Föräldrar som inte bryr sig

Har ingen något råd? Kan vi strunta i dom eller ska vi bita ihop och ta falska grattis?

Mår du dåligt av att ha dom där finns det väl ingen anledning att bjuda dem.
det viktiga är eran kärlek till varandra, inte att glädja släkten.
Men det är bara vag jag tycker. 

Men vad skulle dom andra gästerna säga ? Och hur förklarar man?

Om någon gäst skulle fråga är det väl bara att säga sanningen.
Vi kommer inte överrens med våra föräldrar så vill fira dagen med dem som glädjs åt oss.
Det tjänar inget till att ljuga tycker jag...
Frågan kanske inte ens kommer på tapeten heller... 

(Väljer att vara anonym för att inte ställa till det eller såra någon, som ev räknar ut vem man är. Står annars för allt jag tycker och skriver, men onödigt att skrika till BT om vem/vilka osv)

Vi har lite fnurror i släktena,,vi bjuder dem inte,,,vi vill ha gäster som är där för VÅRAN skull som ett par,,inte för min eller m2bs skull utan för våran som ett..

får se om det ändras på vägen,,då vi talat om för vederbörande att om de inte vill vara med i våra barns liv och därmed får oss på köpet så uttalar vi dem orden till varandra och inte bara lever så,,det fick dessa personer att tänka om (inte alla) och det ger lucka till en ev inbjudan,,tiden får utvisa...

SÅ, ni är inte ensamma om knepiga familjesituationer. Se bara till att du och mannen är helt överens och känner samma saker,,för släpper nån av er så kommer ni såra den andra,,till en början iaf. Stå på er som ett!!

Lyckönskningar

Usch, jag tycker så synd om dig. Samtidigt är det lite gott å läsa att vi är fler i samma situation.

Blivandes föräldrar är glada. Hans mamma är så glad att hon gråter lyckotårar hela tiden  Min pappa säger inte så mycket, så det är så han är som person, men jag märker ändå att han är glad. Jag har dock inte haft kontakt med pappa under hela min uppväxt, så jag påverkas inte lika starkt av hans åsikter. 

Min mamma däremot är helt otrolig. Hon vill aldrig prata om bröllopet, och om jag nämner det, så börjar hon alltid prata om något annat. Hon frågade mig en gång om min morbror och hans fru skulle komma, vilket jag svarade att jag trodde då dem är bjudna, och undrade varför hon frågade och om hon hört något. Då skrattar hon hånfullt och säger att det inte är precis det dem pratar om. Så min mamma pratar alltså absolut inte om bröllopet med våra släktningar...?

En gång gjorde hon mig dock jätteglad då hon frågade om bröllopet och planer. Om jag och blivande skulle sova till samman eller var för oss natten före, om vi skulle gå upp altargången samman eller om jag skulle gå ensam. Samt lite småfrågor som ledde till dessa frågor. Då visar det sig att allt hon ville säga var att om det fanns plats i vår lägenhet, ville hon gärna sova där så hon kunde spara pängar och att om jag skulle gå upp med min pappa, så skulle hon bli så besviken att hon skulle ha svårt att vara med på dagen. Hon skulle känna sig hånad då hon har haft mer kontakt med mig än honom.

Jag vet ärligt talat inte vad allt detta är.. Kanske svartsjuka för att hon själv inte varit gift eller haft något förhållande som har funkat. Och så vill hon väl att dagen på något sätt ska handla om henne.

I likht med dig har jag också varit inne på tanken att inte bjuda, men det är ju ett så tydligt statement och det kan aldrig göras ogjort. Har även funderat på att bryta kontakten helt och hållet, då allt detta bara är en liten del i det hela.  Men där är ju samma sak. 

Jag har kommit fram till att hon får komma, och jag är livrädd för att hon ska förtöra dagen med någon elak kommentar eller liknande. Men min blivande stöttar mig och jag ska försöka inte ta åt mig av hennes humör. Skulle jag inte juda henne skulle jag ändå sitte med en klump i magen hela dagen.

Vet inte hur det blir för dig, men även om du inte bjuder dem, kommer dem ändå till att finnas där på något och kanske förstöra dagen mer än om ni bjöd dem.. 

