Innan jag bryter ihop totalt...

Tror att det enda som gäller är att få struktur på det hela. Skriv en lista på vad som ska göras, och sedan fokuserar du på bara EN sak i taget, och prickar av i takt med att du gjort saker. Sitter man och tänker på allting samtidigt brukar åtminstone inte jag få någonting alls gjort, jag måste dela upp det.

 

Jag tycker det låter som en typisk depression! Både PMS-känslan, gråt, trötthet, stress, koncentrations- och motivationsproblem tyder på det. Gå till vårdcentralen och kolla upp! Och var inte rädd att testa medicin om de föreslår det, det hjälpte i alla fall mig otroligt bra (när vi väl hittade rätt sort, provade en som inte gav nån effekt först)

Lycka till :)

Tack för era svar!
Är inte så pigg på att åka till vårdcentralen men jag får kanske ta och göra det. Känner mig inte helt bekväm med att åka bort för en sån sak, gillar inte ens att åka till vårdcentralen med "vanliga" sjukdomar.. Tas det seriöst? Har fått känslan av att många tycker att det är något man hittat på eller att man bara överreagerar lite.. 

Jag ska plugga hela sommaren så jag har inget "lov" på ett bra tag, men det hade helt klart behövts=/  

Jag åkte till VC med "bara" de symptomen (framförallt extrem trötthet och "PMS-känsla" men hade de övriga du har också) utan att ha nån aning om vad orsaken var. Jag togs extremt seriöst och de kollade upp hela mig med massa blodprover, EKG, magnetkamera(!), hormontester och en himla massa annat. Sen när han kom fram till att det måste vara depression så insåg jag att det lät rimligt och medicinen hjälpte väldigt bra.

Det är en "vanlig" sjukdom, läste nånstans att ca 20% av befolkningen nån gång i livet "åker på det". Och det är ju liksom inget man hittar på för att man är lat eller bara borde ta sig i kragen och rycka upp sig eller vad folk nu har för fördomar... Det är nån kemi i hjärnan som inte funkar som det ska och det finns botemedel :)

Jag håller nog med om att det låter som en depression så det borde du kolla upp. Det finns också en liten möjlighet att det är stress, jag brukar få samma (lindriga) symptom när jag är stressad. När det gäller studierna tror jag med att det bästa är att skriva upp vad som ska göras, rangordna vad som är viktigast och så bara beta av listan. Hade själv en mardrömstermin i höstas och jag läser också på distans så jag vet hur det känns. Kan ju också tillägga att de här sista veckorna har inte jag heller haft så hög motivation (just nu borde jag fila på sista uppgiften till exempel) men när det börjar vara så mycket att man mår som du gör är det ju extremt jobbigt.

Åh stackars! Jag blir precis som du beskriver när jag blir tokstressad, det är inte roligt alls. En vän till mig åkte till VC med liknande symptom, även hon togs på största allvar med hela undersöknings-ståhejet (blodprov, samtal, en trave inbokade återbesök etc etc) för det togs väldigt allvarligt. Så var inte rädd för att bli bortviftad, det här är allvarliga grejer och kan förstöra ganska många av kroppens fuktioner (åtminstone tillfälligt) om man inte är rädd om sig.

Jag hoppas verkligen att du får hjälp snart och att det blir bättre!

Jag blev sjukskriven för ett tag sedan. Jag pluggade på distans och hade arbetat som timvikarie i över två år. När jag började plugga fick jag även ett fast schema på ett par månader. Allt blev för mkt för mig och jag gick in i väggen, blev deprimerad och sjukskriven. Det är väldigt svårt att ta sig tillbaka till ett normalt liv igen. Jag tål ingen stress, kan knappt koncentrera mig osv. MEN när det blir så allvarligt så är det i princip alltid något som ligger bakom, något gammalt som vill komma upp till ytan, något från barndomen osv. Ni som säger annat är fortfarande i förnekelse, eller har svårt att komma åt ditt undermedvetna och minnas saker från barndomen, som jag..

Hoppas du söker hjälp så att det löser sig. Bästa medicinen är terapi, INTE TABLETTER!

Kram!