Den stora svärmorstråden - fritt fram för gnäll!
Jag gifte mig för 3 veckor sedan, och den sista månaden innan och dessa veckorna efter gör att jag bara vill spy över svärmor. Hon är utåt en väldigt snäll och hjälpsam människa, hon bryr sig om allt och alla. På sätt och vis så gör hon det också.
För henne måste det utåt se ut att alla är sams och att det inte finns några slitningar över huvudtaget. Jag har efter en sjukdom förra året gått sjukskriven, både helt och den senare tiden deltid. Tiden innan bröllopet jobbade jag 25 %, och det tog väldigt mycket energi av mig, så upp till det så hade jag ju allt pyssel inför bröllopet. Jag har haft väldigt mycket hjälp av min tärna och min mamma, vilket har svidit en del i hennes ögon. Men hon har i alla år talat om hur mycket hon har att göra i maj månad (hon är egen företagare), så det har mer som inte fallit mig in att STÖRA henne med små saker som pyssel till bröllopet. På grund av min sjukdom så måste jag äta en del mediciner, dels mina dagliga men också en del värkmediciner. Min huvudvärk stiger väldigt mycket när jag vet med mig att jag har mycket att göra och har tidspress. Detta är dessvärre en biverkning av min sjukdom, vilket min kära svärmor är väl medveten om.
Dagen innan bröllopet hjälpte min mamma mig att göra egordning de sista sakerna hemma innan vi packade in allt i bilen och åkte till lokalen. Min svärmor hade sagt att vi var tvugna att vara ute från lokalen innan halv åtta, men jag svarade bara att jag inte åker därifrån innan jag är klar. Det får med som ta den tid det tar. När vi skulle duka så var vi flera, det var jag, mamma, min tärna, svärmor och min svägerska. Min svägerska är ett kapitel för sig själv, hon har någon sorts sen utveckling. Hon beter sig och är som om hon fortfarande vore 14, hon är 22. Det är inte bara det att hon är omogen utan hon har någon sorts diagnos. Under dukningen så sprang hon vid ett tillfälle efter mig och flyttade på sakerna som jag hade lagt igeordning, vilket fick mig att fräsa till att hon kunde hjälpa sin mamma med besticken. Detta hade min svärmor tagit för att jag var irriterad och hade stört alla i lokalen med detta,. Det var förutom de uppräknade även min svärfar, min man och kökspersonalen som gjorde igeordning sin del. När vi tillslut var redo att åka hem så ville min man få ett svar av sin mamma, men hon kunde inte svara honom då hon pratade med kökspersonalen. Men hallå, hur lång tid hade det tagit att bara säga "Ursäkta!" och svara min man med ett ja eller nej, och sedan fortsätta sitt samtal. Min man tröttnade till slut och röt till, vilket fick både min svärmor och svärfar att se rött. Min svärmor kommer rusande och talar om att hon inte vill se oss så länge vi var så irriterade, dessutom tyckte hon att vi båda två skulle gå hem och ta oss ett regält järn (drink). Det hade ju passat bra tillsammans med mina tabletter.... Eller vad sägs om parasitamol, morfin, epilepsimedicin och alkohol, härlig blandning.
Efter det att hon följt oss till bilen och fräst och skällt på oss, så BLEV jag irriterad. Så jag skickade ett sms till min mamma som var kvar i lokalen och frågade om detta var sant, att jag hade stört allt och alla med mitt irriterande beteende. Hon svarade med att jag inte hade gjort det, hon svarade också att om jag nu hade fräst så var det mest troligt att jag hade gjort det för att jag var stressad. Hon hadde sagt något till svärmor, för när hon körde ikapp oss vi pizzeria så kom hon över i våran bil, då jag satt kvar (orkade inte visa mig bland folk när jag var så irriterad som hon hade gjort mig). Då var hon så sockersöt så det var äckligt. Det rös mer som längs ryggraden på mig, och en STOR varningsklocka ringde i huvudet på mig. Jag har sedan många år ingen kontakt med min biologiska mor, utan den kvinna jag kallar mamma är en helt annan. Men när min svärmor gjorde det hon gjorde där i bilen, försökte släta över allt med ett leende, det fick mig att se min biologiska mor istället. Fy var de var lika just då, vilket för mig är en fasa. När jag sa till henne att om jag nu varit irriterad under kvällen så är det inget mot vad jag kan vara, och då hade hon mage att svara att det visste hon, för hon hade sett mig riktigt irriterad. Vilket fick mig att bli ännu mer irriterad. Under de senaste 10 åren (jag och min man har varit tillsammans i 8 år) har jag varit riktigt, RIKTIGT irriterad 1 gång. Och då var min kära svärmor inte i närheten. På den tiden jobbade jag aktivit som ledare i en ungdomsorginisation, vilket medförde en hel del resande. Det var under en sådan resa till kurs som jag exploderade. Det var då två killar som gjorde mig så irriterad så att mina vänner som känt mig i många år backade. Och hon vill påstå att hon vet hur jag är då....
På bröllopsdagen fick jag av min frisör veta en hel del om svärmor (de är släkt), vilket fick många små pusselbitar att falla på plats. Jag och min man är uppväxta väldigt olika, för mig var deras släkt näst intill perfekt. Men det har varit små saker som inte riktigt passat in, men jag har valt att inte se dem, då jag har varit rädd att jag ser djävulen bakom varje sten. Och det jag fick veta fick mig att se henne på ett helt annat sätt.
Under de sista veckorna innan bröllopet kämpade jag mycket med min balans (även den en biverkning av sjukdommen), jag hade bestämt mig att jag skulle sparka kryckan åt fanders lagom till bröllopet. Vilket jag lyckades med! Många av gästerna talade med ett leende om hur glada de var för att jag hade kommit så långt så att jag kunde släppa kryckan. (Min tärna hade dagen innan när vi gjorde igordning lokalen sagt att hon tyckte att jag kilade fram som en vässla)... Dock tog det tre dagar efter bröllopet innan mina svärföräldrar såg det. Svärfar hade till och med mage att säga " Fru XX ser så mycket yngre ut utan krycka", alltså såg jag fruktansvärt gammal ut när jag väntade vårt andra barn. Jag hade foglossningar och gick på kryckor i 5 månader....
Nä nu har jag nog spytt galla så det räcker ett tag....
Vill bara säga det att det är inte alltid som allt är så perfekt som många gör sken av!