avund är en dödssynd....

Förstår att du tycker de är jobbigt att vara avundsjuk man mår inte bra av de och de kan ställa till en hel del. Ta inte illa upp nu, men vad hjälper de att vara avundsjuk? Du mår ju inte bra av de och de hjälper dig inte att komma någonstans här i livet. Ibland får man helt enkelt acceptera att någon får barn tidigt eller gifter sig efter 1 år eller så. Sen spelar de väl ingen roll om du och din sambo gifter er om 3 år eller om de dröjer längre, ni älskar väl varandra lika mycket för de, eller hur? Skulle någon tro att ni gifter er för att de knakar i ert förhållande, så låt dom tro de! Dom eller den personen är kanske avundsjuk på er istället. Folk har och kommer alltid att ha åsikter de får man tyvärr stå ut med. Även om de inte är så roligt. Man ska inte stressa fram saker utan låta de ta sin tid. Ett tips till dig, gå till en kurator eller prata med en bästa kompis om hur du känner. De kan hjäpa att prata med någon :) Hoppas de löser sig för de, trevlig sommar :) 

Jag förstår dig. Jag kan känna igen mig i det du skriver. Men i mitt fall är det värre med barn, mycket för att det är fler som får barn än gifter sig bland mina vänner just nu. Nu har jag och min fästman bara varit förlovade i 10 månader och våran plan är att gifta oss om 3 år. Men tre år känns väldigt väldigt väldigt långt bort ibland. 

Angående din rädsla för att folk ska tro att det kanakar i fogarna om ni gifter er om 3 år. Vore det inte värre om ni gifte er nu trots att din fästman inte är redo och det börjar kanka i fogarna av den anledningen? Jag vet att det är jobbigt att vänta när man själv är redo. Men ibland är det bättre att faktiskt vänta lite. 

Men om du vill få klaga av dig lite så är det bara att skicka ett pm  

Jag tycker tvärtom mot för det du säger att folk kanske kommer att tänka.

Om ett par varit tillsammans i flera år, då är det ett etablerat förhållande där dom lärt känna varandra och kan säga säkert att dom älskar varann eftersom att dom känner varandra så väl.
Ett giftemål då känns genomtänkt och som ett moget beslut, särskilt om man klarat dig igenom saker på vägen och kommit ut starkare tillsammans på andra sidan.

(Nu kanske flera tar åt sig av det jag skrivet men det här är hur jag tycker och tänker, inget som är rätt eller fel utan bara en persons egna tankar)

De som gifter sig inom ett år eller tidigare efter att dom blivit tillsammans.
Hur väl känner dom varandra?
Hur kan dom lova massa då nyförälskelsefasen fortfarande borde vara kvar?
För mig blir ett giftemål så tidigt inte ens trovärdigt.

Jag har en vän som gift sig tidigt och jag är glad för hennes skull.
Men det märks att dom inte vet vart dom har varandra än.
Självklart betyder det inte att dom kommer att skiljas, dom får väl helt enkelt lära känna varandra under åren som kommer.

Det är himla tur att vi planerar bröllop, för det känns som att dom "smiter före".
Så jag förstår din känsla lite.
Men då ni väl står där med barn och är gifta, ett par år senare än andra.
Då står ni ändå där stadigt och känner varandra utan och innan.
Ni har fler år tillsammans och det tycker jag görs stor skillnad!

tack för orden ni skriver! ni är så underbara! :)

jag vill inte vara avundsjuk, men är det ändå.. jo.. har faktiskt tänkt samma tanke.. jag och min fästman har varit i hop sen jag var 14 och han 23.. vi har gått igenom varandras personliga mognad likväl som förhållandets mognad.. men de e kanske därför jag känner mig så redo och blir som så förvånad (men samtidigt inte) när min fästman inte vill.... än... men jag vet att jag är hans och han är min.. så jag kan vänta.. hoppas bara att det blir nåt snart.. han har sagt efter min utbildning (om två år), och det kan jag nog vänta ut. får se om det blir nåt då. ^^

är bara oprolig att kanske någon NÄRA vän hinner gifta sig innan dess, och då vet jag inte vad som kommer hända.. kommer nog (men jag hoppas inte) bli en såndär mardrömstärna/gäst som inte hör av sig och totalt skärmar av... i alla fall till en början..  tills jag lugnat ner mig och stängt in fröken Avund.. 

