Kämpar med min vikt

Du kan inte vara tjock om det gäller 5kg!! Jag har 10 kg minst o högst 13.! Låt ingen trycka ner dug. Mina föräldrar syskon påpekar det med och det fick mig bara att öka i vikt! Jag var en storlek 34 och nu 38!! Om du tycker om dig själv så är du vacker precis som du är! Simma 45 min 3 ggr i veckan är jätte bra!! Tar du bort godis o snacks till en gång i veckan, äta mer grönt så fixar du det utan problem :)

Eh oj... Jag ska gå ner mellan 25-30 kg till mitt bröllop.. Som är nästa sommar. Har redan gått ner 12... Nu vet inte jag vad du väger.. Men antar att det inte är mycket. Du borde nog ta en rejäl funderare och skita i vad alla andra säger... Ditt liv och din kropp!! Och simmar du tre gånger i veckan är det kanon!! Man ska inte heller stirra blint på vågen.

Jag tycker att jag känner igen det här. Visst skrev du en annan anonym tråd om samma sak för ett tag sedan?

Skönt i så fall att din pappa har backat lite i alla fall. Men det är bara fortsätta köra på.
Det är ditt liv och din vikt. Några trivselkilon är inte farliga.
Och man kan dessutom vara rejält överviktig och ändå vara väldigt hälsosam och ha bra värden.  (värden på provtagningar alltså)

Visst kan jag förstå att man ändå kan känna sig tjock och plufsig. Det är inget som sitter i antal överviktskilon, utan mer i huvudet på en själv. Och om man då får höra konstant att man är tjock så gör det ju inte saken bättre...
Det du behöver jobba på är din självbild. När du inser att du inte är "tjock" utan helt normal, så kommer dina föräldrars ord att svida mindre. Och då kan du lägga det bakom dig.
Din kropp är din kropp,och även om det är av omtanke som dom gnäller på dig så kan dom ändå inte bestämma hur du ska se ut. (gnället kan baseras på omtanke, men det är inte så omtänksamt att gnälla).
 

Jag känner också igen det här, och tror att vi skrev mycket till varandra i den förra tråden. Och jag kan bara säga som Chicita, skönt om iallafall pappa börjat lyssna på dig.

Jag väger jättejättemycket men har haft turen att aldrig någon kommenterat mitt utseende. Förstår att det måste vara jätte tråkigt.

Faktum är att jag tror att jag igår kom fram till något. Min blivande man älskar mig som jag är men stöttar mig om jag vill gå ner i vikt, vilket jag vill. Igår var en speciell dag för oss, vi var och tittade på kyrkan och värdshuset som vi bokat. Så vi lagade en riktig festmåltid och drack ett gott vin och hade allmänt trevligt. Men jag blev så äckligt mätt så jag nästan blev sjuk!

Jag började nästan gråta och sa till honom: jag måste sluta äta så mycket, hjälp mig! Och han svarade: men jag kan inte hjälpa dig. Jag kan stötta dig men du måste göra jobbet. Jag kan inte hålla för munnen på dig och förbjuda dig att äta.

Och precis så är det. Jag måste göra jobbet själv. Och det har kanske ingenting med ditt problem att göra. Men jag känner att antingen vill du gå ner i vikt för din skull och då kommer det att funka. Simmar du tre gånger i veckan har du snart lyckats.

Men är det så att du vill gå ner i vikt för andras skull så är det svårt. Då har du inte hjärtat med dig. Då tror jag du måste bestämma dig för att du duger som du är, och verkligen tycka det. Kanske enklare sagt än gjort. Men då sitter det "bara" i självkänslan. Du känner att du inte duger eftersom du får höra .

Jag skulle bli så arg på mina föräldrar eller vem det nu är, så jag skulle tillslut be dem att vi slutar träffas om de inte har något annat att prata om än vad de tycker är fel på mig.

Önskar dig lycka till med viktnedgången, om det är vad du vill. Kram

Va tråkigt att dina föräldrar hackar på dig om din vikt, de borde ju stötta dig inte trycka ner dig. Som någon annan nämnde i tråden gäller det bara 5 kg så är du ju knappast överviktig.

Det viktigaste är att du tycker om dig själv för den du är och att du har någon som älskar dig för den du är som kan stötta dig (och när det behövs även trösta). Å' det tycks du ju ha.  Försök att skaka av dig deras kommentarer, vet att det kan vara svårt.

Om du vill gå ner i vikt, så gör det för din egen skull, inte för någon annans.

Själv så har jag 12 kg att gå ner, har gått ner 5 av dessa nu, så det är "bara"  7 kg kvar. Målet är att komma tillbaka till stl 36. Jag höll förrut på med utförsåkning på väldigt hög nivå och fick problem med knäna som resulterade i söndertrasade knän för rästen av mitt liv. Fick ligga i sängen i över 2 månader då jag inte kunde gå då det gjorde för ont att stå upp. Under den tiden gick jag upp 12 kg, som jag sedan inte gått ner.  Men nu jävlar!