Hur fördelar ni hemarbetet?

Jag förstår inte heller...

Vi bor i en etta på 53 kvm i stan, ingen trädgård men en liiiten uteplats framför dörren som fastighetsägaren sköter om(hyresrätt). Min sambo jobbar mycket hemifrån så han kan sova borta mellan 2 och 5 dagar i veckan och under den tiden är det såklart jag som lagar mat och diskar och försöker hålla undan kläder och annat skräp men när han är hemma gör vi lika mycket båda två. Ingen av oss gillar egentligen att städa men vi gillar när det är rent, därför skulle jag aldrig acceptera om bara en av oss skulle göra det skitgörat jämt.

Jag är student men har oftast väldigt mycket att göra i skolan så att studenten ska göra allt hemma bara för att den andra jobbar har inte varit något alternativ för oss eftersom min åsikt är att vi jobbar lika hårt båda två på våra arbeten/skola. Men det är ju såklart olika beroende på utbildning. 

Jag tycker lite (som även någon annan skrev) att den som är hemma mer sköter servicen mer.. dvs bara den andre inte är på nöjen.

 

Vi har det väldigt könsindelat hemma.. men det funkar för oss.. men ber jag honom laga mat, eller hänga upp tvätten eller liknande så gör han det.. men jag ber honom väldigt sällan.. han ber inte mig gå ut och klippa gräset, ploga gården, fixa traktorn, fixa bilarna etc etc

Vi har renoverat mycket (och håller på än) men det är han som fixar det mesta där.. jag hjälper till när jag kan.. tapetseringen är min grej :)

 

Vi bor i hus på ca 120 kvm 4rok.. sen har vi ett till litet hus bredvid där de stora barnen bor.. med 3 rum och ett bagarstuekök.

Vi har en stooooooor gård.. som tar lääänge att klippa med åkgräsklippare och läääänge att ploga med traktorn på vintern.

Jag städar toaletterna en gång i veckan.

Maken dammsuger hela huset en gång i veckan.

Vi hjälpt båda åt att laga mat på helgen.

I veckorna lagar maken mat till sina barn (jag tycker inte att han ska göra det, jag tycker att "barnen" som är 17 och 19 själva kan göra det).

Vi plockar båda disk, men jag misstänker att maken gör det mycket oftare.

Det är till största delen maken som tvättar (samma som ovan. 90% av tvätten är sönernas och jag tycker att de borde hjälpa till, men maken tycker annorlunda så maken gör liksom både deras och sin del i jobbet)

Jag stryker nästan aldrig eftersom jag knappt äger något plagg som behöver strykas. Dukar och sånt hjälps vi åt med när det behövs.

Hos oss är det maken som får tjata på mig om städning. Ibland tycker jag att vi kan hoppa över den eller vänta någon dag, men han är noga med sånt.

Glömde skriva att vi bor i hus, inte lägenhet. Huset sköter maken. Han äger det. Vår köksträdgård sköter jag. Sönerna klipper gräset.

Jag kan hålla med om att den som är hemma mest kanske får dra ett större lass, men inte under en längre tid.... Om jag går ner på deltid för att vara hemma mer med barnen så ska jag ha kompensation i form av ett extra pensionssparande för att min pension minskas i framtiden pga lägre inkomst. Annars sitter man i en riktig kvinnofälla, förutom att man har mycket svårare att jobba upp sin lön under tiden man faktiskt arbetar...

Vet mer än en i bekantskapskretsen (kanske mest mina föräldrars bekantskapskrets) som haft makar som tjänat bra (i närheten eller över 100 000 i månaden) och fruarna har gått hemma på hel- eller deltid för att sköta barn, hushåll och fixa fina fester. Sen när de kommit upp i 55-årsåldern, barnen har flyttat hemifrån och så har någon av dem tröttnat och skilsmässan är ett faktum... och där står frun med en kass pension och en kraftigt sänkt levnadsstandarn bara för att hon möjliggjort mannens karriär de senaste trettio åren.

