Äktenskapsförord - hur gjorde/gör ni?

Vi skriver äktenskapsförord som gäller arv. Annars har ingen av oss några större tillgångar och vi har redan delad ekonomi i allt. 

Jag kommer proppsa på äktenskapsförord just för att både jag och min m2b har egendommar som inte ingår i förhållandet. Jag har en bostadsrätt (uthyrd för tillfället bor i m2b hyresrätt) och han har ett landställe. Sen har jag ett eget företag och har inte lust att dela 50/50 på det om det skulle bli strul... Jag tycker det är bra att skriva just för att det man kom in med ska man oxå få gå med, om det nån gång i framtiden blir aktuekllt att gå skilda vägar (peppar peppar att det inte händer!!!) För mig är det en självklarhet även fast jag inte har massa miljoner på kontot. Dock tycker jag att allt som man tjänar och skaffar innom äktenskapet ska delas lika oavsätt vad det är (allt från inredning, smycken till bilar mm).

Vi har inte det.

Eller ja äktenskapsförord vet jag inte riktigt om det kallas snarare testamente kanske i så fall. Men saken är den att både jag och min m2b har barn sedan tidigare. Har inga gemensamma barn och det lär inte bli några heller. Vad vi tänker mest på är kanske inte om vi skulle separera utan i det fall någon av oss skulle gå bort. I det fallet så har barnen arvsrätt. Min m2b har två barn som är under arton vilket mest troligt hade inneburit att deras mamma hade gått in som deras vårdnadshavare för att ta hand om deras rättigheter.

Vi har för avsikt tex att köpa någon typ av gemensam bostad hus eller lägenhet tex inom snar framtid. Vår önskan är att om någon av oss skulle gå bort.. att barnen oavsett om det gäller mina eller hans så skall deras arvsrätt inte utfalla förrän den dagen vi är borta båda två. Dvs att den efterlevande sitter i orubbat bo.

Har sett skräckexempel på ovanstående där särkullbarn gått in och plockat massa saker.. tom ett fall där dom tog vigselringen från hustruns finger (deras avlidna mamma) och sålde.. inte som minne..utan för att sälja. Jag vill inte tro detta om varken mina eller min m2bs barn..men det finns aldrig några garantier..o som sagt var dessutom innan dom är arton så är det ju vårdnadshavaren som företräder dom ( om jag förstått det rätt)

Fast hälften av din mans tillgångar kan han inte testamentera bort, de går till särkullbarnen på en gång (om de inte låter dig behålla för att de är snälla), så den andra kan aldrig kräva att sitta i orubbat bo om inte alla barn är gemensamma. Alltså kan ni inte skriva det i ett testamente mer än som en önskan.

Om jag var särkullbarn till din man och inte hade några halvsyskon i er familj så har ju jag ingen som helst anledning att behålla kontakten med dig, rent krasst, jag kanske inte ens tycker om dig om man ska vara hård.

Varför skulle jag då vara schysst och låta dig sitta i kanske 30-40 år på en tillgång (som ett hus t ex) som är delvis min och som kanske tappar i värde under tiden. Jag har ju rätt till 25% av allt som är ert gemensamma om din man (och i exemplet min pappa) äger, dvs hälften av det som är hans, vilket är häflten av det hela.

Vi kommer antagligen skriva äktenskaps förord. Vi ser det lite som en försäkring. Man försäkrar sitt hus, inte för att det kommer brinna ner eller liknade utan ifall att det skulle göra det. På samma sätt kommer vi ha vissa saker delade mellan oss inte för att vi kommer skiljas utan ifall att det mot förmodan skulle hända. Man vet aldrig vart livet för en så varför inte ha försäkringar på de sätt man kan. 

Jag och min man tänkte likadant och vi har även båda två tillgångar. Ingen vet vad som händer i framtiden även om vi avser att vara gifta tills döden "do us part" ;)

Vi har varit tillsammans i många år och alltid haft helt gemensam ekonomi och kommer inte skriva nåt äktenskapsförord.

Vi har inget, men faktum är att det är meningen att jag ska skriva på ett, det har bara inte blivit av än (min man är inte alltid så bra på att få ändan ur). Men det gäller enbart ett företag som han är delägare i och som jag inte har med att göra. Min man är annars väldigt generös och trots att han har väldigt mycket mer tillgångar än jag bekymrar det inte honom att jag skulle få hälften vid en skilsmässa. Iofs tror jag att det skulle störa honom väldigt mycket om det väl inträffade, men det behöver jag ju inte påpeka. Jag tror å andra sidan att jag skulle klara bättre att vara resonlig och inte skinna honom i onödan.

Min sambo har ärvt och fått pengar innan vi blev tillsammans som jag inte har ngt att göra med enligt mig själv.
Jag frågade honom själv om han ville ha det på papper för det tycker inte jag är något konstigt alls.

Vi kommer att skriva äktenskapsförord då min blivande och hans familj har ett företag ihop. Jag vill helt enkelt inte ställa till det för dom om vi någon gång i framtiden skulle gå isär.... tycker inte jag har med det att göra :)

Vi kommer förmodligen att ha ett tillfällit äktenskapsförord som gäller under tiden vi är utomlands rörande hela mitt kapital från min tidigare bostadsrätt. Då han tjänar mer pengar när vi är borta tycker vi att det är rättvist att jag vid en eventuell separation får ha kvar mina pengar. Som en säkerhet. När vi sedan flyttar hem så kommer vi ogiltigförklara äktenskapsförordet.

Vi har precis diskuterat det här med en advokat eftersom min mamma är omgift (med en man som inte har några barn). Helt riktigt kan man inte sitta i orubbat bo om man har särkullsbarn, 25% går till barnen direkt om inte barnen går med på att vänta. Detta måste dock inte vara huset/lägenheten, har man andra tillgångar för samma värde kan barnen få dem istället och det kan man precisera i ett testamente.

Men en sak man ska vara uppmärksam på är att om man testementerar de 25%-en av ens tillgångar som inte är arvslotten till en partner så blir det hans/hennes egendom. Det kommer alltså att gå till hans/hennes barn/arvingar vid hans/hennes död, inte till dina. Vill man ha det så att ens egna barn ärver de sista 25% när ens partner dör tror jag att partnern måste testementrera de pengarna till dina arvingar. Då måste ju du lita på att han inte ändrar sitt testamente efter din död.

Vi ska ha ett äktenskapsförord. Har man olika ekonomiska förutsättningar, företag eller annat är det bara dumt att inte ha det. Min erfarenhet säger att det är bättre att komma överrens när man är vänner än att försöka reda ut det när man är ovänner. Och folk skiljer ju sig trots allt hela tiden så varför skulle vi vara immuna. Inte för att jag hoppas att det inte ska gå, men det är alltid bra att tänka före.

Vi har inte skrivit äktenskapsförord, men vi analyserade det mycket noga innan vi bestämde oss för det. Jag tycker att det är viktigt att diskutera det i alla fall så att man när man gifter sig är medveten om att man går in i ett avtal.