utdrag av mitt tal till min m2b, vad tror ni?
Här kommer den fösta delen av talet till min man, tar tacksamt emot feedback!
Som ni alla vet så har jag inga större problem med att prata
Men.. när det kommer till att säga vad hjärtat känner kan
det bli lite värre, speciellt när det sitter nästan 100st och lyssnar.
Jag hade kunnat börja detta tal med att säga ***** jag
älskar dig, eller känslorna är lite ”all over the place”, störst av allt är
kärleken eller nått annat fint som till och med kanske förväntas att jag ska
säga.
Men nu står jag här, som din fru, fru *********.
Du och jag ***** har under dessa *år varit med om många saker tillsammans,
många fina minnen och händelser som gjort att jag stå här med dig idag, vi har
även fått uppleva både sorg och andra tråkigheter tillsammans, men trots att vi
blivit "nedknuffade" så har vi ändå rest oss upp och blivit starkare av det.
När vi just hade träffats befann vi oss på olika ställen i
livet, du hade barn jag hade…inte barn.
Men vi möttes på halva vägen, jag saknade en trygg fast punkt, du saknade det som fanns utanför vardagen.
Vi passade som handen i handsken.
Du och jag *****, är ganska lik varandra fast ändå så olik
varandra, du kan få mig att skratta åt i princip ingenting, du kan också få mig
förbannad för i princip ingenting, och det är så jag vill att det ska vara.
Och det du ger mig kan ingen annan ge mig,Tack för du ger mig den trygghet jag behöver, tack för du alltid finns här vid min sida, Tack för att du låter mig vara mig själv, tack för att du älskar just mig!