Jag har alltid sagt att jag vill ha något mysigt, typ entjejkväll, med min vänner. Det vet mina vänner och jag tror inte de skulle hitta på någon förnedringshippa av något slag. Jag har dessutom sagt ifrån att jag inte kommer följa med på något sådsnt och förstår inte varför man skulle vilja utsätta sin vän för något hon inte vill. Väldigt bestämd har jag varit.
Så var jag ute med nya jobbet häromveckan. Underbara människor som jag stormtrivs med. Då frågar den ena tjejen när jag ska gifta mig, lägger in det i almenackan och säger att hon känner en väldigt bra manlig strippa. Alla jublade såklart. Och vad tänkte jag? Jamen visst, varför inte!
Vad hände med att jag ville mysa med mina kompisar? Nu vet jag ju inte om det blir någon strippa. Och de frågade om de får ordna en hippa eller om det finns några regler för vem som gör det. Jag sa att det får nog den som vill göra. Och det är ju inte svårt för dem att hitta mina "privata" kompisar om de vill.
Så nu kanske det blir en myskväll och en strippkväll, kanske gör de något gemensamt allihop, kanske blir det ingen. Den som lever får se. Och jag vet tydligen inte vad jag vill