Mariaa skrev 2013-04-27 13:43:19 följande:
Åååh, grattis till att du har funnit lyckan och en så vacker tanke med fjärlien!
Då vet både du och jag nästan vad vi pysslar med den här gången då.
Tänk att vi fått en chans till kärlek, lycka och den underbara gråa vardagen som man sällan upplever med män som inte är så snälla.
Jag och mitt ex var redan olyckliga tillsammans eftersom han är en ganska känslokall man som inte kan visa känslor och jag är en sån som älskar kramar, pussar, mys och ömhet. Det var så många fler saker än känslokyla som gjorde det till en kass relation men det är inget jag vill sitta och skriva i den här underbara tråden.
Man kan säga att vi var för olika för att passa ihop.
Men spiken i kistan kom när jag var med om ett trauma och mitt ex slängde ut mig med orden:
Jag vill skiljas för jag klarar inte av att leva med ett offer.
Det är nog första gången i hela mitt liv som jag känt hat mot en annan människa. Tack vare min livsvilja, min underbara omgivning, min blivande man och min terapi så tycker jag bara synd om mitt ex och är oerhört tacksam för att jag fick chansen att börja om på nytt och uppleva lycka.
Jag är tacksam varje dag för att jag lever och att jag mot alla odds fått möta en underbar man. Det ger mig sån energi och lycka att det är svårt att beskriva.
Ja, vi hade rätt stormigt också. för mig var det när han skällde ut mig när jag låg i en febertopp att alla orkar att städa fast det är sjuka osv och sen slängde ur sig att han blev slagen med en spik i skulle han göra detsamma på mig? och att han kunde gräva en grop i trädgården så kunde jag lägga mig där, efter det började jag planera min flykt med min dotter, jag blir sjuk av oro när hon är hos honom för jag vet hur mycket han skrämmer henne, vi ligger i vårdnadstvist. Jag är så glad för min nya kärlek. En som äntligen förstår mig. Vi har i stort sett samma diagnos, Aspberger