Äntligen gift. :)

Grattis 

För mig var det inte en så stor grej att gifta mig. Vi hade varit tillsammans så länge och gått igenom så mycket ihop. Men det är ändå väldigt svårt att komma ihåg att säga "maken" istället för "sambon" och det tog bra lång tid att lära mig skriva mitt namn eftersom jag vanligtvis skriver på mottagningskvitton flera gånger om dagen i jobbet. Så min signatur satt liksom i ryggraden, jag behövde inte ens tänka när jag skrev.

Men nu, snart ett år senare, så har vi landat lite och det känns som att det var meningen att det skulle bli så här  

grattis 

GRATTIS! Och LYCKA TILL!

Vid vår vigsel var det en sak som är lite rolig att minnas tillbaka till. Min man stod i vapenhuset och jag utanför. Jag ville inte att han skulle se mig innan, så planen var att han skulle ställa sig precis framför dörrarna till vapenhuset och sen skulle solisten sjunga en vers och refrängen på en sång och när pianisten sedan började spela den instrumentalt skulle jag gå fram till honom. Där skulle vi lyssna på en sång till innan vi gick altargången fram tillsammans.

Klockorna började ringa, och ringde och ringde och ringde. Alla funderade. Prästen började titta på klockan har det sagts mig. Till slut kom vaktmästaren ut och frågade varför jag inte kom in. Då sa jag: Han ska stå innanför dörrarna!

Efter det fick vi en så fin vigsel som vi (läs jag ) ville ha. Men efteråt har vi lett många gånger när vi pratat om denna klockringning.

Grattis  Snart är jag också fru till världens underbaraste man. Vi har varit ett par i nio år men känt varandra i 16 år. Vi har också hunnit gått igenom en hel del men det har bara gjort våran kärlek till varandra har blivitg starkare.  

Tack alla :) och grattis själva till er som har gift er eller ska gifta er:) det är en helt magisk upplevelse, det tror jag dom flästa kan hålla med om eller hur? :)