Det finns läkaare med helt usla sociala talanger, precis som det finns folk med kasst bemötande på andra positioner. tyvärr är man ju ganska utsatt just i mötet med läkare, så det man får höra där kan göra oerhört stor skada.
Nu tycker jag att det viktigaste först och främst för dig är att inte låta just den läkaren ta för mycket energi. Framförallt får han inte bli en förevändning för att misslyckas redan innan du börjat! Ge honom inte det utrymmet. han var ett pucko,. Punkt. Nu tar du dig vidare:
Kolla upp med din vårdcentral om de har något som heter Livsstilsmottagning (eller liknande). I min kommun heter det så, och dit kan man söka sig om man behöver stöd i livsstilsförändringar som att gå ner i vikt, sluta röka, dricka mindre etc. Jag gick under en tid där-i kombination med att träffa kurator, eftersom jag hade en del att få sätta ord på i samband med en livskris. Viktuppgång var en stor faktor även för mig och den hängde dessutom samman med hormonbehandlinger 8som inte gör en vidare stabil) och misslyckade försök att få fler barn. Sammantaget satt jag med kvittot "inga syskon till min son men nästan 30 kg plus i vikt"
Vägen jag gick var att se till att få blodprover och värden tagna-då upptäcktes dessutom en sköldkörtelinflammation, mycket vanligt hos kvinnor och kan påverka vikten väldigt mycket!
Jag ville kunna jämföra kolestorolvärden och allt sådant om ett år, förutom bara kilona. Jag tycker nämligen man lätt fastnar just vid vågen och det är lätt att ge upp sådant man vet är hälsosamt om man inte ser tillräckligt snabba resultat just på vikten.
Livsstilsmottagningen kan fungera som ett stöd, eftersom man mäter och väger, pratar om de mål man satt upp, följer upp hur det går och kan få råd-av en sjuksköterska, inte en massa bantningsråd-om hur man kan göra.
Annars finns det ju gott om klubbar och coacher som tex viktklubb.se, viktäktarna och sådant, och även på många gym finns ju personlig coachning och grupper där man kan stötta varandra.
Jag gillar inte att träna i grupp och har problem med leder, knän och axlar etc, så jag har kört helt och hållet på att gå. Promenera.
Jag har gjort regelerna enkla och satt takten på "sakta men säkert" eftersom jag inte vill rasa massor först för att sdan komma av mig och gå upp allt igen.
Så här gör jag:
*Äta regelbundet- dvs var 3-4 timme. 3 mål plus mellanmål. Kroppen behöer få signalen att mat kommer tillräckligt ofta. Annars slår "svältaggregatet" på och ämnesomsättningen sjunker för att kroppen tror den behöver snåla. Jämnare humör och blodsocker är också klara fördelar, förutom att man uppenbart orkar mer på både det fysiska och psykiska planet. Kanske verkar den punkten banal, men jag har alltid haft svårt att äta på orgonen, så för mig är det en stor och avgörande förädring. Mycket av fokus på godis, kakor, fika etc försvinner redan här, eftersom en kropp som får jämn tillförsel av bra mat inte får samma sug efter sötsaker och snabb energi.
*Lägga på hälften grönsaker först på tallriken.
För övrigt inga matregler eller dieter utan vanlig hemlagad mat. Jag tar ris, pasat och potatis sist, så blir det automatiskt mycket mindre än om man börjar med den delen.
*Ha ett promenadmål.
Jag har satt minst 30 min sammanhängande per dag, men går ofta mycket mer. Min vanligaste runda är en timmes och tio minuter rask promenad. Då går jag så fort jag kan utan att behöva börja springa. En stegräknare kan vara till stor hjälp och man kan likagärna ha ett mål på minimum si och så många steg, som att man ska gå si och så långt/länge. Här gäller det att leta reda på vart man kan ta tiden och helt enkelt bestämma sig för att sätta av den. För min del kan jag ju säga att det blir mindre TV under mina mer intensiva promenadperioder, dvs vår-höst.
Jag loggar mina promenader på dumbbell.se Där kan man välja att vara synlig för alla eller ha en träningsdagbok bara för sig själv. man kan se statistik över sin viktnedgång, sina promenader etc.
Förutom det mäter jag mig någon gång i månaden, för att inte få för stort fokus på vågen, som jag också har som redskap för att hålla koll på om något händer. mest märks det ju dock på hur kläderna sitter.
Jag väger idag 14 kg mindre än jag gjorde för 1 1/2 år sedan och jag har inte behövt späka mig, banta eller göra något som tagit orimligt med tid eller kraft. Sakta men säkert går jag vidare mot de olika delmål jag satt upp. Jag tror det är otroligt viktig att sätta just delmål och att göra dem rimliga och uppnåliga, så man verkligen lyckas.Kan jag så kan du och hur snabbt det ska gå och hur upplägget ska vara, kommer du bäst fram till själv-men jag tror att en sådan typ av kontakt som jag själv haft på Livsstilsmottagningen eller hos en dietist eller liknande, kan vara väldigt bra i samband med att du gör upp din plan.
