• Chicita

    Tvekan...

    Mina tankar när det började närma sig var först:
    - Om jag hade vetat att det var så här mycket jobb så hade jag aldrig gått med på att gifta mig...

    Sen dog mamma inte fullt 2 månader före bröllopet. Och det var för hennes skull som vi valde detta datum istället för att vänta längre och få det datumet vi helst ville ha...
    Så då kom tankarna:
    - Jaha nu kan vi lika gärna blåsa av allt då... Orkar inte stå där och flina och se glad ut.
    och
    - Vill han fortfarande gifta sig nu? Eller vill han blåsa av det när han inte har någon anledning att gifta sig längre?

    Men självklart var det här bara tankar.
    Jag tror att alla får kalla fötter av någon anledning.
    För stor fest.
    För liten fest
    Vi skulle ha rymt
    Vi skulle ha firat med familjen istället
    osv...  

  • Chicita
    Anonym (förvirrad) skrev 2012-03-31 23:03:13 följande:
    Men när jag läser dina rader Chicita, ser jag att de olika exemplen på kalla fötter som du beskriver rör sig om omständigheter såsom festens storlek, gästerna, tragiska händelser etc. Men om de kalla föttern/tankarna rör själva vi:et, eller den man ska gifta sig med ex. "går det verkligen att vara ihop i längden om man har så olika grundliga värderingar?" etc.. är det ändå "bara" "kalla fötter" då eller bör man oroa sig ? Det fastnar jag i att fundera kring.
    Jag drog bara några vanliga exempel nu...
    Men att man börjar fundera i mer djupgående banor när det börjar närma sig är inte konstigt.
    Oavsett vad som utlöser funderingarna 
Svar på tråden Tvekan...