Jag tror att jag skiter i det här nu.

December

Äldre 27 Mar 16:52
30 svar

Återställ Anmäl

Jag tror att jag skiter i det här nu.

Kort och gott. Blir tagen för givet. Min sk m2b kan inte ens vara trevlig i telefon längre. Ringer jag så är han alltid upptagen, om han så äter en macka. Han säger att han ska ringa upp men det "glömmer han bort". Går vi någonstans tillsammans eller ska umgås så tar han alla samtal och kan t om gå iväg för att prata ifred, vem som än ringer.
Han snäser mot mig, han kritiserar mig dagligen. ifrågasätter varför jag inte tränar oftare, städar mer, påstår att jag kommer att "bli ett jävla fetto" om jag inte tar hand om mig mer.
Till saken hör att jag gör ALLT hemma, med hans barn, med mitt barn och är den som ta mig fan ser till att han ens går upp i tid. Jag har t om fått lära mig hur han måste bli väckt, blir det fel så får han utbrott. Men det är JAG som är galen enligt honom.
Nu har jag planerat bröllopet, bokat kyrka, tårta och är den drivande i detta avseende med. Och han säger ändå att jag aldrig gör något.

Seriöst, jag kommer att tappa förståndet snart. Vi älskar varandra och har det jättebra när det inte är som jag skrivit. Känns som om jag befinner mig någonstans i ett mellanläge mellan himmel och helvete exakt hela tiden.
Så för första gången idag så känner jag att jag nog vill bryta förlovningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-04-04 13:13
Nu har det gått ca 1 vecka efter att jag skrivit tråden. Och först igår blev allting plötsligt "bra". Nu får jag höra att jag är bäst i världen, det ställs upp på saker, det skrattas och det är lättsamt. Först nu reflekterar jag över att det kan bero på en psykisk sjukdom. Eller snarare sagt, jag är nog övertygad. Kommer att föra dagbok över det växlande beteendet.
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Jag tror att jag skiter i det här nu.
December

Äldre 27 Mar 17:17
#2

Återställ Anmäl

MrsT2011 skrev 2012-03-27 17:09:27 följande:
Blir ledsen när jag läser hur han behandlar dig, det är helt uppenbart att han inte respekterar dig.

Mitt råd är att du slår näven i bordet och kräver att han skärper sig. Parterapi bör fungera i ert fall, eftersom du skriver att ni fortfarande har det bra tillsammans i perioder. Men då måste du sluta ta skit från honom!

Om du kräver förändring och inget sker inom en viss tid, kanske sex månader eller ett år, då tycker jag att du ska lämna honom. Det är inte kärlek att bete sig mot sin respektive på det sätt som han gör.

Skjut upp bröllopet och ge relationen en chans, men tappa inte bort dig själv.

Kram och lycka till!
Har ju påtalat det flera gånger, men då går han bara till attack. Att kräva respekt är verkligen någonting som inte verkar fungera för honom, men det ligger nog på mig. Han är som han är. Väldigt domderande, dominant och bestämd. Jag själv är också dominant men jag håller på och kompromissar ihjäl mig känns det som. Om vi bråkar så måste jag be om ursäkt först. Annars gör han inte det. Även om det är han som startat något och har varit grov i munnen. Ska göra ett försök med att prata med honom men han vill aldrig lyssna. Det händer att han mitt under min mening bara reser sig och stänger dörren. Är väldigt frustrerad.

Kram
December

Äldre 27 Mar 17:29
#4

Återställ Anmäl

agjzut skrev 2012-03-27 17:19:22 följande:
Det måste ju finnas en snledning till att han uppför sig som han gör om det inte är ett vanligt beteende, så försök prata med honom och kom fram till vad problemet är.

För jag tycker att man absolut inte ska behöva leva med en som trycker ned en!
Det är ett av hans karaktärsdrag kan man säga. I vissa perioder är det mycket bättre och ibland är det ohållbart, som nu. Hade han inte haft sina uppåt-tider så hade jag aldrig friat. Men ja, din mening att "trycka ned en" stämmer väldigt bra.
December

Äldre 4 Apr 13:10
#22

Återställ Anmäl

Anonym (sluta curla!!) skrev 2012-04-01 15:24:24 följande:
Alltså jag fattar verkligen inte hur det går till!! HUR kan det finnas kvinnor som sköter ALLT i hemmet?? Kvinnor som dessutom har egna jobb?? Hur kan ni vara så ryggradslösa att ni accepterar ett sånt liv?? Vadå "det är jag som väcker honom", "det är jag som fixar maten", "det är jag som packar alla väskor". Helt sinnessjukt.

