Hur håller man igång glöden? Hur ska jag få honom kär igen?

Det där första pirret försvinner efter ett tag. Speciellt för killarna verkar det som.
Om du vill ha en kille som sitter och beundrar dig som en lycklig hundvalp hela tiden så tror jag att du kommer bli missnöjd efter ett tag, vilken kille du än träffar.
Förhållanden funkar sällan så, den biten försvinner efter några månader i de allra flesta fall.

Om du inte kan accptera det och tycka att det är ok så är du kanske inte redo för ett seriöst förhållande helt enkelt... 

Bästa sättet att hålla glöden levande är att göra saker för sin partner. Inte att förvänta sig att partnern ska göra saker. Och att man låter förhållandet utvecklas. Att göra något för den andre behöver inte vara något avancerat, dyrt eller sexuellt. Utan det kan helt enkelt vara att man tvättar sin partners kläder och viker ihop dom fint - utan att denne ber om det. Att komma hem till ett städat och fint hem är också en stämningshöjare...
Att se till att man har samma grundvärderingar och även att man har egna mål med livet är också viktigt för att ett förhållande ska lyckas, samt att ge varandra egen tid.
Att umgås för mycket kan vara rena döden för förhållanden till och med, för man kan lätt tröttna på varandra även om det inte känns så i början.
Å andra sidan är det väldigt viktigt att kunna lita på varandra, så att den där friheten inte blir ett orosmoment för den andre. 

Du kan ju försöka hitta på små roliga/romantiska saker tillsammans med honom, skriv små brev, överraska honom. Ta några dagar ifrån varandra för att hinna sakna varandra och hitta sedan på någon aktivitet tillsammans. Kan hålla med din pojkvän om att trygghet är ju skönt att ha i ett förhållande, men kan ju hålla med dig om att det absolut är trevligt att också ha lite glöd och förälskad känsla också. Man kan absolut inte tvinga fram känslor hos någon annan, men gör så som jag skrev och ha lite tålamod så dyker det säkert upp förr eller senare, dessutom går ju den där intensiva förälskade känslan upp och ner för de flesta antar jag. :) Visa honom din kärlek, så ordnar sig nog allt snart. :)

Nu står jag mitt i matlagningen i köket och har hungriga barn som väntar, därför har jag inte läst igenom vad de andra skrivit.

Man kan inte hänga upp ett förhållande på att man ska vara ynkär med det där specialla pirret i magen och känslan av att man inte kan andas om man inte är intill varandra.
Då blir det många korta förhållanden genom livet.

Varför inte tycka att det är toppen att han älskar dig, att han känner trygghet i erat förhållande trots det som varit?
Det låter väldigt tråkigt att det ska blir diskussioner kring det här ämnet, för det kan ju göra att han lessnar tillslut.
Hur kan du sakna kärlek då du har någon som älskar dig?
Du skriver att du behöver honom, men du har honom ju?

Vad är det du egentligen menar att du behöver?
Någon som bara ser DIG och inte kan vara ifrån dig en minut?
Någon som messar massa gulligt tre gånger i minuten bara för att ni inte är i samma rum?
Ska du jaga efter sånt istället för ett riktigt förhållande, då är du nog inte mogen för den kärlek som han vill dela med dig.

Jag och min sambo har varit tillsammans o 3½ år snart och jag är lite av den typen som kan känna mig pirrigt kär lite då och då i samma man.
Det blir inte sämre med åren om man bara påminner sig om varför man föll för vandra och hela tiden är uppmärksam på de små kärleksfulla sakerna man gör för varandra.
Trygghet och äkta kärlek är inte sämre än att vara nykär.

Sök hos dig själv istället för hos honom.
det är du som är rastlös och söker bekräftelse. Det är du som har ett öga på "andra2 både för bekräftelse och som verktyg att styra med.
det är du som inte vaknade upp förrän du riskerade att mista honom.

Du säger att du vill att han ska känna samma sak som du gör.
vaddå?
En orolig rastlös osäkerhet som är helt känslostyrd?
Det är väl jättebra om han bottnar i mer bestående känslor än just de där som bara är förälskelsesubstanser som man kan knarka ner sig med ett tag. DE känslorna är sådana där uppslikande som gör att rådjuren skriker av brunst, tjädrar och orrar slåss och kaniner pippar som just kaniner. Egentligen inte så himla smickrande.
Betydligt mer värdefullt är den kärlek som stannar efter att man upptäckt varandras ovanor och olater och som ändå väljer förhållandet. Den kärlek som tänker på den andres bästa och ens gemensamma liv, mer än på hur djupt man kan drunkna i den andres ögon eller när man nästa gång får slita av sig alal kläderna.