Nu hoppas jag verkligen inte att det blir så för oss, men aldrig att jag sätter mig i den sitsen att om vårt förhållande går åt skogen, att jag ska ha blivit ekonomiskt lidande för det. Inte nog med att man kanske inte kunnat göra den karriär man tänkt sig, utan när man inte kan jobba längre så ska man straffas livet ut också. Så länge man är ihop så spelar det ju ingen roll, då delar man ju på inkomster och pensioner som man vill, så jag ser det som t ex äktenskapsförord - så länge man delar liv med varandra så har det ingen betydelse.

Nu syftar jag inte på någon särskild i tråden så ingen behöver alls ta åt sig, men det är intressant hur det alltid "funkar för oss" när man har stereotypa indelningar av hemarbetet. Anledningen till att det funkar så är ju uppfostran, för jag tror verkligen inte man är född med en gräsklippargen eller en tvättmaskinsgen. Däremot så kanske det finns gener som gör att man "ser" smuts på ett annat sätt, men som med allt annat så är det väl isf ett "handikapp" man kan lära sig att hantera på samma sätt som man kan hjälpa dyslektiker idag, som har svårt att se bokstäver och ord som oss utan dyslexi.

Jag är bekväm av mig... om jag får välja mellan att sitta 2h på gräsklipparen eller städa huset så väljer jag utan att tveka gräset. Jag kan tuffa runt med mina radiolurar och njuta av tillvaron.

Jag kommer iaf se till att våra barn, oavsett kön (när åldern är rätt), lär sig tvätta sina kläder själv, diska sin disk, byta däck, sy i en knapp på skjortan och använda en gräsklippare. Jag har haft killkompisar som kört flera mil hem till sina föräldrar med tvätt och för att äta mat tills de varit nära 30. Hur många vill ha ett förhållande med en sån... Och tjejkompisar som stått som mähän bara en lampa gått. Jag tänker inte göra mina barn till offer eller beroende av någon för att utföra enkla vardagssysslor, oavsett om de är tjejer eller killar.

Rom byggdes inte på en dag, och om man inte är en god förebild själv så tror jag det är svårt att lära sina barn andra vanor än de man själv haft hemma. Jag är övertygad om att alla karlar kan lära sig att göra hälften av allt arbete hemma, men tyvärr får man kanske leka morsa ett tag då. Förr eller senare lär de ju inse hur mkt arbete det är att sköta ett hem om de inte gjort det tidigare. Såg någon som gjorde lappar med alla sysslor som skulle göras, och så valde man varannan gång en lapp med något man kunde tänka sig att göra. Då får man ju lite överblick iaf...

Hos oss, i vårt ganska stora hus delar vi nog på det mesta. Det kanske är jag som tar initiativet ofta till städning eller andra projekt medans mannen gärna sitter med datorn och jobbar, men han säger aldrig nej om det inte är något särskilt... gräsklippningen är min avdelning (rakt och snyggt klippt ska det vara, och det bryr han sig inte om :P) och tvätten. Han är bättre på att laga mat, och han tar ofta diskmaskinen och köket. Dammsugning och annan innestädning bestämmer vi dag (oftast lördagar) för och så tar vi en storrengöring, medan jag kanske stör mig mer på dammiga mattor däremellan, så jag dammsuger väl ett par gånger i veckan utöver det.

vi bor i ett hus, 1.5 plan med källare. rätt så stor gård m.m jag gör väl i princip allt. jag skottar plan, städar, diskar, tvättar, lagar maten etc.. är jobbigt ibland då det känns som att jag inte hinner allt.. men om ja säger till lite på skarpen så kan min karl hjälpa lite:P men annars så ärjag så van att göra allt själv att jag nästan inte vill att han ska göra nåt, för då blir det bara fel :P haha. 

kan ju även nämna att jag studerar på distans och min gubbe jobbar... resten av dagarna sitter han framför datorn :P 

Jag håller med där... MEN jag håller också med Dejli att det oftast "råkar" bli kvinnan som är hemma mer och att det i längden oftast innebär stora ekonomiska konsekvenser för henne om äktenskapet inte håller... Det finns några sådana exempel bland mina vänners föräldrar...

