Min mamma frågade varför vi gifter oss Borgerligt

Naw, de va en känslig situation.
Jag ville också gifta mig borgligt, men killen och svärföräldrarna övertalade mig. Jag har också en tro, men den är så individuell att jag inte kan eller vill placera den i en specifik religion och bara utöva den. Jag lär och tar till mig av det bästa av alla religioner jag lär känna..men nu efter ett samtal med världens chillaste prästinna så är jag helt lugn i själen över en vigsel i kyrka.

Jag väljer dock att inte dekorera kyrkan, så mycket respekt har jag för "guds hus" och den är inte min att dekorera inför en viktig cermoni.

Men sålänge du har dina värderingar kvar blir du nog inte ond som din mamma sa att världen hålelr på att bli..inget chip behöver vi heller iaf 50år framåt eller så..
Försök bara att prata med henne, säg att du inte behöver gud som vittne när du avger löftet inför din man..eller välsigna ringarna..cermonierna betyder samma sak ändå..

Ja jag har försökt förklara för henne men hon vill ju inte lyssna... Jag tycker inte ens att det är kul att prata med henne om det får lixom en klump i magen...

Inte fullt en så stark reaktion, men visst fanns det flera som uttryckte att en borgerlig vigsel inte var ett "riktigt bröllop". Den åsikten har de ju rätt att ha, men ni har rätt att göra ert val för det. Men visst känns det tråkigt, om det är personer vars åsikt och respekt man sätter värde på.

Om du har en tro och hur den ser ut har ju egentligen inte din mamma med att göra, även om jag förstår att det kan kännas hemskt för henne om det är väldigt viktigt för henne att du tror. Du och din blivande har ju gjort det här valet, hur tänkte ni när ni bestämde det? Kan du säga som det är?

Sen kan du ju säga till din mamma att Gud finns ju överallt och inte bara i kyrkan. Det viktiga den här dagen är ju kärleken och att ni två har bestämt er för att ni vill leva era liv tillsammans - hur kan det vara ett tecken på ondska?

Vi tänkte att vi ville ha en intim ceremoni bara vi 2 o 2 vittnen.. Jag ha sagt som det är till henne. Hoppas hon kan hålla tyst om det och att hon inte lägger sig i

Jodå, precis samma reaktion här:P
Svaret var att vi inte har något i kyrkan att göra. vårt svar föll inte i god jordXD
Och nej din mamma har inget med saken att göra så om det känns jobbigt behöver du inte förklara er mer. Ni är vuxna människor som gör era egna beslut

Vi har faktiskt fatt den motsatta fragan minst tre ganger, av min blivande mans kusiner och vanner som jag inte kanner alls val. "Varfor ska ni gifta er i kyrkan. Religion ar ju rot till sa mycket ont", och liknande. Det ar lite jobbigt om man inte vill ga in pa en djup diskussion om sina personliga varderingar. Fast eftersom det ar din mamma som fragar och inte nagon du knappt kanner, sa kanske du kan forklara lite for henne utan att kanna att det blir for personligt? 

Aven om jag inte haller med om allt som gors i kristendomens namn eller haller med om alla varderingar som kyrkan star for, sa associerar jag kyrkan starkt med Gud och min egen tro. Darfor valjer vi att gifta oss kyrkligt aven om jag inte ar en person som normalt gar i kyrkan. Jag kanner mig inte som en hycklare for det. Det kanske ar manga andra som gor det, dock. Som kanner att dom inte vill gifta sig i kyrkan for dom haller inte med om allt som sags dar. 

Jag fick radet har pa BT att tanka efter sjalv och sedan kan man ge ett battre svar. Testa det, sa kanske det kanns lattare att "forsvara" ert val. Och visst, det ar val upp till er hur ni gifter er, men det ar anda din mamma som fragar och inte en avlagsen slakting. Att du gifter dig ar nog en stor grej for henne ocksa. 

Joo visst det må va en stor grejj för henne. Men gränsen mellan att lägga sig i eller att bara mena väl.Jag tänker inte låta andra människor påverka mig i mitt val av hur ja gifter mig..