Barnlängtan...

Vi sitter i samma båt fast min M2B har fast jobb men funderar på att byta efter bröllopet..

Jag längtar jättemycket! Vad roligt det ska bli med "resten av livet"! :D Jag tycker inte alls att vi är för unga! Det finns för och nackdelar med att vara ung mamma, men likväl med att få barn senare i livet. Det där är väldigt personligt!

Min största grej är att jag vill resa. Vi sa för ett par år sen att vi borde vänta just på grund av det "för att vi ska göra allt de där man ska innan barn". Nu två år senare när vi verkligen börjat planera för familj o framtid tittar vi tillbaka och de finns inte mkt vi gjorde under de två åren som vi inte kunde gjort med barn?? Faktiskt.

Bara ni kan avgöra hur just ni känner. Jag har gjort mycket, rest och sett en massa, jobbat, pluggat och bott utomlands ett par år, tagit student och snart universitetsexamen. Jag känner att jag gjort mycket redan (mycket mer än de människor som säger att jag måste "passa på o göra saker" - hallå?!) och jag ser inte barn som ett hinder för att fortsätta på samma spår! :) Visst blir det annorlunda, men de behöver inte vara negativt. Så känner vi i alla fall :D 

Det som oroar mig är jobb, precis som du säger. Men sen tänker jag tvärs om, tänk om jag oroar mig en massa för jobb och sen ett par år senare när jag jobbat och vi ska ha barn så kanske de blir svårt med det istället? Och då har jag missat en massa "tränings- och försöksår" i jakten på potentiell karriär. Jag tror att om man är pigg och alert och villig att jobba så finns jobben, du kanske måste flytta på dig men de finns alltid jobb. Du kanske måste klättra till drömjobbet, ta något udda på vägen? men de finns där. Hur många får ett kick ass startjobb som de aldrig byter ifrån idag?  Få förunnat. Jag tror jobbsituationerna kommer variera genom livet och man kan inte bara fokusera på de, även om man ska vara ansvarsfull och tänka över det hela. Du har ju en bra utbildning, det är mer än många andra unga mammor har! Att ha ett jobb är också bra jag säger inget annat, men de kommer liksom aldrig att finnas en helt perfekt tid att skaffa barn, det finns alltid något som känns "ivägen". Kanske finns det något kul ströjobb du kan ha vid sidan av graviditeten eller ett vik som ger erfarenhet sen :) Det är ju också värt det, även om SGI blir lägre! Man kan inte få allt! :)
 

Tack snälla för ditt svar, och det är faktiskt väldigt vettigt allt du säger. Mitt hjärta säger som sagt att NU är den bästa tidpunkten att skaffa bar, men samtidigt känns det så otryggt att starta familj utan att riktigt ha en stabil ekonomi, där vi vet var nästa inkomst kommer ifrån och hur mycket det blir. Sen blir det ju naturligtvis som man gör det, det behöver ju inte bli svårt bara för att vi tror det Har alltid velat ha barn ung och man blir inte direkt yngre, man bara undrar när det ska bli enkelt

är i nästan samma sits. skillnaden är att min fästman inte riktigt vill ha barn... pluggar till sjuksyrra och är klar sommaren jag ska fylla 23. vill helst då gifta mig och ev börja fundera på barn... men vet inte hur det blir då min fästman inte är så sugen på barn och inte giftemål för den delen... 

Vi är också i typ samma sits... Jag fyller 23 senare i år och jag började nyligen på en utbildning till målare som jag blir klar med om exakt ett år. Där efter måste jag ju gå som lärling i ca 2 år för att bli en färdig målare. Min sambo har fast jobb.

Grejen är att, i somras bestämde vi att, efter nyår skulle vi börja försöka bli gravida. Men sen kom jag ju in på min utbildning. Jag som redan innan hade fått vänta typ 1 år på att min sambo skulle bli redo. Nu måste jag vänta på mig själv... Sen hjälper det ju inte att nästan alla som går utbildningen har barn och de pratar om sina barn..

Jag känner mig verkligen otålig och funderar på om vi ska börja försöka iaf nån månad innan min utbildning är slut och ta en paus mellan utbildningen och lärling.. men det känns inge bra det heller.. så kluven 

Jag hoppas att det löser sig för er, och för mig. Jobbigt att vänta på att livet ska ordna sig först bara.

Hehe, jag känner igen det här så himla mycket. Jag är klar med utbildningen till sommaren bara en månad före bröllopet, jag har mer eller mindre redan praktikplats, min blivande jobbar och tjänar bra och allt ligger till rätta för att börja försöka på bröllopsnatten. Känns som jag exploderar om jag inte föder snart

Men jag har kommit fram till att jag njuter av denna längtan något oerhört mycket också. Så jag ska njuta av den en stund till. Inte minst njuta möjligheten att sova länge på helgen, äta frukost på stan, träna ihop, låta det vara sjukt stökigt i dagar i taget, spontanövernatta hos en kompis och leva livet utan förpliktelser (på helgerna i alla fall..)