Hur som, i vårt förhållande så ar det jag som jobbar 100% (+10) och min pojkvän pluggar så han diskar, tvättar och städar (allt utom toaletten, den brukar bli "över" på något konstigt sätt...) och tar hand om våra husdjur, medan jag lagar mat, och det beror nog egentligen mest på att jag gillar att laga mat och för mig är det en avkoppling, inte ett tvång. Han brukar laga ett par tre middagar imånaden också. Handlar gör vi gemensamt på söndagar. Däremot så har han aldrig bott själv och har liksom ingen vana vid sådana där praktiska grejer som att dra kablar och borra upp hyllor. Så det får jag göra. sammantaget ganska gender-bender med andra ord. Jag misstänker starkt att det även är min pojkvän som kommer att vara hemma mer med våra eventuella framtida barn. Så i vårt fall så är det nog snarare killen som kommer behöva lite extra support på pensionskontot. Vi har faktiskt börjat prata om det så smått.

Det borde vara en självklarhet i alla förhållanden där man har ojämn fördelning av inkomsterna, oavsett vem som drar in pengarna... särskilt under föräldraledigheter etc om man inte har ett privat pensionssparande sedan tidigare. Det finns ju också möjligheter att överlåta pension från den ena partnern till den andre.

Upp till 12 000 kr/år privat pensionssparande är ju dessutom avdragsgillt om jag inte minns fel, så det kan ju t o m vara fördelaktigt att dela upp sparandet och spara åt den andra partnern om man ser det på lång sikt... och det gör man väl förhoppningsvis.

Jag lagar mat 90% av gångerna
Jag diskar mer än hälften av gångerna.

Jag tvättar ensam sällan
Vi tvättar gemensamt då och då
Hon tvättar ensam oftare än då och då

Vi plockar ungefär lika mycket
Jag ser saker som hon inte ser - det gör jag något åt utan att klaga.

Jag städar badrummet och gör rent kattlådan.
Hon ger katterna mat morgon + kväll
Jag tar kattlådan och ger katten medicin
Hon ger katten medicin ibland, tar lådan ibland.

Hon går och småhandlar på affären när vi glömt något eller vill ha något typ 95 % av gångerna.
Vi tar ungefär lika mycket ansvar i räkningarna, men det varierar vem som sätter sig o betalar dem.

Hon lägger in tvätten mycket oftare än jag.
Hon dammsuger oftare än jag.
Jag dammsuger noggrannare än henne då och då, soffan, lister, bakom pianot osv.

Jaaa jag kan fortsätta - hur som helst, det är ganska jämt även om vi gör olika grejer. 

Ang. kvinnofällan är det fler som måste tänka som vissa av kvinnorna i tråden.

Nu är vi två kvinnor, men i vårt fall är det jag som är "kvinnan" i den bemärkelsen att jag kommer ha mycket sämre betalt jobb.
När jag är föräldraledig kommer hon att spara pengar åt mig under den tiden, eftersom hon jobbar och tjänar så otroligt mycket mer än mig.
När hon är föräldraledig kommer jag inte göra samma sak för henne.

Jag känner ett par där kvinnan är hemma hela tiden, detta för att han är lat och vill tänka på karriären men OCKSÅ att hon är sjukt egoistisk och vill ha det för sig själv. Han jobbade och sparade på eget konto under den tiden, medan kvinnan hade nada. De är inte ens gifta, så hon har inte ens det att falla tillbaka på.

Förstår inte alls hur man tänker när man sätter sig i den situationen. 

