Hur ska jag lösa detta?
Hoppas att någon därute kan ge mig några bra tips på hur jag kan ta mig ur den situation jag nu hamnat i, eller åtminstone ge råd om hur man kan hantera det utan att få panik. Det gäller den där superkänsliga frågan om barn eller inte på bröllopet. (Ber om ursäkt redan nu för att detta kanske blir lite väl långt.)
Min sambo och jag har inga barn än, detsamma gäller för de flesta av våra vänner. Det finns dock, som alltid, en del småbarn i släkten och bekantskapskretsen. Vi har planerat en vuxenfest till kvällen och gjort vårt bästa för att detta ska vara tydligt i inbjudan. Lokalen vi bokat lämpar sig inte alls för barn och det gör inte menyn eller festprogrammet heller. Dessutom vet vi att det kommer att drickas alkohol och det känns inte riktigt ok om det är massa barn med. Samtidigt har vi förståelse för att det inte alltid går att ordna barnvakt, och hellre än att någon skulle tvingas stanna hemma med de små valde vi därför att inte skriva "barnfritt" rent ut, utan snarare att bröllopsfesten var just en vuxenfest och att vi rekommenderade att föräldrar försökte ordna barnvakt till kvällen.
Vi trodde, naivt nog, att detta skulle respekteras. Men det verkar inte som att någon ens funderar på det om man inte uttryckligen meddelar att de måste. Nu ramlar den ena anmälan inräknad barn efter den andra in och jag börjar känna mig smått förtvivlad. Ett eller två småbarn, som föräldrarna själva ansvarar för eftersom de är medvetna om att vi inte planerat för några barn på festen, är en sak. 20 en helt annan. Kommer så många känns det inte försvarbart att ha den typ av fest vi tänkt oss, det kommer bara bli tråkigt för familjerna och dålig stämning bland övriga. Dessutom blir det ju ytterligare en kostnad för barnen, som vi verkligen inte räknat med. Vad ska jag göra? Kan man ringa till föräldrarna och på något diplomatiskt sätt be dem försöka ordna barnvakt? De har ju ändå ca 2 månader på sig. Eller är det bara att bita ihop och inse att förädrar aldrig kommer att lämna bort sina barn om de inte tvingas till det? (En dyr läxa i så fall).
Vi försöker verkligen anstränga oss så att alla ska ha en så trevlig dag som möjligt. Vi ser det som att vi gifter oss för vår egen skull, men eftersom vi är värpar är det vår uppgift att ta hand om våra gäster på själva bröllopsdagen (jag vet att det finns andra brudpar som tänker annorlunda, men så här känner vi). Men bröllopet kostar så himla mycket pengar, och kräver så mycket tid och engagemang. Allt har liksom eskalerat okontrollerbart från vår första idé om ett enkelt, avslappnat litet höstbröllop. Just nu känner jag bara för att avboka alltihop (förutom kanske min vackra klänning då 
) och gå med min underbara pojkvän till stadshuset så snart som möjligt istället. Sedan skulle vi vara gifta, spara massa pengar och inte behöva stå värdar för en fest som inte alls blir som vi hade önskat. Vilken dröm det vore!
.