Nu har vi äntligen blivit man och fru!

Vår dag började med att vår duktiga smink- och hårtjej kom kl 9 på morgonen. Vi gav oss raskt på mitt hår och smink och sedan var det dags för min tärna och min mamma. Tärnan var nog mer nervös än jag och M2B tillsammans tror jag.

Regnet öste ned men det gjorde ingenting ändå, humöret var på topp om än lite nervigt.  Dock så släppte det en hel del för mig när väl vår underbara fotograf (Malin Norlén) kom kl 13. Med sig hade hon sin man som var med och hjälpte till under dagen.

Vi tog på oss våra bröllopskläder (min man var så himla snygg!) och sen gav vi oss ut i regnet för porträttfotografering tillsammans med Tärnan och marskalk.  Tack vare Malins påhittighet blev det himla bra trots regnet och det gjorde inget att det regnade, vi var så glada och hade så roligt ändå.

Helt plötsligt kom släktingar till mig som inte kunde skulle pga att en av dem genomgår en kraftig cancerbehandling gåendes där i Skolparken. Trots att de har 40 mil att köra kom de ändå till kyrkan, för att de så gärna ville vara med. Då blev jag så rörd att jag var tvungen att samla mig lite innan vi kunde gå vidare och fortsätta fotograferingen.

När det sedan blev dags gå mot kyrkan för vigsel slog nerverna till igen. Jag är glad att vi valde att ta foton innan vigseln, jag tror nervositeten varit vidrig om jag inte haft något att göra innan.

Vi samlades i förmaket tillsammans med Tärnan, marskalk och prästen. En liten toalettpaus och ett glas vatten och sedan var det dags att bli man och fru. Min man, som fram till det här varit lugnet själv blev nervös till och med, men ett ordentligt tag i varandras händer och så gick vi in till tonerna av Wagners brudmarsch.
Jag fick direkt problem med att hantera känslorna, de bara sköljde över mig på väg fram till altaret, men väl framme fick jag en chans att samla mig lite under psalmen. Prästen var helt fantastisk och hjälpte mig igenom det hela genom små gester och tysta ord så att jag slapp bryta ihop av gråt och fick småskratta lite.

Min barndomsvän framförde de vackraste versionerna av ”För kärlekens skull” och ”För dig” som jag någonsin hört och kommer höra. Jag fick svårt att kontrollera känslorna igen när min man avgivit sina löften men när jag fått avge mina så släppte all nervositet och en känsla av eufori infann sig istället. Att ha ”För dig” efter att vi avgett våra löften till varandra blev bara så rätt.

Vi gick ut till Frank Sinatras ”Love and marriage” och det gav precis den effekt vi önskade, folk fick skratta lite och en uppsluppen stämning infann sig på en gång.

Väl på trappan blev det fotostund innan det var dags att bege sig. Eftersom det regnade blev det inte cab utan en annan bil, men vad gjorde det, vi var superglada ändå. När vi väl satt oss där och stängt dörrarna kunde jag inte låta bli att pusta ut med ett ”jag behöver sprit” och mycket riktigt, min kära bror som körde visste att jag skulle behöva det och hade tagit med sig en flaska Tullamore Dew.

När vi kom fick vi brudskålen i glas med våra namn och dagens datum graverade. Personalen hade inte fått infon att det fanns två bubbel, ett lite sötare och ett torrt, men det gjorde ingenting det heller för mitt humör.  Nu hade solen spruckit upp och vi kunde mingla utomhus, vilket vi gjorde en stund innan det var dags för mat, Mälarbuffé. Maten var god men jag hann knappt äta mellan alla fantastiska tal. Min pappa som varit så nervös över detta höll ett helt fantastiskt tal och min tärna fick knappt fram ett ord först under hennes tal, hon bara grät. Gissa om jag grät? 

Tårtan var också den god, men inte så fin, vilket inte heller gjorde mig någonting. Helt plötsligt kändes  alla de där detaljerna som känts så viktiga innan kändes helt oväsentliga.

Efter middagen bjöd vi på en riktigt usel valsföreställning och sedan började festen. Vid två kom vår taxi som tog oss till Stadshotellet i Västerås där det på vårt rum stod rosor, en flaska champagne, choklad, jordgubbar på ett fint fat och ett kort från min mans jobb.

När vi vaknat överraskade Kalle mig med en morgongåva, ett par örhängen i guld med små diamanter i. Helt underbara!

Efter en mysig frukost bestående mest av våfflor för mig kom en god vän och hämtade oss och så for vi iväg till Enköping igen för fikakalas och paketöppning, och vi fick  fantastiska presenter! Efter fikat hade en vän till mig ordnat med guidad tur med tufftufftåg genom Enköpings berömda parker för de som ville, en perfekt avslutning på ett perfekt firande!

Alla de detaljerna som jag hetsat upp mig över och oroat mig för innan blev helt obetydliga när dagen väl var på plats, jag var för upptagen med att ha roligt. Tänk på det, ni som har ert roliga kvar!