Förvirrande förhållande

Hej,

Jag har träffat en man i ett och ett halvt år nu... Egentligen borde vi nog inte vara tillsammans längre... Vi borde inte varit tillsammans överhuvudtaget kanske. Så känns det iaf just nu. Men trots det så känner jag väldigt starkt för honom, jag är ganska fixerad vid honom... Tänker på honom hela tiden.

Förhållandet har varit upp och ner. Både han och jag har problematiska bakgrunder. Jag har blivit misshandlad vid många tillfällen i mitt liv. Och han har gått igenom ett fruktansvärt krig och hans ex plågar honom fortfarande angående vårdnaden om dottern..

Jag känner att jag inte borde ha gett mig in i situationen. Att jag inte borde ha stannat. Men jag kunde inte låta bli. Det kan jag fortfarande inte..

Han frågar mig "Vad har du gjort med mig? Jag har aldrig känt såhär...." Det har kanske inte heller jag tänker jag...

Han frågade mig "Älskar du fortfarande din exman?" Jag sa "ja... ...om han dör vill jag gå till honom". Men egentligen var det inte riktigt så. Jag menar snarare att ja, jag känner lite för honom fortfarande. Men jag vill aldrig gå tillbaka till honom. Jag vill begrava honom i mina tankar... Så att jag blir av med honom. Det har inte varit lätt för mig. Min exman är den mest otroliga stalker... Annars hade saker och ting varit mycket lättare. Dessutom var han en riktig sadist...

Så... Det är inte lätt... Men när jag sa såhär till min nuvarande pojkvän så svarade han: "Om du älskar honom kan du gå tillbaka till honom. Det är bättre att vi bara är vänner". Så sa jag nej! Det är ju inte så jag menar.

Jag blir irriterad på min pojkvän ganska ofta. Ibland säger han att han älskar mig, vill att vi reser, att vi åker bort kanske ett helt år. Nästa stund... Är han inte redo för att flytta ihop trots att vi ses i stort sett varje dag och ibland flera dygn i sträck...

Fattar inte?