Nah..
Jag kan bli avundsjuk på unga par som köper bostad, vänner som reser utomlands och smala tjejer som verkar kunna äta vad som helst utan att gå upp i vikt :)

Vi är alla olika och har olika förutsättningar och prioriteringar.

Att prioritera att överhuvudet taget ha en relation tycker jag låter rätt sunt :)

Jag är gift nu efter 14 års förhållande och enda nackdelen med att vänta så länge är att jag fortfarande har svårt för att komma ihåg att kalla honom för min man istället för pojkvän.

det där hjälpte mycket! ni var ihop i 14 år innan ni gifte er? heh.. då verkar ju våra 6,5 år inte så mycket ;P

I det där läget tycker jag att du kan vara ärlig mot din nära vän.

Då jag var gravid med första barnet blev en nära vän gravid samtidigt och vi hade liknande graviditeter där vi samladde på oss mycket vätska och blev stooora.
Det var jätte jobbigt och tungt men skönt att ha någon att prata med om det.

Vårat barn var planerat en vecka före deras men hon skulle få bli igångsatt och det tyckte jag var jätte jobbigt.
Dom skulle gå före och just där på slutet då allt är så grymt tugnt (iaf för en del) så kändes varje dag som en evighet.
Men jag sa till henne precis hur jag kände och hon förstod mig.
Jag sa att vi kanske inte kommer och hälsar på innan vi fått våran, bara för att min väntan blev extra påmind då dom redan skulle fått ut sin.
Hon hade inga problem med det och allt blev mycket lättare bara för att jag sa som det var.

Nu lyckdes inte deras första igångsättning och då hon sattes igång andra tillfället åkte vi in samma dag för att vattnet gått.
Dom fick sitt barn strax efter 12 slaget och vår kom senare samma eftermiddag.
Vi hade samma sal och sängarna bredvid varandra :)

Jag tycker abslut att du kan berätta om hur du känner om en nära vän gifter sig.
Då blir det säkert lättare att glädjas med vännen och hon kan lättare förstå om du inte är med och delar varje minut av hennes pladder om klänningar och ringar.
Den vännen har säkert fler att prata om allt med om inte du orkar lyssna.

Åh avundsjukan känner jag igen! Blev så avundsjuk på min lillasyster när hon berättade att de skulle gifta sig. De hade bara varit tillsammans i ett år. Jaja tänkte jag tills hon kläckte ur sig att det skulle ske om 1,5 månad! Tyckte det var jätte jobbigt, speciellt när jag och m2b hade varit tillsammans i 9 år. Orkade knappt rata med henne, speciellet när hon snackade bröllop. Men tog mig i kragen och försökte fokusera på och vara glad för hennes skull. Som tur är hade jag  redan planerat att fria på skottdagen och nu planeras bröllop för fullt :) Det är rätt tid för oss och rätt tid för er kommer när ni båda är redo :)

Jajjemen, härlig känsla att stå framför vigselförrättaren och verkligen vara säker på sitt beslut. Inga kalla fötter direkt :)OM det skulle hinna varför inte ta chansen och sug åt dig så mycket info du bara kan så att du har koll på vad du själv vill när det blir din tur?
Att våga glädjas åt andras lycka är inte farligt det heller :)   ..och få saker får ens partner att bli giftassugen som att gå på andras bröllop :)

när vi var på ett kompis bröllop sist så vart min fästman bara svettig och till synes klaustrofobisk, så det känns som att han inte fick en bra upplevelse.. troligen inte pga bröllopet i sig, utan mer att det var mycket folk.. (han har lite svårt för sociala tillställningar...)känns skönt att jag inte är ensam.. trots att det är en hemsk känsla..