Näbb som jag inte vill ha.

Oj ...:( ....ja det är inte så lätt. Röstar ändå på att du säger som det är.
Min lilla syster gifte sig förra året och tog med både mina, sitt och vår storasysters dotter. Jag gifter mig i nu i sommar och kommer inte att ta med några andra än våra barn. Har i och för sig inte blivit tillfrågad om andra men klargjorde det redan från början.
Inget är ju enkelt men om du säger att ni har tänkt över det och beslutat att bara ha med era egna så hoppas jag att hon är storsint nog att acceptera ert beslut.

 

Hur du tar dig ur det? Genom att prata med vännen. Säg att du vill ha dina söner i näbben bara. Du gör det bara svårare för dig själv genom att inte våga vara ärlig mot din vän. Vill inte du att dina vänner ska vara ärliga mot dig?

Säger som de andra var ärlig. Ärlighet varar längst..

Prata med henne pch säg att du bara vill ha dina söner son näbbar. Mitt tips är att prata med henne så fort som möjligt. Lycka till!

Tack för alla svar! Jag vet ju egentligen att jag måste prata med henne, tyvärr är jag en fegis. Sen har det inte blivit bättre av att hon planerar att hon ska ta dotter o ta hål i öron och hon ska få fixa håret innan hos frisör....

Sen tror jag inte att hon tar det så bra, men jag måste göra som vi vill.. Jag har den dåliga vanan att låta mig köras över av riktigt dominanta personer...

Ja, som alla andra sagt, så tycker jag också att du måste prata med henne om det och säga som det är. Att ni bara vill ha med era söner och ingen annan. Jag kan inte tänka mig att någon skulle ta illa upp över det.

Men oj, har hon redan berättat för dottern? Stackars dotter isåfall! Eller är det bara hon själv som planerar?

Ja hon har berättat för dottern, hon går gärna lite händelsera i förväg.. Men jag tror o andra sidan att det är mer min vän som ser fram emot det, tror det kan kvitta för dottern.

Som du ju själv märker ställer den här svagheten hos dig till det för dig i tillvaron, och jag är säker på attd et förr eller senare kommer att gälla viktigare och allvarligare saker med större konsekvenser än just det här exemplet. Du är tvungen att inse att det inte är andras fel om du låter dem köra med dig. Det är inte ens rimligt att de ska fatta att de gör det om du inte berättar vad du själv vill. Jag blir själv helt galen på folk jag inte vet vart jag har och jag avskyr att tilldelas rollen som "bossig" eller "bitchig" bara för att folk inte talar om hur de vill ha det, vad de vill eller tycker. Efteråt är det ju så dags.

Jag tror du behöver ta reda på vad det är du är så rädd för och faktiskt fatta beslut i livet om att våga vara lite modigare än du egentligen törs. Det är inte lätt och det kan kräva en del övning, men tro mig-alternativet blir inte bättre för någon!
I just det här fallet är det kanske heller inte så konstigt om hon minns ert prat om att dotterna ska vara näbb och inte tror att det ändrats.

Du är faktiskt skyldig både dig själv och din omgivning att vara uppriktig. Det kan man vara med både finess och omsorg om andra. Prata med henne genast, innan det hinner bli en grej av det!

Kan det vara så att hon trodde att det var det du skulle fråga eftersom du berättade ansikte mot ansikte och inte bara genom inbjudan i pappersformat? Jag menar att hon kanske inte var så "fräck" som det först kändes. Utifrån era gemensamma tidigare diskussioner i kombination med att du verkligen BERÄTTADE nyheten... För en del innebär det att man är speciell och utvald som får veta före alla andra..

Själv är jag i valet och kvalet om ens mina egna barn ska vara näbbar eller om de bara ska få sitta hos momor/farmor och farfar... Är jag hemsk då?  

Allt är ju ganska svårt att förklara här på rätt sätt... Men vi har ändå ganska bra kontakt fortfarnade, så det va ganska självklart att jag skulle berätta för henne innan inbjudan gick ut. Även om jag inte skulle fråga om hennes dotter skulle vara näbb, för mig vart frågan fräck det va säkert inte menat så från hennes sida.

Jag vet att det är jag som låter mig bli behandlad på det här sättet eller vad det än gäller. Svårt och komma ur gamla vaner... Även om jag mycket väl vet varför jag gör det.. Jag är rädd att folk ska tycka illa om mig. (enkelt förklarat)

Men jag ska prata med henne så får vi se vad som händer...

Men om man ska se det ur andra synvinkeln... Ni hade tidigare pratat om att hon skulle vara näbb. Exakt vad sa du då? Om du sa att du ville att hon skulle vara näbb el iaf gick med på det skulle jag inte tyckte det vore konstigt att hon nu frågar det igen. Om du inte då svarar nej, hur ska hon då förstå att du inte vill det? Om du säger att ni inte har råd och hon erbjuder sig betala, hur ska hon då förstå att du inte vill om du inte säger nej? Endel har ju helt enkelt inte råd men skulle gärna vilja.
Och sen går bara tiden...
Bäst att du berättar det nu på direkten då hon verkar tycka det ska bli jättekul (mamman) och bokar tid för håruppsättning etc.

Och det är väl bara att säga att du och din blivande pratat och tycker det räcker med de egna barnen.

Instämmer med Passionsblomma till 100 %. Kan också tillägga att just såna egenskaper som att man inte vågar visa vad man vill och vem man är kan få vänner att vända en ryggen, för att man inte släpper in dem. Jag vet av egen erfarenhet... Du har två alternativ nu. Antingen har du vännens barn i näbben vilket du indirekt godkänt, eller så repar du mod och pratar om detta med din vän.

Ja jag tycker att du ska ta det med din vän, innan hon tar hål i dotterns öron, även om det är jobbigt, annars riskerar du att bara gå och irritera dig på detta och låta det ta energi från dig. Den energin som du annars kunnat lägga på andra saker.

Stå på dig och säg som du känner, även om det känns jobbigt nu, så kommer det att kännas mycket bättre efteråt!