Ser att TS inte svarat så jag kan svara för min del i alla fall.
Jag hade heller inte så mycket hjälp, eller hjälp hade vi men ingen med erfarenhet som kunde ge goda råd… så i början då jag insåg hur mycket arbete det var så bröt jag helt sonika ihop. Jag grät och grät och trodde inte jag skulle klara få till allt. För att inte bli en galen ”bridezilla” så intalade vi oss att vi tyckte det var ok att sätta ramen men sen att ta det lite som det kommer och inte tokspika varje detalj…. Vi lyckades dock balansera vardagen och fick planeringen faktiskt nära nog in i minsta detalj men
vi gav lite för mycket förtroende till vissa bitar som vi lät andra axla… ex. jag träffade min frisör först en ggr och visade bilder på hur jag tänkt det, sedan en gång till och så provsminkade hon och gjorde en halvklar uppsättning för att ge mig ett ungefärligt resultat… jag litade till 1000% att hon skulle fixa det perfekt när dagen kom men som sagt… det blev inte som jag tänkt det…
Vi iordningställde inte festlokalen själva men hade tydligt skrivit ner ur vi ville ha det, där igen litade vi till 1000% på att det skulle bli som vi tänkt och åkte inte på bröllopsdagen och tittade… vi fick inte rätt färg på servetterna och det saknades blommor till vissa bord…
Samma med fotografen, han utgav sig för att vara mkt duktig och det är han säkert men resultatet av våra bilder är inte bra… det är ju eg inte riktigt fotografens fel heller… ha ha - då dukningen blev tokig så blev ju bilderna tokiga - då jag blev missnöjd med smink och hår så ja...det syns ju på bilderna ;-(
Vi valde bort att filma vigseln... jag har inget minne överhuvudtaget från vad prästen sa...
Vidare så hade Värdparet jättekul på festen men glömde lite bort att deras uppgift även var att se till att alla våra gäster hade det trevligt. Det blev nästan inga lekar alls på festen då de inte tyckte det behövdes för att hålla uppe festen för de själva hade som sagt kul… jag vet ju inte riktigt hur övriga gäster uppfattade det hela då de bara säger … underbart! då jag frågar… men jag noterade det under festen vilket gjorde att jag blev lite tagen och ”nervös” över att gästerna hade tråkigt… så ja.. min festupplevelse vad inte så bra men hoppas hoppas alla andra hade trevligt 
Som jag nämnt ovan så trodde jag att jag skulle hantera att andra tog beslut i vissa detaljer men som ni kan se så sitter jag ju idag och har hakat upp mig på att jag inte själv tog lite större utrymme… men vissa saker vet man ju inte hur man kommer att reagera på förrän det är försent… så som sagt än hur väl man planerar så kan det bli... annolunda...
Ett I-lands problem säger säkert en del – att jag är bortskämd säger säkert en del och fine, absolut, men det fråntar ju inte det faktum att det faktiskt är så jag känner…
Tips till alla brudpar: Följ eran magkänsla hela vägen ut, tveka inte och se till att ni har en person vid er sida som ni kan prata ut med direkt då det pirrar till i magen och sjung ut... allt jag behövde gjort var att säga till värdparet på festen då jag fick känslan av att festen stagnerat.... vad tror ni ska vi dra en lek... men jag sa inget då jag var rädd att trampa dem på tårna och "klankade" på deras upplägg då de ändå jobbat så hårt i andra detaljer... samma med frisyr och smink... jag var rädd att såra så då tar man smällen och är missnöjd själv...
Ja det kanske låter galet men har man hakat upp sig på något så har man och enda rätta är att göra vad man kan för att ordna upp det