Hos oss är det tyvärr jag som gör rätt mycket, Jag är student och pluggar mycket hemma. Den här veckan är det jag som får ta ALLT han jobbar en massa övertid och vi ska ha alla över på jul...Jag har lite ångest för jag hinner inte sitta med min uppsats, och jag hinner inte städa klart. Nu är det inte sambons fel, utan mitt han städar och fixar när han kommer hem, men jag vill ha allt klart så vi kan umgås på kvällarna istället för att städa. Och vi har pratat en massa om det här, och han blir oroad för han ser hur stressad jag är över att få allt fixad och försöker få mig att inte fixa allt hemma eftersom det är vårt hem och vi är båda ansvariga över det. Men jag får så dåligt samvete, han betalar nästan allt, jobbar hela dagen,då vill jag inte att han ska komma hem och behöva fixa också. Så då tar jag på mig allt...och jag vet att det inte är bra! Just nu är jag bara så innerligt trött, men jag måste tvätta,städa och plugga idag annars blir det aldrig klart i tid.

Här håller jag med till 100 %!

Håller verkligen med!

Min mamma sitter i en annan klassisk kvinnofälla, hon är sambo sedan många år tillbaka, och deras överenskommelse är att han betalar på huset (som var hans sen tidigare) och hon betalar maten. Hon tycker det är schysst eftersom hon får bo gratis utan att betala hyra. Jag försöker påpeka att hon ju visst betalar hyra i form av hans mat, men hon tycker det är bra som det är. Men i slutänden står ju han med ett hus som har ett visst värde, medan det hon har betalat för är uppätet... T.o.m. mannens barn har sagt åt honom att han borde tänka på henne, men han tycker det är hans hus och därmed basta. Ingen av dem går att prata med om det här...

Håller med. Min man tjänar mycket mer än mig även om jag själv också har en relativt hög lön, så jag pensionssparar mer än honom för att kompensera. I nuläget jobbar vi heltid båda två, men om det skulle bli aktuellt med deltid i framtiden så skulle jag insistera på att dela på det. Jag minns att Civilekonomerna gjorde ett räkneexempel på detta för ett par år sen, där de visade att skillnaden mellan att den person som tjänar mindre jobbar 80% jämfört med att båda jobbar 90% inte blir särskilt stor i kronor. Jag rekommenderar att räkna på det om ni funderar på det!

Vi har ett radhus på 135 kvadratmeter. Jag har föreslagit min man att jag planerar, handlar och lagar all mat och han sköter städning (storstädning den 1:a varje månad inkl dammtorka, dammsuga, våtskura och skura toaletterna samt punktstädning med dammsugaren däremellan) och gräsklippning. Vi delar jämnt på tvätt och disk(maskin), vilket inte är något problem. Funkar klockrent! I praktiken lägger jag ner fler timmar än honom, men jag tycker det är kul att laga mat, och ogillar verkligen att städa. =)

Jag håller med om att den som har mer tid hemma (nöjen undantaget) bör sköta mer av hushållssyslorna.

Vi bor i en tvåa. 
Inga barn eller djur.
Vi städar/bäddar/diskar/lagar mat/matlådor/ allt detta, gör vi gemensamt. Ingen blir sur om den andre ber om en tjänst för i regel står denne redan och ska börja med något. Vi gör allt sånt tillsammans, och de har aldrig uppstått bråk.
Jag är ganska pysslig av mig och dammar och ställer undan lite mer - men det gör även han :) 

Vi har det lite så, men jag betalar bara en liten del av maten (typ knappt en fjärdedel - vi har makens två vuxna barn hemma). Jag betalar viss hyra för att täcka driften av huset - värme, el osv. Å andra sidan betalar jag ingenting när det gäller husreparationer och liknande eftersom jag inte får tillbaka något när huset väl säljs. Med andra ord bor jag extremt billigt och sparar en massa pengar vaje månad. Så när maken så småningom säljer huset har jag sparpengar istället (eller aktiefonder beroende på hur jag gör).