Fysiskt aktiva personer - solitärring?
Min fästman friade till mig förra sommaren, utan ringar. Huruvida det räknas eller ej kan vi hålla utanför diskussionen, tack! Vi har helt enkelt inte haft ekonomi att köpa ringar och det inte känts jätteviktigt, det är ju trots allt själva löftet om giftermål som är det centrala. Ingen i vår bekantskapskrets har faktiskt haft någonting negativt att säga om det vilket har varit skönt, men det har säkert berott på min inställning: Jag betalar hellre räkningar just nu än har en diamant på fingret just nu. Det som spelar roll är att han presenterar mig inför alla nya bekantskaper som "Min fru, eller ja blivande fru" vilket är oerhört stort för den här mannen. Nu har vi dock börjat prata om ringar ibland och jag har tre funderingar.
För det första så är jag en väldigt aktiv människa, jag spenderar många timmar i stallet varje dag och framtidsplanerna ser ut som så att vi ska ha gård med massa djur. Jag har tänkt mycket kring mina ringar. Jag vill ha något vackert men ändå hyfsat enkelt, det ska inte se jättepråligt ut. Är oerhört förtjust i tanken på att ha en liten, klassisk solitär som förlovningsring och ett enkelt band med diamantrad som vigselring. Dock känns det lite läskigt med solitären. För det första: Kommer den att se väldigt ungdomlig och "prinsessig" ut när jag fyller 40, 50 och 80? För det andra: Hur fungrar en solitär med en såpass aktiv livsstil? Det känns som att diamanten är väldigt utsatt när den inte är infattad i ringen utan bara sitter i sin klo och det vore ju sådär om man råkar slå till den och den ramlar ner i det höga gräset i djurhagen...
Sedan så känner jag att det är viktigt att både förlovnings- och senare vigselringen är tidlösa. Jag vill inte att de känns typiska för 2010-talet om 30 eller 40 år utan att de ska smälta bra in i alla tidsåldrar. Min fästman däremot tycker att det låter lite trist att ha samma gamla ringar som alla andra har och frågade mig igår om jag inte hellre ville ha en ring som var lite mer unik. Han vill själv inte ha en vanlig slät ring utan i så fall ytbehandlad på något sätt, hamrad eller blästrad eller något. Egentligen vill han inte ha någon ring alls "för jag är ingen smyckeskille" men han kan ha det för min skull ändå. Han tycker att jag ska tänka över det extra mycket och hävdar att det borde finnas tidlösa ringar som också känns mer unika. Jag kan faktiskt hålla med honom... men hur letar man? Jag skulle gärna ha äldre ringar, från slutet av 1800 eller början av 1900, jag är väldigt historieintresserad och inte det minsta skrockfull. Tyvärr så vet vi ju alla hur svårt det är om man hittar en unik förlovningsring, att sedan hitta en vigselring som passar. Jag vill absolut ha dem på samma finger och då kan man plötsligt tillbaka på ruta ett och måste välja en rak modell på förlovningsring...
Ursäkta det långa inlägget, jag har verkligen ingen annan att diskutera de här sakerna med. Karln är bara intresserad så pass att han kan prata om det men han skulle dö av tristess om jag bad honom sätta sig ner och leta ring med mig... Mamma är inte intresserad av själva ringdelen och min bästa vän är den otjejigaste tjejen som finns och skiter totalt i va jag har för ringar på mitt finger så länge som jag är lycklig.
Är det någon som har några tankar?