Jag tycker du verkar mer intresserad av att han (eller någon) ska vara handlöst förälskad i dig, än vad du är intresserad av kärlek, tvåsamhet och ett förhållande.

Frågan är om du egentligen vet vad DU känner för honom, mer än själva förälskelsen. vem är han för dig? Och viktigare: vem är du för dig själv? Kanske ska du lägga mer energi på vem du själv är och vad du vill med livet, än på något annat.
Du är ung-var noga med att inte definiera dig själv och ditt värde genom vad någona nanan känner elelr inte känner. Låt inte jakten på känslokickar vara ett mål i sig, utan ta reda på vem du är och vad du vill-oavsett vem du har vid din sida.

Alldeles för många tjejer har genom tiderna "glömt" att ta ansvar för sin egen framtid, utan varit helt nöjda med att de lyckats plocka den eller den killen. DÅ förlorar man lätt sig själv. eller missar åtminstone mycket. 

Men om han älskar dig är han ju kär, fast ännu starkare.

Du har nog rätt i att du inte vet vad du vill och behöver riktigt och att du behöver hitta dig själv och bli tryggare i dig själv innan du kan ha ett mer långvarigt och fungerande förhållande.

Har man hittat en person man mår bra tillsammans med finns det ingen anledning att göra honom osäker för sin egen skull. Då vill man inte göra det mot honom, då vill man att han ska känna sig trygg i det han har.
Trygghet är inte detsamma som att han är lat och inte bryr sig längre och sluta visa att han tycker om dig.
Om det blir så får man säga ifrån och blir det inte bättre är killen inte värd tiden längre.

keiraknightley skrev 2012-11-27 16:38:56 följande:

Jag tycker det ar lite tidigt att tappa dom kanslorna redan efter 1 ar. Dessutom tycker jag det ar lite oroande att han har talat om for dig att han "inte ar kar". For mig ar "att vara kar" inte bara att man blir helt pirrig i magen jamt utan yttrar sig pa manga satt. Om man rent ut sager att man inte ar kar (men att man alskar nagon anda) sa tycker jag det later mer som vanskap. Jag vet par som har varit gifta i sakert tio ar men fortfarande 'flortar' med varandra, haller varandra i handen och ser allmant foralskade ut. Kanske inte jamt men ganska ofta. Om detta ar vad du vill ha sa tror jag faktiskt att du kan fa det. Jag tror inte det ar helt orealistiskt.

Jag tror inte att foralskelsen behover forsvinna, men du maste acceptera att den andras. Kanske istallet for att fa fjarilar i magen sa fort han ror dig, sa kommer du stjala en blick pa honom nar han star och diskar i en smusig t-shirt och tanka att han ar den snyggaste killen du nagonsin sett. Den sortens foralskelse tror jag man kan ha kvar aven efter fjarilarna avtar lite.

A andra sidan ar du sa ung att du antagligen inte kommer hitta "den ratte" forran om flera ar. Det ar under denna perioden du ar i nu som du kommer att upptacka vad du sjalv vill ha fran ett forhallande, vad du inte vill ha, och hur man far det. Du har gott om tid pa dig! 

Jag tänker mig att det inte är jättelänge sedan jag var ung  Och jag kan minnas att ha varit i samma sits som du. Det kanske inte är prekanden om den hur den evigvarande kärleken ska se ut som du ar ute efter, för det här kanske inte kommer vara evigt. Dessutom är du ung och de samma regler gäller inte. 

Mitt råd är att du får slå dig tillfreds med att det så en relationer ser ut. Det svänger. Vissa teoretiker på ämnet menar att det alltid är så att någon är mer kär en tid än den andra, men att en relation överlever om denne balans svänger fram och tillbaka. Så försök acceptera att det nu är hans tur att vara mer kär och att det inte gör något. Det kommer naturligt att svänga igen. 

I din ålder skulle jag nog också tänkt att jag skulle manipulera honom genom att visa han vad han kan gå miste om, en tanke som även i dag kan slå mig. Men tro mig, detta är bara destruktivt och gör varken dig eller honom lyckligare. Det kommer bara att slå illa tillbaka. Var häller ärlig om hur du känner. Han kanske tycker du är jättegullig eftersom han kanske minns att det vara andra vägen förut. Och gör häller som de andre föreslår: gör fina saker för honom och visa honom hur bra och omtänksam du är i stället för hur mycket du flirtar med andra. Det lönar sig