VF föreslog "hurra" efter vigseln...vad tycker ni?

Vi hade inget hurra direkt efter vigseln, men väl på brudvisningen (gotländsk tradition) på kvällen. Då utbröts ett fyrfaldigt leve för brudparet och det var verkligen ett trevligt inslag. Det var väl en 130 pers som hurrade så det var verkligen mäktigt!

Men det måste ni ju som sagt känna efter själva vad som känns bäst så klart! 

Nu handlar det ju i ert fall om borgerlig vigsel, men jag kan nämna att jag alltid efter den kyrkliga vigseln uppmanar församlingen (=bröllopsgästerna) att applådera de nyblivna makarna. Det brukar bli både stämningsfullt och uppskattat.

Vår borgerliga vigsel kommer att se ut så här efter inledande ord av VF och sång : 

Vigselakt

Ni vill ingå äktenskap med varandra.

Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. 
Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap.

Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag:

Vill du XX ta denna  XX. till din hustru att älska henne i nöd och lust? (Ja)
Vill du XX ta denne XX till din man att älska honom i nöd och lust? (Ja)
(Paret växlar ringar)

Jag förklarar er nu för äkta makar.

”Du får nu kyssa bruden”

När ni nu går ut í livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit. (Text Per Anders Fogelström). 

Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap. 

Välkomna fram att gratulera Herr och Fru XX

Vi blev hurrade för två eller tre gånger på vår bröllopsdag, och det var faktiskt ganska trevligt! Det var inget vi visste om i förväg dock.

Vi gifte oss i en ganska stor kyrka och det kändes som ganska få gäster i bänkarna (det var dryga 60 personer, kyrkan rymmer 10 gånger fler), men när vi gick ut på kyrktrappan och fick ris kastat på oss kändes det som jättemånga. Då utbringade min svägerska ett fyrfaldigt leve och alla hurrade, och det lät väldigt maffigt. Ibland kan det ju vara lite tafatt men här tog alla i och det gjorde också att det kändes som många gäster.

Andra gången kan ha varit efter välkomstskålen och i så fall var det nog toastmastern som föreslog hurrandet, och det lät igen väldigt högt. Men jag är inte helt säker på att det faktiskt skedde

Tredje gången var ett särskilt 3x3 leve efter min svärfars tal under middagen, återigen tog alla i ordentligt.

Så jag tycker att det låter som ett trevligt förslag från vigselförrättaren, och det bjuder in gästerna att "delta" i vigseln och markera att det är fritt fram att lyckönska. Men det är ju viktigt att ni ska känna er bekväma. Varför känns det inte rätt? Är det själva hurrandet ni inte gillar, tror ni att era gäster inte kommer hänga på eller känns det inte bra att ni "ber" gästerna om det (det är ju visserligen inte ni som ber om det utan vigselförrättaren)?

Annars är ju förslagen här ovanför (applåder eller en uppmaning om att komma fram) bra alternativ om de känns bättre. Jag kommer inte på något annat på rak arm.

*puffar denna tråden*

Det lutar åt att det blir "hurra" ändå Anledningen till att det kändes lite "fel" är väl för att vi förknippar det med födelsedagar och inte bröllop, men det känns ju inte HELT fel.

Tack för era åsikter!

Vi gifte oss i kyrkan. Där föreslog prästen det i första vigselsamtalet, att han direkt efter själva vigselakten skulle säga till församlingen: folkets jubet! Det tyckte vi var en roligt ide. Det tog några sekunder, men sedan jublades det på olika sätt friskt bland dem som var där.

Vi hade inget hurrande... Inte en födelsedag ;) Efter en stund så började min familj med kramandet och det fortsatte i relationsordning. Först var det folk som skulle ta kort på oss från alla håll. Sen när kramande och fototagning var över satte vi oss i Limon :)

När jag har vigt ett par och önskat dem all lycka och välgång så brukar jag be dem vända sig om  (om de inte redan står vända mot gästerna) och sedan säger jag "- Mina damer och herrar, jag ger er Herr och Fru Svensson" (ja, eller fru & fru eller herr & herr när det är samkönade äktenskap). Då brukar det ofta bli en spontan applåd från publiken som kommer fram och kramar brudparet.

Givetvis frågar jag brudparet innan om de vill att jag säger så. Jag har ofta ganska långa och personliga vigslar och många tycker det är en bra avslutning