Åka på bröllopsresa utan barn - Kaos om barnets mormor är barnvakt! Vad göra?

Jag och min sambo ska gifta oss i sommar och jag vill verkligen åka på en bröllopsresa ca 10 dagar ensam med honom. Jag har barn sedan tidigare och jag och min sambo har aldrig varit iväg själva, och vi har sällan gjort saker själva utan min dotter.

Tanken är att min dotter ska bo hos mina föräldrar under tiden som vi är iväg på bröllopsresan. Jag börjar dock bli mer och mer nervös över detta.

Min mamma djupanalyserar allt min dotter säger och min mamma tycker att hon har rätt att berätta saker för min dotter om tex hennes biologiska pappa, som jag inte anser att ett barn i den åldern behöver veta. Jag och min sambo har grundligt diskuterat hur mycket vi tycker att min dotter ska veta i vilken ålder (om tex vad hennes biologiska pappa gjort och varför de inte ses), men detta respekterar inte min mamma. Vid de tillfällen som min mamma berättat saker för min dotter som jag och min sambo aktivt valt att vänta med att berätta för min dotter så har vi tagit upp detta med min mamma och sagt att vi inte accepterar att hon gör så. Det tar alltid hus i helvete!!

Hon säger tex "ojojoj du kommer få problem som förälder när NN blir tonåring eftersom du undanhåller så mycket från henne". Jag har ibland frågat min mamma vad hon tycker att jag undanhåller för min dotter som jag borde ha sagt till henne i denna ålder. Att hennes far släpade mig från rum till rum i håret och slog mig blodig? Att han var notoriskt otrogen och fick barn med andra kvinnor? Samtidigt som jag då naturligtvis inte får svartmåla den biologiska fadern.

Min mamma har ALLTID en åsikt om min barnuppfostran (jag är för sträng, jag arbetar för mycket (37,5 timmar/vecka), jag lagar inte rätt sorts mat till dottern, dottern har minnsan fått stå tillbaka (då jag hade lunginflamation och inte kunde ta hand om henne lika väl som vanligt utan hon fick sysselsätta sig mer själv och det blev mer TV än normalt). Mina föräldrar har förväntat sig och pressat mig till att studera trots att jag då var ensamstående med min dotter. Studierna innebar att jag stundvis fick plugga hårdare inför tentor, att jag studerade ca 18 timmar/ dygn sista veckorna innan deadline för mitt examensarbete. Jag försökte få livet att gå ihop och pressade mig själv till det yttersta på alla plan.... men det enda min mor gjorde var att beklaga sig för att jag inte var supermamman samtidigt. Å ena sidan säger hon "du måste ju bara klara den här tentan-du har inget annat val här förstår du väl...." å andra sidan säger hon "ojojoj stackar NN, du ger henne ingen tid, hon får minnsan stå tillbaka".

Min mamma erbjuder sig att hjälpa till ibland... hämta på dagis/skola ca 1 gång per månad... men jag vill oftast inte ha hennes hjälp. Det slutar nämligen alltid med en uppläxning om allt jag gör fel som förälder, och min dotter kommer hem och säger: mormor säger att...

Ja detta var bara några exempel vad min kära mor säger och gör.

Så för att sumera det hela så är jag väldigt nervös för att min mamma ska påverka min dotter när vi är på bröllopsresan, berätta saker för henne som jag inte tycker är på min mammas plats att lägga sig i. Sen är jag nervös för att komma hem från min romantiska resa med min sambo och mötas av en uppläxning av allt jag gör fel....

VAD SKA JAG GÖRA?

Skippa bröllopsresan? Ta med dottern på resan fast jag egentligen vill ha den där enda resan i vårt liv som vi åker på själva? Eller åka iaf? Hur ska jag tänka?