Lite hjälp

Min svärfar läste Psalm 82 på vår vigsel

1. Gud, se i nåd till dessa två som vi här ser inför dig stå med löfte att i liv och död gemensamt dela lust och nöd

2. De slutit nu i denna stund ett heligt kärlekens förbund. I nåd, o Herre, hos dem bliv och din välsignelse dem giv.

3. Här levs ej blott i rosengård, och mången prövning kan bli hård, behåll dem då, o Herre god, i kärlek som ger tröst och mod.

4. Din Ande må ledsaga dem och bli en gäst i deras hem, att stilla fröjd och ljuvlig ro med honom där får bli och bo.

5. O Gud, vi böjer oss för dig, som är vår Gud evinnerlig, vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd. Välsigna oss och giv oss nåd.   

Här är några förslag, de två första hade vi på vår vigsel.

En av tärnorna (min syster) läste denna:

Er kärlek ska vara uppriktig.
Avsky det onda, håll fast vid det goda.
Visa varandra tillgivenhet.
Överträffa varandra i ömsesidig aktning.
Gläd er med dem som gläder sig
och gråt med dem som gråter.
(Rom 12:9–10, 15)

En av marskalkerna läste den här (min favorit):

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4–7, 13)

Fler:

Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?
(Höga V 8:6-7)

Jesus sade:
Skaparen gjorde från början människorna till man
och kvinna.
Därför skall en man lämna sin far och sin mor
för att leva med sin hustru,
och de två skall bli ett.
Vad Gud har fogat samman
får människan alltså inte skilja åt.
(Matt 19:4–6)

I Höga visan står skrivet:
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
(Höga V 8:6b–7)

Jesus sade:
Liksom Fadern har älskat mig,
så har jag älskat er.
Bli kvar i min kärlek.
Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek,
så som jag har hållit min faders bud
och är kvar i hans kärlek.
Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er
och er glädje bli fullkomlig.
Mitt bud är detta:
att ni ska älska varandra
så som jag har älskat er.
(Joh 15:9-12)

Aposteln skriver:
Ta alltså Gud till föredöme,
som hans älskade barn.
Lev i kärlek,
så som Kristus har älskat oss
och utlämnat sig själv för vår skull
som en offergåva,
ett välluktande offer åt Gud.
(Ef 5:1–2)

I Ruts bok står skrivet:
Rut sade till Noomi:
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst –
endast döden skall skilja oss åt.
(Rut 1:16b–17)

Mina kära, låt oss älska varandra,
ty kärleken kommer från Gud,
och den som älskar är född av Gud
och känner Gud.
(1 Joh 4:7)

Tack tjejer! Många bra förslag, gillar speciellet den som Daniiels marsalk läste. Tack igen!!