Nu har jag inte alls varit i samma situation som TS och senaste Anonym (20:22) men jag tycker att det är helt ok att inte bjuda föräldrar om man känner att det kommer att innebära ett stressmoment om de kommer eller att de inte är glada för att man gifter sig. Däremot tycker jag att man bör berätta för dem att de inte kommer att bjudas in och varför, innan man skickar ut sina inbjudningar, annars kan nog relationen bli ännu sämre än vad den redan är...

Anonym skrev 2013-02-08 20:22:38 följande:

Usch, jag tycker så synd om dig. Samtidigt är det lite gott å läsa att vi är fler i samma situation.

Blivandes föräldrar är glada. Hans mamma är så glad att hon gråter lyckotårar hela tiden Min pappa säger inte så mycket, så det är så han är som person, men jag märker ändå att han är glad. Jag har dock inte haft kontakt med pappa under hela min uppväxt, så jag påverkas inte lika starkt av hans åsikter.

Min mamma däremot är helt otrolig. Hon vill aldrig prata om bröllopet, och om jag nämner det, så börjar hon alltid prata om något annat. Hon frågade mig en gång om min morbror och hans fru skulle komma, vilket jag svarade att jag trodde då dem är bjudna, och undrade varför hon frågade och om hon hört något. Då skrattar hon hånfullt och säger att det inte är precis det dem pratar om. Så min mamma pratar alltså absolut inte om bröllopet med våra släktningar...?

En gång gjorde hon mig dock jätteglad då hon frågade om bröllopet och planer. Om jag och blivande skulle sova till samman eller var för oss natten före, om vi skulle gå upp altargången samman eller om jag skulle gå ensam. Samt lite småfrågor som ledde till dessa frågor. Då visar det sig att allt hon ville säga var att om det fanns plats i vår lägenhet, ville hon gärna sova där så hon kunde spara pängar och att om jag skulle gå upp med min pappa, så skulle hon bli så besviken att hon skulle ha svårt att vara med på dagen. Hon skulle känna sig hånad då hon har haft mer kontakt med mig än honom.

Jag vet ärligt talat inte vad allt detta är.. Kanske svartsjuka för att hon själv inte varit gift eller haft något förhållande som har funkat. Och så vill hon väl att dagen på något sätt ska handla om henne.

I likht med dig har jag också varit inne på tanken att inte bjuda, men det är ju ett så tydligt statement och det kan aldrig göras ogjort. Har även funderat på att bryta kontakten helt och hållet, då allt detta bara är en liten del i det hela. Men där är ju samma sak.

Jag har kommit fram till att hon får komma, och jag är livrädd för att hon ska förtöra dagen med någon elak kommentar eller liknande. Men min blivande stöttar mig och jag ska försöka inte ta åt mig av hennes humör. Skulle jag inte juda henne skulle jag ändå sitte med en klump i magen hela dagen.

Vet inte hur det blir för dig, men även om du inte bjuder dem, kommer dem ändå till att finnas där på något och kanske förstöra dagen mer än om ni bjöd dem..

Ursäkta formuleringen men, GUD VAD SKÖNT att man inte är ensam. Min mor verkar, på de du beskrev, väldigt lik din. ALLT handlar om henne och de är synd om henne. Och hon är inte smack intresserad. Har även funderat på att bryta med min mamma, men hon och min pappa är gifta (hade ett jätte litet bröllop med två vittnen) och han vill jag inte bryta med. Hon har vart rent utsagt elak emellanåt. Hon har väldiga alkoholproblem, vilket hon skyller på mig för jag var så elakt barn. Men de hör inte hit.

Man kanske ska gå på din linje för du har en poäng med att de kanske kan förstöra dagen mer att inte bjuda dom.,

Säg till dom att ni tänker strunta i att bjuda dom pga att de inte verkar vilja medverka. Att det känns ledsamt men ändå bäst för alla.. änligt men bestämt. Säg som det är till era vänner, de är ju som sagtÄNNER och bör stötta er i detta. kram o lycka till

Vad gäller det första citatet så känner jag helt klart igen mig, men då är det mina svärföräldrar, eller jag min m2b:s far och plastmamma (de har varit gifta i över 20 år) som inte vill prata om vårt stundade bröllop - jätte tråkigt.

Exakt samma sak, svarar inte, byter ämne och de har inte ställt en enda fråga om bröllopet eller hur det går md planeringen.

Blir väldigt ledssen och irriterad. Men jag försöker att skaka av mig det, vilket inte alltid är så lätt.

