hur gör man när ödet spelar en spratt..
Håller på att planera vårt bröllop i maj månad. Men det känns som att jag har fastnat just nu. Först så hade jag bokat in en väninnas släkting som skulle göra bröllopstårtan, hon brukar göra tårtor till bröllop osv. Känner inte henne själv utan det är väninnan som pratat med henne. Nu pratade jag med väninnan häromdagen då fick jag veta att mamman till kvinnan som skulle göra tårtan har fått en hjärntumör.Hon är ganska illa däran. Jag tycker detta är tragiskt och jag förstår att hon inte kan bestämma något just nu för hon vet ju inte hur det är när bröllopet närmar sig. Min väninna erbjöd sig att baka tårtan om det inte skulle funka med den första kvinnan. Detta nöjde jag mig med och slappnade av i frågan.
Men nu kommer jag till det som är jobbigast. Min allra bästa väninna fick bröstcancer. Hon är min "maid of honour" ska inte vara tärna i kyrkan utan hon är fotograf och tänker fotografera oss.
Jag har varit med hela vägen från hon fick beskedet om cancern, och även när hon fick sitt PAD svar. Det var delvis glädjande men inte full ut. Dom sa att cancern var borttagen med marginal. Inget spår av cancer i lymfkörtlarna heller. Dock så var den väldigt aggressiv. Dom vill ge henne cellgift, strålning och även hormontabletter. Just för att förebygga återfall. Jag älskar min väninna och kommer att finnas där för henne till hundra procent. Det känns så futtigt att ens tänka på bröllopet just nu.. men jag gör ju det ändå.
Jag vet inte om jag ska ta upp frågan med min väninna. och hur... jag vet att hon kommer att få cytostatika behandling under perioden vi gifter oss. Jag vet ju inte hur hon kommer att må..jag vill ju inte att hon ska känna sig tvungen att fota oss.. Ska jag prata med en fotograf och preliminärboka ifall att inte hon orkar?? usch.. d känns verkligen jobbigt. Jag vet att min vän skulle tvinga sig iväg och använda sina sista krafter om så vore.. men jag vill ju inte att hon ska riskera något. Vi har planerat och hållt på ända från början,hon har varit lika glad för bröllopet som jag nästan. Innan hon fick sitt besked så var vi ute vid festlokalen och kyrkan för hon ville planera inför fotograferingen. Jag kommer att vara enormt lycklig bara hon orkar närvara över huvud taget. Hur gör jag??
Sen har jag sedan ett tag tillbaka haft en tjej som skulle sjunga solo i kyrkan när jag går in. Allt var planerat. Det var en väninna till en av mina söner. Nu är dom riktiga ovänner. Jag vet inte heller där om jag ska boka in någon annan.
Dessutom så var det så från början att det var en tjej som lovat ordna med våra inbjudningskort och i sista stund så meddelar hon att hon inte kan. Vilket medförde att vi fick tänka om helt. Det är dock fixat nu.
Allt detta har tagit oerhört mycket energi från mig. Som sagt var det känns ganska futtigt att tänka på något så världsligt som bröllopet spec när det gäller min väninna. Men faktum kvarstår att jag och min sambo ska gifta oss inom några få månader, den största dagen i vårt liv .
Är det någon annan som upplevt något liknande.. eller har tips på hur man ska hantera något sådant här så tages det tacksamt emot. Känner mig ganska ledsen uppgiven just nu.