• Anonym (LinaJ)

    Så glad, men får man vara lite ledsen?

    Jag ska gifta mig med min fästman nästa sommar :) Vi är otroligt glada och allt är så spännande. Vi har bokat kyrka och festlokal och kommit igång med planeringen. Gäster som har långt att åka har redan börjat kolla på flygbiljetter och boende :)

    Men nu, häromdagen förlovade sig min fästmans bror med han tjej. SJÄLVKLART är jag så glad för deras kul, så himla spännande!! Men kan inte rå för att jag samtitigt känner mig lite ledsen... de ska också gifta sig nästa sommar som vi. Vi alla bor i olika länder så många kommer få resa väldigt mycket. Vi har planerat ett svenskt bröllop och många som ska komma planerar också att "se Sverige" och några kommer att göra en "eurotripp" av det hela. Jag känner mig så självisk och dum som känner såhär. Jag vill bara vara glad för dem men jag har redan börjat stressa upp mig för vårt eget bröllop och nu stressar jag för två känns det som... Är jag bara löjlig?

    Har jag fel? Har jag rätt att vara lite ledsen eller är det bara otroligt själviskt av mig??

    Behövde få ur mig det...  

  • Svar på tråden Så glad, men får man vara lite ledsen?
  • Chicita

    Fokusera på ert bröllop.
    Det är inte konstigt att du känner dig kluven inför deras. Men låt det inte dra ner din glädje för erat eget.
    Se det som att du har någon i samma sits att bolla idéer med istället Glad 

  • Anonym

    Hejsan!


    Jag förstår hur du känner, och jag kan tycka att man kan låta, "ett par" ha sitt bröllop med bara fokus på detta, om man är nära vänner eller syskon eller så. Min sambos bror och vi började planera våra bröllop ungefär samtidigt, de med lite dålig framförhållning och vi med god framförhållning 1år mellan bröllopen. Men vi sa inget om vårt förens deras bröllop var över och de var hemma från sin bröllopsresa. Vi ville att de skulle få ha sitt med allt fokus från vänner och angöriga. Nu är det vår tur =).


    Men håller med föregående inlägg, försök att fokusera på ert bröllop, och låt bara det andra vara det det är, deras bröllop. =).


    Hur det än blir så kommer det att bli den bästa dagen i era liv oavsett vad!

  • Eleya

    Men enligt tradition får inte syskon gifta sig samma år..just därför att brudparet ska vara de enda som ska få stå i centrum..jag hade blivit skitsur om min svåger hade sagt att han ska gifta sig med hans tjej samma år som vi..nä, de får vänta!


    *Sträva efter att vara tilfreds med livet, så kommer lyckan smygande när du minst anar det*
  • Anonym (samma här)

    Jag förstår precis vad du menar!
    För vår del så meddelade en nära vän som mycket väl visste att vi skulle gifta oss att de gifter sig veckan efter. Kan inte skriva så mycket mer om omständigheterna då jag vet att de är inne och läser här en del.  Kändes dock väldigt tråkigt och lite oförskämt. 

  • Anonym (nygift)

    Vi gifte oss ca 2 månader efter mannens syster, själv tyckte jag inte det var något fel med det men jag kan tänka mig att hon störde sig väldigt mycket på det (hon stör sig på allt). Men mannen friade ju, skulle jag säga nej då för att hans syster skulle gifta sig samma år? Nej, absolut inte.

    Även svärmor gick o gifte sig nu 4 veckor efter vårt bröllop, i hemlighet. Men vi är ju glada för deras skull också. 

  • Anonym (nygift)

    Kan ju säga också att vi inte la oss i varandras bröllop på något vis, utan koncentrerade oss på vårat eget.
    Så det tycker jag ni med ska göra, o bröllop är ju faktiskt underbart att gå på  

  • Anonym (LinaJ)

    Tack för allt ni skriver :) ska försöka fokusera på vårat nu, som känns att det kommer bli grymt!! 

  • pulmonate

    Ja jag tycker också ni får fokusera på ert, men jag förstår dig. Speciellt med släktingar som kommer långt. Jag hade många av mina släktingar som kom ifrån Australien...men vad hade de gjort ifall min bror gifte sig en månad efter? De hade förmodligen bara kunnat komma till det ena. 
    Med min makes släktingar ifrån Italien valde de mellan vårt och kusinens som var 2 veckor före vårt (fast vi bestämde datum först) och valde kusinens pga hur de hade semestern.
    Ta inte åt dig ifall inte alla släktingar kan komma eller om de bara kan komma på det ena. Det är lite synd kan jag ju tycka att det blir så tätt, för man kanske inte träffas så ofta annars och det är en kul anledning att träffas.  


Svar på tråden Så glad, men får man vara lite ledsen?