Kan inte släppa

Vet inte riktigt var jag ska börja men jag gör ett försöka att få ut min besvikelse på min tärna som är min syster. Jag och min man är nyligen gifta och det här borde vara vår lyckligaste tid men jag känner en viss sorg inom mig som tar bort glädjen.

Min syster (tärnan) har alltid varit lite speciell, vi har alltid tassat på tå kring henne och hennes humör ända sedan hon var liten. Men vi har alltid förlåtit när hon låtsat att allt är som vanligt igen. Hon är antingen supergo och jätteomtänksam till att inte höra av sig veckovis fastän man ringer och försäker höra av sig.

I våras mådde hon dåligt, hon var nykär och flyttade ihop med syn nya kille efter 2 månader. (Det blir för mkt för henne med alla omställnigar så snabbt)  Som vanligt stod vi i familjen bakom detta nya äventyr och vi har stöttat henne från dag 1 då vi alla vill se henne lycklig. Det är hennes fjärde samboförhållande på 10 år.

Hon blev avig mot mig och ville knappt komma och prova min brudklänning hos mig. Behövde ju hjälp med snörningen och det är ju lite tärnans uppgift att hjälpa bruden klä sig på bröllopsdagen. Till slut fick jag iaf hjälp och klänningen satt bra men jag fick fråga flera gånger.

Jag var väldigt orolig att jag inte skulle få ngn möhippa eftersom hon är så labil och inte tål så mkt stress. Mina vänner hörde av sig till henne o ville hjälpa henne med hippan men de fick inga svar men en dag kom ett färdigt program utan någons hjälp så möhippa blev det och den blev kanon:)

Nu till dagen innan bröllopet.  Hon skulle hjälpa oss med lokalen (dekorera) men var där bara i max en timme. På kvällen skulle vi alla träffas, marshalk. tärna och vi. Vi drack bubbel o pratade om bröllopsdagen som skulle komma men min syster (tärna) kom inte förens kl 22 så hon missade allt och började med att gråta när jag frågade henne snällt varför hon kom så sent, vi ville ju mysa med henne på kvällen?  Jag tröstade så klart o sa att det gör inget. Nu tar vi nya tag och imorgon är en rolig och lycklig dag.

Nu till bröllopsdagen. Hos frisör o smink var hon helt tom i blick och jag fick sitta o peppa o säga ja vad kul det här är...... Borde det inte vara hon som peppar mig? Ser på flera foton nu efteråt att något inte stämmer. där fanns ingen glädje hos henne.

Hon var den första att lämna bröllopsfesten, hon och hennes sambo åkte 23:30. hon klarade inte av att vara där mer sa hon till mig och senare fick jag ett sms av hennes kille att de inte stod ut med mamma på festen och att hon förstörde? Förstod inte vad mamma hade med det att göra över huvudtaget. Mamma var den som visade hur lycklig o glad hon var för våran skull och hon höll ett jättefint tal. Viist ibland kan mamma bli för mkt men denna dagen var hon lugn o fin o bara lycklig.

Jag pratade lite med personel på kvällen om hur besviken jag var på min syster och till dem hade hon sagt att hon var ledsen för att hennes sambos dotter inte var välkommen. Barn var välkommen på vår dag och där var 4 barn men bara fram till kl 22 då festen började. Hon har aldrig ens sagt något till mig att de ville ha med hans dotter så hur ska jag kunna veta?

Till mamma drog hon en annan historia om varför de åkte först av alla. Så tre olika historier om varför de åkte hem.

Vi gifte oss den 28/7 och idag den 16/8 har jag fortfarande inte hört ett ljud från min syster sen bröllopet. Ringde henne idag men som vanligt så svarade hon inte.

Förra veckan ringde hon upp mamma o sa att hon inte ville ha någon kontakt mer med henne på ett bra tag. Hon sa en massa elaka saker till mamma och drog upp saker om barndomen mm. Mamma fick varken ringa eller sms henne längre. Mamma blev ju så klart förkrossad och förstår ingenting. Jag är oxå förkrossad då detta tråkiga tar bort glädjen.

Är det ok att bete sig så här? Själv är jag så trött på att lösa alla bekymmer och ständigt tassa på tå för min syster. Jag älskar henne och i början tyckte hon att det var toppen med bröllopet och såg fram emot att vara tärna och detta hade vi lovat varande sen vi var små.

Vet inte vad jag vill med detta inlägg men lite tips o råd skulle jag nog behöva. Hoppas det inte blev allt för rörigt....