Men jag tröstar mig med att min svärmor (min m2b:s biologiska mamma) tycker att det ska bli jätte kul och hon är super rar. =)

Så jag kan verkligen förstå dig att det måste vara super jobbigt för dig och speciellt när det är dina egna föräldrar och speciellt din mamma.

Även om hon har varit och är fortfarande egoistisk och näst intll elak ibland (om jag förstår det rätt på vad du skrivit i dina andra inlägg?) så är det ju trotts allt din mamma.

Vilket för mig in på de två andra citaten.

Jag förstår att ni inte vill bjuda folk som har en negativ inställning till ert bröllop. Men om ni inte bjuder era föräldrar kanske "revan" mellan er riskerar att bli större.

Orkar ni ta konsekvenserna av det?

Jag tror att ni får tänka igenom det hela mycket noggrant (vilket jag antar att ni gör ^^ ).

Sedan så håller jag med Emelie87 om att om ni bestämmer er för att inte bjuda dem så bör ni ta det med dem innan inbjudningskortetskickas ut så att ni i lugn och ro kan förklara för dem varför de inte bjuds in till ert bröllop.

Hoppas att det löser sig för er.

Kramisar!

Jag tror att man alltid bör lyssna på sina föräldrar och visa lite försåelse för dom. Ens föräldrar har levt längre och har mer erfarenhet, om dom tycker att ni gör ett misstag så fråga varför dom tycker det. Dom kanske har en fullt logisk och vettig anledning till varför dom är emot bröllopet! Jag vet själv hur frustrerande det är att se någon begå ett stort misstag och inte kunna säga något!( Det betyder INTE att jag tror att ni gör ett misstag, jag känner er inte)

Nu behöver ni INTE göra som dom säger, men sitt ner, lyssna, prata, utan att bli upprörda. När ni har lyssnat på dom så kan ni förklara er sida. Kanske dom blir lugnare och känner sig gladare när dom känner att ni har lyssnat och övervägt det dom sagt. Oftast vill man som människa bara bli hörd och sedd :)

Om dom fortfarande inte är glada så får ni acceptera det och ta den sorgen då. Ni kan aldrig ändra på en annan människas känslor

Jag har inte alls upplevt det här så det är inte så lätt att uttala sig, men håller med om att NI ska vara glada och lyckliga under er stora dag. Något jag dock kom att tänka på var, tror ni att (om ni inte bjuder dem) kommer vara nöjda med det beslutet även om låt säga 10 år, eller kommer ni då kanske känna att ni ångrade att era föräldrar inte var med om en av era största händelser?! Summa summarum, ta det beslut ni båda tycker känns bäst och väljer ni att bjuda dem, försök se till att inte tänka så mycket på deras reaktion/beteende utan sug i er av alla andra gästernas lycka för er skull!!!

Oj vad skönt att det är fler som är i samma sits. MIn mamma är också helt emot vårt bröllop. Hon ringer inte och frågar hur det går eller något. Min svämor ställer upp och har nu hjälpt mig med val av klänning och lite så och hon betalade. Jag kan anse att min mamma borde vara mer delaktig men hon skter i det totalt. Pappa kan jag däremot prata med om det. Alla s'ger det också att det är ER dag NI ska ha dem med er som gör er lyckliga. Men grämer mig lite att inte ens mamma ringer ned och undrar hur det går och att hon inte ens näämner om hon kommer.

Jag säger så här...bjud dem ni mår BRA med!!!

Jag har haft strul med vissa delar av släkten så jag la ner dem helt o hållet.
Min mor vet inte ens om att jag ska gifta mig o de blir säkert  gnäll när hon får veta.
Men det finns bra orsaker till att hon och hennes man inte bjuds.

Vi har valt dem vi kan känna oss AVSLAPPNADE med !!!
Och det är ERT bröllop...NI som ska minnas GLÄDJEN o inte några bittra kommentarer!

Låter som jag är en elak typ men jag är innerligt trött på gnälliga släkter. O jag trodde i mitt stilla sinne att det bara var MIN som var sån men här på denna sidan har jag förstått att jag inte är ensam om det.

Ni måste inte bjuda, men vill ni ändå göra det så måste ni ju inte ha sura negativa föräldrar vid honnörsbordet. Låt dem sitta och tjura långt ifrån er så att de förstör så lite som möjligt.