Vi hade iofs ganska mycket info och tre-fyra olika språk att ta hänsyn till, men valde ändå att inte ha en hemsida. Detta framför allt på grund av att vi ville att alla skulle känna sig välkomna, oavsett internetvana.
Det var inte så svårt: på inbjudningskorten skrev vi vår inbjudningsfras på fyra olika språk, sedan våra namn och datum (behövs ju inte olika språk för det). Sen skickade vi med ett brev med info, och en karta på baksidan av brevet. Breven kom i tre olika versioner, beroende på språk och om gästen bjöds in till familjemiddagen eller inte.
Det låter krångligt men det var det inte och våra gäster har varit mycket tacksamma för den 'handfasta' inbjudningen. Enda problemet är att gäster inte i alla fall har svarat till den angivna RSVP-adressen utan muntligen till brudgummens föräldrar, som sedan glömt berätta det för oss.
Annars har allt fungerat bra även utan hemsida, med tanke på gäster från minst 6 länder och all logistik i o m att alla behöver bil /skjuts och boende och ska bidra till vår buffé med mat... Fast vi kommer nog skapa en hemsida EFTER händelsen ;) För bilder, filmer, kommentarer osv.