är jag självisk när jag tänker så här?

Jag tycker inte alls att du är självisk, snarare låter du rättvis och hänsynstagande! Förstår mycket väl att det är jobbigt att inte veta alls hur det blir, men kanske kunde din man sätta lite press på barnens mor? Be honom skicka ett mail eller sms, så det finns "bevis" på vad som har sagts.. Har de tre bestämda veckor som barnen ska komma eller är det liksom random, att det kan bli när som? Om ni inte kommer ha barnen i tre hela veckor kanske ni kan få ha dem några extra helger istället? Jag tycker att du har rätt att få veta för att planera, det är ju din semester också!

Jag tycker inte heller du ær sjælvisk. Det ær ju som du sæger. Klart han vill vara med sina barn, men nær dom ær dær går ju all tid åt dom antar jag. Dvs att du blir satt "till sidan". Du får nog bara tænka ut om du vill bertætta før honom hur du kænner. Jag hade blivit galen på exet før længe sen. Jag hade nog sjælv snackat med exet och sagt att detta accepterar jag fan i mig inte :) Bestæm er och skærp er! Om dom i tillægg ær arbetsløsa borde dom ha hela dagarna åt att planera? :P Lycka till!

Vill bara säga att arbetslöshet kan vara precis lika stressande som att ha för mycket att göra, och ge samma symptom - t.ex. att man blir oförmögen att planera och strukturera sin tid. Det kanske underlättar för biomamman om ni ger ett färdigt förslag på vilka barn som ska komma till er och när. Du har ingen skyldighet att göra mer än vad du redan gjort men jag tror det kan underlätta för er alla om du/ni gör det.

Jag tror-som aniara är lite inne på också, att det är en bra strategi att göra sig till styrman i sitt eget liv på ganska handfasta manér. Alltså, smid egna planer, kom på hur ni vill ha er sommar, tänk ut roliga grejor ni vill göra med barnen -och gör också plats för egna stunder. När ni redan har ett färdigt förslag-presentera det!

"Hej, vi skulle vilja ha barnen de här tre veckorna i sommar. Vi hämtar x-dagen och lämnar Y-dagen kl si och så. Har ni planerat något annat som krockar så vi behöver justera planen? Nämen bra, då kör vi på det!"

Det är mycket svårare att säga nej till ett fixt och färdigt förslag. Att ställa en försynt fråga och vänta på svar och besked är att lämna boll och initiativ för mycket till andra. Just för att ni har jobb har ni också fördelen att faktiskt ha semester att planera. Som arbetslös brukar man få ta sommar som vinter mer som det kommer.
Jag tycker sammanfattningsvis du ska uppmuntra din man att fråga mindre och meddela mer gentemot exet. Ta egna initiativ.

Vad gäller egentid, så tror jag det vore bra om ni kunde hitta så mycket sådan som möjligt under de peioder ni inte har barnen-vilket ju är merparten av er tid, även om ni jobbar mycket. Tre sommarveckor är så lite ändå med pappa, så det vore synd att avstå där tycker jag. Måste den tiden för övrigt nödvändigtvis vara när han har semester? Finns någon farmor/farfar med i bilden och kunde vara hos er under en vanlig jobbvecka, så får barnen även den delen? 

Att ni vill planera er sommar är för övrigt inget konstigt alls, och med tanke på att vi redan skriver 4 juli, så är det ju hög tid, då en bra bit av sommaren redan gått.

Blir nästan gråtfärdig när jag läser alla goda råd. Känner mig verkligen dum och egoistisk när jag önskar mer egentid med maken. Tyvärr så jobbar vi båda mycket spec denna sommar. Min make har egentligen varit rak på sak mot sitt x. Från första början frågade han snäll om det var ok med dom veckorna som han hade semester, om dom hade planerat något? Efter ett tag så sa han, och messade tror även han mailat att han har barnen dom tre veckorna. Exakt vad vi ska göra har vi inte planerat.Ändå kan hon inte bara säga ok, bra då vet jag det. Eller nja den veckan hade vi tänkt göra si eller så.

Jag menar inte alls att det inte är stressande att vara arbestlös, men det är lättare att anpassa barnens och våran planering egentligne när det bara är min makes semester det ska tas hänsyn till, hade varit något värre om båda dom jobbat och jag inte kunnat anpassa min semseter efter makens. Då hade vi blivit tvugna att ta hänsyn till fyra ev olika tidsperioder, är ju inte alltid man ha frihet att välja sin semesterperiod.

Det var likadant förra sommaren då dom egentligen skulle varit här tre veckor. Då hade jag gett min man en resa i födelsepresent, som vi var tvungna att ta en av veckorna. Vi hade fyra v semester då. Vi fick inga besked då heller tyvärr, det slutade med att det ena barnet var här en vecka. Men då hade vi ju tid för oss själva iom den där inplanerade semestern så det bekom mig inte så mycket då. Däremot så är det väldigt irriterande nu. Jag har sagt till henne i andra fall.. tex när vi skulle hämta kl 18 på fred hon ringer min man o säger ni kan inte hämta förrän 19 för dom var o handlade, då blev jag vansinnig för vi var bortbjudna på middag kl 18.30.Jag ringde upp henne och sa till henne vad jag tyckte o tänkte (utan att för den skull skrika o gapa sa bara att hon kan inte göra så, vi har oxå planer vi ändrar inte vår middagsbjudning för att hon inte kunnat uträtta sina ärenden innan. Vi hämtar alltid sex på fred o lämnar sex på sönd, det vet hon) det slutade med att hon slängde luren i örat på mig.. o messade maken att han kunde växa upp o pojken var färdig att hämta 18.15. Helt plötsligt så hade dom hunnit med att göra vad dom skulle... Det slutade med massa skitsnack om mig.. till alla som orkade lyssna, o att jag minsann inte har med saken att göra. Har även varit andra situationer där jag flippat på henne..så hon vet mycket väl vad jag tycker om henne och hennes sätt att agera. Detta har jag tagit direkt med henne medan hon gärna berättar för barnen vad hon tycker om mig. Så jag försöker hålla mig utanför så mycket det går. Jag försöker även stötta min man, vet ju hur han saknar sina barn.. känns bara som att jag snart inte orkar vara trevlig längre...