Jag är gift med en underbar man, ingen av oss hade varit sambo tidigare när vi flyttade ihop. Vi är heller inga 19-åringar utan båda haft eget boende i flera år. Men oavsett bakgrund är det för mig helt obegripligt att inte dela upp hushållsarbetet i ett hem där båda arbetar! Att var och en tar ansvar för sin egen väckning och sin egen resväska är helt självklart. Här lagar vi maten varannan dag och den andre diskar. Skitenkelt.

Men visst, vill ni leva ihop med odrägliga, bortskämda jättebebisar som tar mindre ansvar än vad barnen gör, så varsågoda...
Hej Anonyma du ;)
Jag håller med dig. Däremot är jag inte ryggradslös, snarare kuvad och det inser jag nu.
Att laga mat och diska varannan dag är en bra lösning. Alla kan inte använda sig av den tyvärr. Anledningarna är skiftarbete t ex, annars hade det varit en ypperlig lösning.
December

Äldre 4 Apr 13:15
#23

Återställ Anmäl

ElinFalk85 skrev 2012-04-01 15:57:58 följande:
Hej!
jag var ihop med en psykopat i några år och det du skriver påminner om vårt förhållande. tyvärr så blir det inte bättre. det blir bara sämre. ta dig därifrån fortast möjligt. för mig slutade med att jag försökte ta mitt liv (ingen läkare etc kan förklara varför jag ens är i livet idag, jag borde ha dött, om inte det så fått bestående skador, men jag är frisk). så snälla lämna och hitta en ny som respekterar dig på riktigt. för mig tog det 4 år att hitta min thomas, men det var värt den väntan.
Fyfan vad tråkigt att höra att du mått så pass dåligt :(((((
Jätteglad för din skull att du hittat din T och att du mår BRA! Jag ska ta dina ord med mig.

Tack för att du delade med dig..
Kram
December

Äldre 4 Apr 13:22
#24

Återställ Anmäl

Anonym (B) skrev 2012-03-29 13:58:25 följande:
Alltså det är ju nåt fel med karln. Frågan är väl om det är ett fel som går att fixa, eller om det är permanent? Om han har perioder där han blir som en helt annan människa, låter det som psykisk sjukdom. Dessa "skov" kanske kan undvikas med medicinering? I dessa "perioder", förändras hans beteende generellt, mot alla människor, eller bara mot dig? Om det är mot alla, så är knappast parterapi lösningen...

Men TS - hans lycka och psykiska hälsa är inte ditt ansvar. Om du far illa måste du se till dig själv. Stötta, men inte mer än du klarar av.
Intressant att du tar upp detta, för det är bara mot mig hans beteende förändras - men det är också för att jag är närmast honom. Han "avreagerar" sig och projicerar ganska mycket på mig och sedan ler han mot alla andra. Så det känns som om det bara är jag som får se skiten.

Han kan heller inte erkänna att han mår dåligt eller så, det är bara mitt fel.
Och det är precis såhär min pappa behandlar min mamma.
Det känns som om jag blivit tillsammans med min egne far!
December

Äldre 4 Apr 14:24
#26

Återställ Anmäl

Jenny 03 skrev 2012-04-04 14:17:34 följande:
MEN VARFÖR I HELA FRIDENS LILJOR VÄLJER MAN ATT VARA KVAR???? Säg inte nu- för jag älskar honom och han är sååå go ibland.. Alla har vi väl haft en stor kärlek och förlust, klart man känt att hjärtat ska gå itu men vi vet även att det blir bättre och man går vidare. Hur kan man bara sitta på röven och köpa läget för att sen vilja att folk ska känna för en och ens sits.. Man väljer sitt liv, gör det eller sluta gnälla.. Fy så arg jag blir..
Jättebra fråga. Jag undrar själv också. Och dessa ord var precis de jag sa själv, innan jag plötsligt befann mig i samma sits. Jag ses som stark, självgående, har "skinn på näsan", är erfaren, rolig, spontan och är en person som både syns och hörs. Skrev mest för att skriva av mig. Och jag tror att det är viktigt att kvinnor som känner sig psykiskt misshandlade får göra det utan att mötas av ilska. Däremot förstår jag ju dig iom att jag själv sa precis så. Har aldrig känt mig såhär tudelad förr!

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Jag tror att jag skiter i det här nu.

Jag tror att jag skiter i det här nu.

INNEHÅLL