska träna på är att inte se allt så negativt och allt som jag vill göra blir jag stressad över, även om det är roliga saker, jag vill att allt ska hända på en gång, och jag tror att om jag ex flyttar tll ett bättre ställe eller köper en hund eller skaffar fler barn eller söker skoj och uppmärksamhet på annat håll så blir allt bättre, vilket inte är fallet, allt blr pressis raka motsattsen, därför måste jag jobba med mig själv och se det posetiva i stället. min sambo sa en så bra sak igår, han fråga mig så här: du har två vägar ex med jobb, istället för att se att de här kan ju bl kul, så tänker jag, det här kommer aldrig bli bra. och han fråga varför jag väljer att välja det tråkiga tänket, jag satt och fundera och km på varför=) såå skönt att jag har honom.
Ursäkta min stavning :/ hoppas ni fattar lite vad jag skriver ;)